NYHETSBLOGG - DATUM: 2017-08-05
Läsprojekt: 8x Det mörka tornet (7)
Resumé: För att uppmärksamma att den kompletta sviten av Det mörka tornet släppts på svenska har jag beslutat att läsa om rubbet och skriva om upplevelsen. Projektet dokumenteras med taggen "Läsprojekt" som man kan klicka på om man vill snabbt hitta alla delar. Med sex av åtta böcker bakom mig börjar jag närma mig gläntan i slutet av boksvitens stig, men det är många kliv kvar innan jag är framme...
Här har vi då min hög med Wolves of the Calla eller Vargarna i Calla som den ju heter på svenska. Blott tre böcker och en ljudbok. Lite blygsamt i jämförelse med de fyra första titlarna, men alltid något.
Jag minns ganska väl när nyheten kom om att King skulle slutföra The Dark Tower-sviten genom att skriva de tre sista delarna back-to-back. Tidigare hade det gått många år mellan respektive titel och till följd av bilolyckan 1999 (en minst sagt viktig sifferkombination) som höll på att ta Kings liv, tror jag att han fick lite dödsångest och oroade sig ifall att han inte skulle kunna slutföra serien om han skrev i samma takt som tidigare. (Med ett snitt på fem-sex år mellan varje bok hade serien gått i mål först ca 2015 om King inte hade raskat på.) De flesta av fansen av serien hade nog tänkt samma tanke och jublade förstås åt beslutet, och bok 5 kom sex år efter bok 4 och de avslutande två året där på. Det var fina år (2003-2004) för Tower junkies.
Strax innan jul 2003 recenserade vi boken och när jag läser om min del av texten delar jag mitt yngre jags kärlek till historien. Efter den flashbackstyngda Magiker och glas är Vargarna i Calla Det mörka tornet när det är som bäst: Vi är nära vår älskade ka-tet och vi färdas mellan världarna (bland annat genom det nya påhittet Todash) och vi gottar oss åt både mytologi och fördjupningar i Tornets-värld/ar. Denna femte del är i sanningen en av de bästa i sviten.
King hymlar inte med sina inspirationskällor till boken. Upplägget där Rolands ka-tet kommer till en liten stad som behöver deras experthjälp är plockat från Akira Kurosawas film "De sju samurajerna" (1954) eller John Sturges cowboyremake "7 vågade livet" (1960) och de Vargar de ställs emot är inspirerade av "Spider-Man", "Star Wars" och "Harry Potter" när det gäller till utseende och vapenarsenal. En popkulturell Gott och blandat-påse.
Några av Bernie Wrightsons illustrationer till boken.
Vargarna i Calla är en av de tjockaste böckerna i sviten men det är en fröjd att läsa den. En detalj som jag gillar är hur nära folket i Calla Bryn Sturgis (en referens till ortsnamnet hittar ni i ovan nämnda regissör till "7 vågade livet"…) vi kommer. King bygger effektivt upp traditioner och en dialekt som blir naturlig och självklar på en gång. Här måste jag även göra en stor-stor tummen upp till John-Henri Holmberg som gjort ett riktigt kanonjobb med sin översättning och fått till uttryck som känns mer kraftfulla än originalet. "Rövamej!" är roligare än "Yer-bugger!"
Det enda jag är lite tveksam till är varför King såg sig tvungen att skriva in sig själv i historien. I denna bok är det bara en föraning, i kommande lite mer ingående, och det är dumt grepp som på något vis förminskar historiens kraft som något helt eget.
Innan jag avslutar för den här gången tänkte jag delge en liten anekdot. I maj förra året semestrade jag under tio härliga dagar i städernas stad, New York - en plats som inte är helt oviktig för Det mörka tornet. Innan avresan gjorde jag en lista över adresser jag ville ta mig till, de allra flesta med musikalisk betydelse (Kiss första replokal, Dakota-huset där John Lennon bodde (och dog) med mera), och i samband med det noterade jag även adressen 46th Street 2nd Avenue som figurerar i flera av böckerna men som är extra viktig i Vargarna i Calla. Det är här ödetomten där Rosen växer, tomten som Sombra Corporation vill köpa men som Calvin Torn inte säljer.
Lite naiv som man är hade jag hoppats att det fortfarande skulle vara en ödetomt, bakom ett plank med texten "BANGO SKANK" och versen "Å min tudelta tjej, du SUSANNAH-MIO, otroligt ligg, gick på DIXIE PIG redan år ’99" klottrat på det. Men så var det förstås inte, däremot fanns det ingen byggnad på adressen utan det var en öppen oas mitt i myllret där man kunde sätta sig en stund. Vilket jag gjorde och bilden ovan knäpptes.
Snett emot ligger Dag Hammarskjold Plaza, som är viktig i Sången of Susannah men hela det här området bär en viss prägel av vår svenska generalsekreterare i FN (eftersom FN bara ligger ett stenkast bort) och faktum är att även platsen där ödetomten borde varit bär hans namn - och tornets - för skylten här till höger satt uppsatt. Ka, eller vad ska man säga?
Igen: Jag var lite naiv i min tro att jag skulle se något spår av Tornet på denna plats, så tyvärr var det lite av ett antiklimax att ta sig dit enbart för egentligen ingenting, men man kan ju inte veta förrän man är på plats…
Jag är redan en bit in i Sången om Susannah och även om jag hade ett mål om att bli klar med hela sviten innan filmen, så tror jag att sluttampen kommer att gå i hyfsat rask takt ändå. Men vi får väl se...
ANDERS JAKOBSON
Salem's Lot