RECENSION

Mr. Mercedes - Säsong 3

Format: TV  •  Tv-serie för Audience Network/AT&T/CMORE. Säsong 3 (2019): 10 avsnitt.

Den tredje och kanske - förhoppningsvis - sista säsongen av Mr. Mercedes baseras som bekant på den andra boken i trilogin, vilket kan kännas som helt upp åt väggarna konstigt. Men det är ganska logiskt utifrån ett tv-serie-perspektiv. I boken är Brady Hartsfield i koma under hela storyn och alltså inte alls med, och faktum är att det dröjer ganska länge innan någon väsentlig person från Mr. Mercedes dyker upp i Finders Keepers. Jag minns att jag kände det som att King hade kommit på halvvägs in i boken att den skulle knytas ihop med Mr. Mercedes och därmed bli en del i något större.
   Men tillbaka till logiken: I och med att Brady (SPOILER!) kliver ur serien i säsong 2 blir den tredje säsongen ett sorts efterspel parallellt med historien om pengarna och bokmanuskripten som är det huvudsakliga mysteriet. Spöket - bildlikt - efter Brady hänger kvar över de som drabbades av honom, inte minst Lou Linklatter som stod honom nära men blev så pass sårad att hon tog ut den definitiva hämnden. Inledningsvis tycker jag att det ganska utdragna rättsalsdramat där Lous öde vilar i händerna på en överdrivet spelad domare är lite segt, men med den där logiken i bakhuvudet har det ändå en funktion.
   Om domaren är överspelad är det ingenting mot Alma Lane. Detta är en helt ny karaktär som inte är med i boken, spelad av Kate Mulgrew, känd som Red i ”Orange is the New Black". Det är en överdriven och ganska vidrig karaktär som egentligen mest finns där för att huvudskurken Morris Bellamy ska ha någon att prata med. Det är Morris som i inledningen av historien bryter sig in hos den JD Salinger-liknande författaren John Rothstein. Hos honom ska det finnas pengar i kontanter och enligt rykten manus till opublicerade böcker. Rånet ger frukt men går åt pipan då Rothstein blir dödad. I efterspelet voltar Morris med sin bil och hamnar på sjukan, men tonåringen Peter Saubers hittar bilen - och pengarna och manusen.
   Peters pappa, likt Morris, är ett av Mr. Mercedes offer. Båda var på plats när Brady rammade folkmassan med den silverfärgade bilen, och stämningen i Peters hem är inte bra. Pappan är bitter och besviken. Peter smusslar undan sitt fynd men börjar skicka pengar anonymt till pappan samtidigt som han börjar läsa böckerna och förstår vad han har kommit över.
   Morris och Alma inleder en kamp för att hitta "sina" pengar och böcker samtidigt som Bill Hodges (Brendan Gleeson) börjar jaga efter Rothsteins mördare tillsammans med sitt team.
   Även om grundstoryn är den samma i serien som i boken är det en del väsentliga skillnader. I boken skedde mordet av Rothstein trettio år tidigare och Morris var med andra ord en helt annan person än den vi ser i serien. Här har skaparna av serien gjort ett val som ger ett lite annorlunda upplägg med samma poäng. Det fungerar väl på sitt sätt, men jag känner inte samma sympati för Peter som jag gjorde när jag läste boken.
   Detaljer åsido, de tre säsongerna av Mr Mercedes har varit helt okej King-baserad tv. Essensen från böckerna har funnits där med vissa justeringar till formatet och de egna initiativ som serien tagit har jag kunnat tolerera. Nu hoppas jag dock att man tar sitt förnuft till fånga och respekterar originalen och sätter punkt här. Man har filmat de tre böckerna och även inom seriens ramar känns det som man berättat klart om Mr Mercedes och då blir det bara dumt om historien går vidare - definitivt om den bär karaktärens namn. I skrivandets stund är serien varken förnyad eller nedlagd och även om det handlar om någonting King-relaterat känns det märkligt nog bäst att hoppas på det senare.
   Denna säsong är inledningsvis lite spretig men jag tycker den ordnar till sig fram emot slutet. Till och med Jharrel Jerome är bra som Jerome Robinson. Han har vuxit till sig och det är väl en ganska bra sammanfattning av just denna tredje omgång: Den växer till sig. Betyget blir tre starka Följeslagare av fem möjliga.
Jag gillar historien om Peter, den som vi även hittar i boken. Den tycker jag fungerar bra även om Morris känns lite överdriven men det fungerar. Det som inte fungerar för mig är till att börja med Alma Lane som känns som en karikatyr på en människa. Vem är som hon? Ingen enligt mig. Det andra som inte fungerar är hela rättegången. Jag förstår varför den finns där men den känns allt för konstlad och orealistisk för mig. Lou är skyldig men behandlas som en hjälte, även av lagen vilket känns underligt och sen alla hintar om Brady som bara faller ut i tomma intet? Nä, de delarna gillar jag inte.
   Nu hoppas jag att man lägger ner serien och nöjer sig med det man har. Att hitta på en helt egen story utan att Brady är med känns i dagsläget omöjligt att få bra.
   Betyget blir tyvärr inte mer än 2 Följeslagare av 5 möjliga.
Publicerad 2019-11-25

LÄS EN SLUMPAD RECENSION UR ARKIVET

The Dark Tower: The Fall of Gilead #6

Tidning, publicerad på foljeslagarna.com 2010-01-04

Nu har vi kommit till den dystra situation då Gilead faller för gott. Farsons trupper, utökade med mängder av kanonmat i form av trögmutanter, närmar sig och Roland i egenskap av ny Dihn får ta till alla tänkbara trick han kan ta för att stå emot. Speciellt har han intresserat sig för Arthur Elds urgamla försvarsmekanism som lurar här och där i borgen och dess omg... [Läs hela recensionen]