NYHETSBLOGG
Det slår rekord i Sverige
Det hade som bekant premiär i Sverige förra veckan, och det var många som gick och såg filmen. Det blev till och med rekord. Efter första helgen har Det setts av mer än 174 000 besökare på biograferna runt om i Sverige. Det innebär att filmen har haft den största öppningen för en biofilm i Sverige i år.I ett pressmeddelande säger distributören Twentieth Century Fox Sveriges VD Hansi Mandoki: "Vi är naturligtvis extremt glada över det fantastiska resultatet! Filmen har visat sig ha en mycket bredare målgrupp än den traditionella skräckfilmspubliken och spelar för fulla salonger över hela landet."
Här är vår recension av filmen.
ANDERS JAKOBSONDet-recension: Lever upp till förväntningar
Nu har Det haft premiär i Sverige och vi har givetvis sett den. Filmen har föregåtts av en enorm hype och gjorde storsuccé under sin premiärhelg i USA. Hype kan dock leda till att förväntningarna skruvas upp lite väl mycket, men enligt våra åsikter lever filmen upp till förväntningarna.
Vår recension läser ni här. Viss spoilervarning utfärdas, så vänta med att läsa den om ni ska se filmen inom kort...
Följeslagarna snackar Det i podcast
I går gästade vi podcasten Amerikanska nyhetsanalyser med Ronie Berggren som vanligtvis handlar om amerikansk politik, men emellanåt även om amerikansk kultur.
Samtalet handlar om Följeslagarna, King i Sverige men framför allt om Det. Avsnittet kan höras här: Podd 450: IT:s återkomst visar att Stephen King fortfarande är skräckens mästare.
OBS! Vi vill varna för att avsnittet kryllar av SPOILERS för både boken, 90-filmatiseringen med Tim Curry som Pennywise samt den nya filmen. Lyssna på egen risk!
Det slår rekord i USA
Det hade amerikansk premiär förra torsdagen och under öppningshelgen har filmen håvat in inte mindre än 117 miljoner dollar på biograferna. Tillsammans med ytterligare 62 miljoner dollar från de icke-amerikanska marknader som också hade premiär under helgen stannar inkomsten på 179 miljoner dollar.
Detta är ett rekord. Eller flera, till och med. Variety rapporterar att det är den mest inkomstbringande skräckfilmen någonsin när det gäller premiärhelgen, och dessutom den bästa septemberdebuten någonsin. Sett till 2017 i sin helhet är det bara två filmer som haft bättre öppningshelger.
New Line och Warner Bros. kan luta sig tillbaka med nöjda miner, för med en budget på 35 miljoner dollar är filmen redan en stor vinnare.
Filmen har svensk premiär på onsdag.
Läsprojekt: 8x Det mörka tornet (9)
Resumé: Eftersom hela Det mörka tornet-sviten återutgavs i Sverige, inklusive den tidigare icke-översatta Vinden genom nyckelhålet, i början av året beslöt jag mig för att läsa om samtliga åtta romaner - ett läsprojekt som tog ett halvår att klara av. Nu är jag klar och detta är den sista posten.
Längst till vänster på bilden över mina utgåvor av den sjunde delen som ju bär samma namn som hela sviten ligger en så kallad ARC, vilket står för Advance Review Copy. En förhandskopia alltså, och den fick jag i min hand en tid innan boken gavs ut för allmänheten. Av alla ARC:s jag fått tag på under alla år (vilket inte är så överdrivet många) så är denna kanske den mest värdefulla ur läsningssynvinkeln, för om det var någon bok man ville läsa före alla andra var det avslutningen på The Dark Tower-sviten.
Jag minns att jag fick anstränga mig för att undvika att se vad som stod i innehållsförteckningen längst fram. Det var ju solklara spoilers och några sådana ville jag inte ha under läsningens gång. Jag minns inte överdrivet mycket av första gången jag läste boken och det finns heller inte något nedtecknat. Den fullpottsrecension jag och Lilja la ut lagom till bokens utkomst innehåller egentligen ingenting som en vanlig recension brukar innehålla, förutom en spoilerfri åsikt och ett betyg. Det var medvetet - vi ville inte förstöra eller påverka upplevelsen för någon annan läsare - och jag minns att i alla fall jag hade ambitionen att skriva en mer normal recension för senare publicering, men det skedde aldrig. Synd, för jag hade gärna tittat tillbaka på en sådan nu tretton år senare.
Den version av mig som läste boken för första gången för tretton år sedan var lite mer entusiastisk om att nå slutet på resan än vad jag var nu. Med andra ord skulle jag nog inte dela ut högsta betyget till boken i dag. Detta kanske för att jag fick läsupplevelsen lite kantstött av filmatiseringen som inte gav serien någon rättvisa. Den dåliga eftersmaken satt kvar och bromsade upp lästempot. Det har även fått mig att tänka mycket på hur den ultimata filmatiseringen skulle vara. Jag får återkomma till det.
Vad jag inte hade räknat med är hur mycket sorg det ger att läsa boken. Nu kommer jag strax gå in i spoilerterritorier så om du inte läst böckerna så sluta genast att läsa denna blogg... Till att börja med så kretsar en stor del av berättelsen kring den bilolycka som höll på att bli Kings död. I boken ska han dö, men räddas av Jake. Eller snarare: Jake är anledningen till att King inte dog. Under en period återgav King den här olyckan i alla möjliga sammanhang (Att skriva, Om en Buick 8, Kingdom Hospital till exempel) och terapin blev lite tjatig. I dag gör den lite mer ont, för jag minns de där veckorna i juni 1999 då olyckan skedde. Det var otäcka tider.Och sen är det ju det faktum att vår ka-tet splittras och decimeras med dödsfall som också känns i hjärtat. Karaktärerna i den här sviten, utom möjligen Roland själv, är sådana som vi läsare verkligen lärt oss att älska och då känns det tufft när de kliver in i gläntan vid stigens slut. Det mörka tornet är en sorglig bok, visserligen med en hoppfull epilog och en melankolisk coda. Fast samtidigt som vi tar adjö av några älskvärda karaktärer är det lite märkligt hur lätt jag tar in de nygamla karaktärer som gör entré i boken. Ted, Dinky, Patrick - det är inga problem att acceptera dem som en del av historien.
Den 9 mars inledde jag läsprojektet och den 3 september slog jag ihop pärmarna åtta böcker senare. Med undantag för att jag faktiskt klämde in Gwendy's Button Box mellan två böcker har jag läst sviten på nästan ett halvår. Det är inte speciellt snabbt, vilket beror på att bara ett par dagar in i projektet drabbades jag av en personlig tragedi av värsta slag som påverkat hela mitt liv sedan dess, inklusive bokläsandet. Rolands utdragna äventyr har i mångt och mycket gått hand i hand med den sorg jag har klivit runt med, vilket absolut gjort läsupplevelsen speciell.
Nu är den dock över, men som en vis man skrev: "There are always more tales." Det citatet kommer från novellen "The Breathing Method", i Sverige känd som "Vinterverk", och är en bra sammanfattning när det gäller King. Det finns alltid fler berättelser, och faktum är att jag skulle kunna bygga ut det här läsprojektet i all evighet. Det är ju många böcker och noveller som har kopplingar till Tornet på ett eller annat vis och här har vi sex böcker som jag utan problem skulle kunna läsa.
Drakens ögon är ju väldigt tydligt kopplad till Tornet. Sagoriket Garlan nämns i sviten och det är ju för sjutton Flagg som är historiens skurk, här som en klassisk konspirerande trollkarl. Den här boken har jag faktiskt läst flera gånger och har inget direkt sug efter att läsa om den. Däremot Sömnlös, Rasande Rose och Svarta huset hör till de böcker jag enbart läst en gång och har ytterst fragmentartade minnesbilder av. Den förstnämnda är ju väldigt viktig i just den sista delen av sviten eftersom en karaktär dyker upp och är minst sagt betydelsefull.
Det samma gäller novellerna "Låga män i gula rockar" från Hjärtan i Atlantis och "Allt kan hända" i samlingen med samma namn. Dessa två novellers huvudpersoner är också med i Det mörka tornet, och i den sistnämnda samlingen finns även "Elurias små systrar" som på senare år arbetats in i Revolvermannen (dock enbart i en specialutgåva).
Det finns alltså mycket mer att läsa, men jag hinner inte med det nu. Omläsningsprojektet har tagit mycket tid redan och jag måste prioritera annat. Men däremot kommer jag att läsa om de tecknade adaptionerna och gestaltningarna av Rolands äventyr. Det finns ett antal album jag inte läst eller köpt på mig, så där har jag lite att göra som känns överkomligt parallellt med annan läsning. Ett "Läsprojekt del 2"? Ja, kanske det.
Det var ju tack vare de första bilderna ur serieadaptionen som man fick en sorts visuell känsla av hur en filmatisering skulle kunna bli, vilket leder mig till min avslutande fundering: Hur skulle den ultimata filmatiseringen av Det mörka tornet vara? Ja, jag har tänkt en del kring det när jag läst böckerna. Jag tycker att teamet bakom den film som gjorts faktiskt var något på spåren när de valde att plocka delar från hela sviten till sin film, även om slutresultatet inte blev så bra. Det mörka tornet är ju ingen linjär historia. King, som karaktär i Sången om Susannah, säger själv att det han gillade med Revolvermannen var att historien gick bakåt med alla tillbakablickar. Och även om man skulle strukturera om allt som ryms inom sviten till en linjär historia skulle det ta evigheter innan vi träffade Jake, Eddie och Susannah och det är ju först då historien blir intressant.
Sen stör det mig att King skrev in sig själv som karaktär. Emellanåt gillar jag det, men när det väl kommer till kritan önskar jag att han inte hade gjort det. Det är ju till att börja med ett sätt att göra en trogen filmatisering omöjlig. Och om den detaljen skulle strykas på något vis måste funktionen av King som karaktär lösas på något annat sätt. Det blir komplicerat.
Det är komplicerat. Kanske är Det mörka tornet-sviten en berättelse som gör sig bäst i skriven form. Att jämföra med linjära historier som "Lord of the Rings" eller "A Song of Ice and Fire" som blivit lyckade filmer och tv-serier fungerar inte. Hur komplexa de historierna än är i sig själv är de ändå linjära på ett sätt som Det mörka tornet inte är. Kanske var det detta Damon Lindelof och J.J. Abrams och det gänget kom underfund med när de för ett ögonblick hade rättigheterna till sviten och gjorde ett försök att knäcka koden för hur den skulle berättas visuellt? Samtidigt hade Ron Howard och hans gäng en idé när de såg tre filmer och två tv-serier, eller vad det nu var, framför sig. Jag önskar att jag kunde ta del av deras idé. Men just nu anser jag att Det mörka tornet inte bör filmas alls, och då är det synd att det finns en misslyckad film som i många fall kommer att vara det som introducerar (och möjligen skrämmer bort) potentiella läsare från serien. Och med det är mitt läsprojekt över. Jag har letat efter Det mörka tornet och funnit det och nu börjar nästa varv. Om det landar i seriealbum eller relaterade böcker återstår att se. Mantackar-sai, för att ni läst.
King sensommaren/hösten 2017 - klipp ut och spara!
Vi står inför en King-packad sensommar och höst i år, ett halvår som nästan saknar motstycke. Eller så här: 2017 är ett bra år att vara King-fan! För att hjälpa till att hålla isär vad som är på gång har vi gjort denna sammanställning med datum att lägga på minnet eller anteckna. Håll till godo!DIMMAN (tv-serie) 25 augusti
- Denna tv-serie-adaption av Kings långa novell (tio år efter långfilmen med samma namn) har under sommaren visats vecka-för-vecka på amerikanska Spike TV. Nu får den distribution i Sverige via Netflix där alla tio avsnitt ramlar ut samtidigt.
DET (film) 13 september
- King och hans son får ursäkta, men filmatiseringen av Det är höstens stora höjdpunkt. Det vi sett än så länge i trailerväg är mer än lovande och många fans kommer att bänka sig i biosalongerna - kanske till och med flera gånger om - och njuta av den första hälften av detta skräckepos.
SLEEPING BEAUTIES (bok) 26 september
- Som en katt bland hermelinerna dyker en bok upp bland alla filmatiseringar, och den har King skrivit tillsammans med sin son Owen. I boken har alla världens kvinnor fallit i sömn och blir bindgalna om de väcks upp. Boken är över 700 sidor lång i de engelska och amerikanska utgåvorna, så de som längtat efter en riktigt tegelsten har något att se fram emot.
GERALD'S GAME (film) 29 september
- Kings klaustrofobiska roman från 1992, en lös tvilling till Dolores Claiborne, fanns bland filmryktena för 20 år sedan, då med King själv som regissör. Kanske tur att det inte blev av då, för nu har Netflix producerat filmen där Carla Gugino, Bruce Greenwood och Henry Thomas medverkar.
1922 (film) 20 oktober
- I hyfsat färska novellsamlingen Nattsvart, stjärnlöst återfinns "1922" som nu blir den tredje av de fyra långa novellerna som filmats. Åter igen är det Netflix som producerat denna film som närmast kan beskrivas som en spökhistoria på 20-talet. Thomas Jane, Neal McDonough och Molly Parker gör de största rollerna.
Så, det är allt - än så länge - med King vet man ju faktiskt aldrig, något mer kan ju dyka upp även om det känns lite osannolikt just nu...
Dimman på Netflix
Kategori/er: TV
På fredag (25/8) släpper Netflix hela säsong ett av "Dimman" (“The Mist”).
HANS-ÅKE LILJASe de två första avsnitten av Mr Mercedes online
Kategori/er: TV Mr Mercedes
I USA rullar nu TV serien "Mr Mercedes" för fullt. Två avsnitt av säsongens 10 har visats och serien har fått fantastiska recensioner. I USA är det AT&T Direct TV som visar serien och när eller om den kommer till Sverige är inte klart än. Men, AT&T och Direct TV har faktiskt varit generösa nog att bjussa på de två första avsnitten gratis online. Ni kan se dem här.
Jag har haft turen att få se de sex första avsnitten och serien är riktigt, riktigt bra så missa den inte. Den kan bli 2017-års King-filmatisering…
Dock verkar det inte funka att titta i alla browsers men jag får det att fungera i Safari så prova det om inget annat funkar.
The Dark Tower-recension: En stor besvikelse
Den efterlängtade The Dark Tower-filmen har nu haft premiär i Sverige och efter att ha blivit fullkomligt söndersågad av amerikansk press var förväntningarna inte direkt på topp när vi bänkade oss i biomörkret.
Och tyvärr är filmen en extrem besvikelse. Läs vår recension, som inte är överdrivet fylld av spoilers men ändå kanske bör undvikas om man har planer på att se filmen inom kort.
Läsprojekt: 8x Det mörka tornet (8)
Resumé: För att uppmärksamma att den kompletta sviten av Det mörka tornet släppts på svenska har jag beslutat att läsa om rubbet och skriva om upplevelsen. Projektet dokumenteras med taggen "Läsprojekt" som man kan klicka på om man vill snabbt hitta alla delar. En ambition var att jag skulle hinna klart innan filmen har premiär på bio, men med bara några dagar kvar har jag "bara" hunnit med sju av de åtta böckerna. Nåja...
Här har vi då del 6, Sången om Susannah, bredvid sina kompisar i min samling. Det som slog mig vid denna omläsning, och som jag faktiskt tänkt på nästan jämt, är att ingen bok i sviten är den andra lik när det gäller till hur King valt att presentera sin text. Kanske allra mest uppenbart är det i denna bok där kapitlen kallas för strofer och varje strof avslutas med en vers och en respons i den "Kommala"-form som etablerades i föregående del. Att boken heter som den heter är därför ingen slump, varken "sången" eller "Susannah".
Innan jag läste om boken, som jag tror jag enbart läst i sin helhet när den kom på engelska, inbillade jag mig att den i klassisk "nästsist-anda" bara skulle vara en transportsträcka inför finalen. Det är den verkligen inte. Här händer det en massa grejer och hela mytologin i berättelsen kompliceras. Det gäller att hänga med när Mia tar med Susannah till slottet Discordia och Fedic.
Vår ka-tet är splittrad i tre grupperingar i den här historien och fel gruppering hamnar på rätt plats, eller vad man ska säga, då Jake och Callahan precis som Susannah-Mia hamnar i New York 1999, medan Eddie och Roland bokstavligt talat ramlar in i stridens hetta 1977 och så småningom träffar King. Jag kan inte påstå att det är mitt favoritparti i sviten. Jag skrev redan sist att jag tyckte att det förtog en del av mystiken och faktiskt är det så fortfarande. Jag hade inte haft några problem om King hade skrivit det här mötet som en separat rolig grej, men så är det ju inte här. Dagboksanteckningarna som kommer sist är givetvis en fiktiv efterhandskonstruktion även om jag misstänker att det ligger en viss uns av sanning i dem, men sen avslutas allt på ett ganska obehagligt vis som väcker jobbiga minnen från sommaren 1999. Vi som var med då minns det mycket väl.
Några av Darren Andersons illustrationer till boken.
För lite mer än tretton år sedan skrev jag min första recension av boken och när jag läser om den ler jag lite åt att jag avslutar med att påstå att boken är "en enda stor transportsträcka till finalen, men en transportsträcka som bjuder på oerhört mycket information och som vi inte kan vara utan." Det sista är visserligen sant, men på tretton år har jag omvärderat bokens transsportsträckestatus ganska rejält. Kul!
Jag ser fram emot att suga tag i den sista delen och avsluta det här projektet. Lustigt nog minns jag inte så speciellt mycket av boken. Bara små spridda minnen, och jag har ingen detaljerad gammal recension att titta tillbaka på då vi aldrig skrev en sådan när det begav sig. På sätt och vis gör det att jag nästan är i samma sits som för tretton år sedan - ivrig på att se hur det hela slutar.
Till sist: En detalj som jag reagerade på redan första gången jag läste boken är den svensk som dyker upp på Dag Hammarskjöld Plaza 2 och bär det obegripliga namnet Mathiessen van Wyck. Visserligen ber han att bli kallad Mats men vad är det för konstigt namn King hittat på? Det är ju snarare ett holländskt namn än ett svenskt! Här borde researchassistenten Robin Furth lagt fem minuter på att kolla av med någon svensk om Mathiessen van Wyck är ett lämpligt namn på en svensk…
Salem's Lot