GENOMGÅNG

Cujo

"Monsters, stay out of this room! You have no business here." - Vic Trenton

"Var får du dina idéer ifrån?"

Av de frågor som ställs till Stephen King är den vanligaste och mest hatade "Var får du dina idéer ifrån?" och under alla år har King hittat på diverse fantasifulla svar, där det vanligaste är "Utica", men i vissa fall kan han faktiskt vara ärlig och berätta hur idén till en bok uppstod. Cujo är en sådan bok. I en föreläsning den 30:e mars 1999 berättade King med egna ord:
"Faktum är att historier kan uppstå från orelaterade idéer som klickar ihop. Jag hade en idé till en historia om en rabiessmittad hund, som liksom satt fast i mitt huvud väldigt länge tills en dag då jag åkte iväg för att få min motorcykel fixad. Jag åkte ut på landsbyggden till ett farmarställe där en kille hade en liten verkstad. Om ni känner igen detta som skelettet till romanen Cujo, så har ni helt rätt.
   Nåväl, jag kom fram, det var sju miles rätt ut i skogen och min motorcykel hackade sig fram mest hela vägen och slutligen dog den totalt när jag kom upp längs den sista vägen. På ena sidan var det en ladugård och på andra sidan en nergången verkstad. Ut från denna verkstad kom den absolut största Saint Bernardshund jag sett i hela mitt liv. Den såg ut att väga 200 pounds, och ni vet hur de ser ut - de har rinnande ögon, speciellt på somrarna. De ser liksom ut som "bisarra världens" Lassie. De ser bara hemska ut.
   Den här hunden kommer gående över gatan rakt mot mig med sitt huvud nedsjunket och jag ser hur lömsk den ser ut och hör hur den morrar. Jag sitter på en motorcykel. Det finns ingenstans att gå och ingenstans att gömma sig - motorcykeln är helt död. Ägaren kommer ut med en rejäl skiftnyckel i handen. Han säger: 'Åh, bry dig inte om Buster, han är så där inför alla'. Så jag förde ner handen för att klappa honom och hunden högg efter den. Killen slog till med skiftnyckeln i hundens bak. Det lät som när en mattpiska slår en matta. Jag trodde han skulle be om ursäkt, men han sa: 'Det verkar som Buster inte gillar ditt utseende'…"

Andra Castle Rock-historien

Mycket mer än så behövs inte för King för att få ihop en historia. Cujo handlar om familjen Trenton - pappa Vic som jobbar med att skapa reklamfilmer, hans fru Donna och deras lilla son Tad. När Vics bil behöver fixas få han ett tips om ett garage en bit utanför staden - och staden i detta fall är den inte helt obekanta Castle Rock. Där har Joe Camber sitt garage och sitt hem med frun Chastity och sonen Brett och dennes Saint Bernardshund Cujo.
Cujo trivs på landet och tycker om att springa fritt och jaga mindre djur. I inledningen av boken jagar Cujo en stackars liten kanin som skuttar för sitt liv. Lite olyckligt ramlar den ned i en liten grotta som den inte kan komma upp ur. Cujo klämmer ned sitt huvud och skäller så mycket att han väcker ett gäng rabiessmittade fladdermöss som blir helt galna och attackerar den ont anande hunden. Ett vasst bett i nosen och Cujo springer ylande iväg.

Pessimistiskt slut

Successivt bryter rabiessmittan ut hos den stackars Cujo, samtidigt som det blir brister och spänningar i båda familjerna och vid en punkt i boken splittras familjerna av olika anledningar. Vic Trenton reser till New York för att dels rädda sitt jobb och dels för att komma bort från sin fru som han upptäckt varit otrogen. Chastity Camber tar med sig sonen Brett för att besöka sin syster och samtidigt försöka få bort Brett från hans faders fasta grepp om hur livet ska vara.
   Och när Cujo inte längre kan kontrollera sig själv och går till attack mot människor, samtidigt som Donna ser sig tvungen att ta med sig Tad för att få sin allt sämre fungerande bil fixad, inleds en gastkramande och intensiv final som ebbar ut i Stephen Kings kanske mest pessimistiska slut…

Filmatisering med annat slut

Filmatiseringen av Cujo är kanske den version som de flesta kommer ihåg. Det finns dock en stor skillnad mellan boken och filmen. I boken dör Tad och i filmen lever han. Att Tad dör i boken är något som King verkar ångra att det hände, i en intervju sa han följande:
   "I romanen, men inte i filmen, så dör pojken och jag fick en mängd brev från folk som sa 'Hur kunde du låta det ske?' och det enda jag kunde svara på det var 'Jag är inte Gud. Jag skrev bara den förbannade boken. Han dog, jag ville inte att han skulle dö'."
   Detta är ett utmärkt bevis på att inte ens King vet hur en bok kommer att sluta innan han skrivit klart den, och även om han vet kan han inte alltid göra något åt det. En del historier behöver skrivas på ett visst sätt. När King lämnade in boken till sin förläggare sa denne: "Vad skulle du tycka om att låta pojken överleva?"
   Detta kunde dock inte King tänka sig att ändra på och svarade; "Det är inte förhandlingsbart - pojken dog."
   När det sedan var dags för filmen och det stod klar att Tad inte skulle dö denna gång kommenterade King det med följande kommentar: "Filmer existerar på en mycket mer känslosam nivå. Allt händer precis framför dig. Bra - låt pojken överleva och se hur det funkar."

Utgivning

1981 kom Cujo ut i USA
1982 kom Cujo ut på svenska (den svenska titeln är Cujo)
1983 kom Cujo ut på norska (den norska titeln är Faresonen)
1983 kom Cujo som film
1988 kom Cujo ut på danska (den danska titeln är Cujo)
1992 kom Cujo ut på finska (den finska titeln är Cujo)

Udda fakta
• "Cujo" är ett gammalt indianord som betyder "ostoppbar kraft".
• De som höll på med hemdatorn Commodore 64 kanske kommer ihåg ett litet program som hette just "Cujo". Visserligen var det inte mer än en illustration som någon hade knåpat ihop, men snyggt var det i alla fall.
• Gitarrtillverkaren Taylor Guitars i San Diego, Kalifornien gjorde för några år sedan 250 exemplar av en "Cujo-gitarr". Alla exemplaren var signerade av King och såldes för $3 498.
Cujo var den andra Kingboken som kom ut i en limited edition. Det var Mysterious Press som tryckte upp den i 750 numrerade exemplar och 26 "lettered" (numrerade med bokstäver, A-Z) 1981.
• Filmen Cujo hade premiär på bio i Sverige den 6:e april 1984, i Finland den 21:a september 1984 (Kings födelsedag till råga på allt!) och den 8:e november 1984 i Norge.
• I Portugal hade den premiär först 1987 i samband med filmfestivalen Fantasporto där regissören Lewis Teague nominerades för bästa film i "International Fantasy Film Award" och vann priset "Audience Jury Award". Skådespelaren Danny Pintauro som gör rollen som Tad Trenton nominerades till priset "Best Young Supporting Actor in a Motion Picture" i "Young Artist Award" 1984.
• I filmen användes fem stycken olika Saint Bernardhundar, ett mekaniskt huvud och en kille i en hundkostym. För att få hundarna att attackera bilen på ett naturligt sätt hade djurtränarna lagt deras favoritleksaker därinne, som hundarna alltså försökte få tag på.
• Flera andra filmer har refererat till Cujo, allt från "Fletch" till "Metro" och det finns andra intressanta kopplingar som ni kan läsa mer om på Internet Movie DataBase (se länk sist i genomgången), men en av de mer roliga är när Cujo jagar katten i Cat's Eye över en gata där även en mycket välbekant bil rullar förbi… En kul grej av regissören Lewis Teague som gjorde både Cujo och Cat's Eye.

Personliga reflektioner

Cujo kommer alltid att ha en speciell plats i mitt hjärta - det var ju faktiskt den första Kingboken jag läste när jag var 13 år 1986, och det var den som fick mig att fortsätta att läsa King. Kanske inte just för att den är någon av hans absoluta mästerverk, men en bra inkörsport. Det var min första "vuxenbok" och kanske var den helt rätt eftersom den startar som en saga med "Det var en gång…". Filmen Cujo var även den första Kingfilmen jag såg (strax efter att jag hade läst boken) och det har väl snarare varit just filmens tolkning av historien som jag kommit ihåg under alla dessa år.
   Därför blev jag lite förvånad när jag läste om Cujo så här 15 år senare, då boken var mycket rikare än vad jag trodde och definitivt mer skräckfylld än vad jag hade trott. Den huvudsakliga historien i boken - när Donna och Tad Trenton sitter i sin ofungerande bil och blir attackerade av den rabiessmittade jättehunden - är ju skräck på riktigt av högsta klass.
   Men det är bara en av olika versioner av skräck som boken innehåller. Den inleds ju rent av med lille Tads rädsla för monstret i garderoben som kanske finns där i form av Frank Dodds spöke eller kanske rent av ett varsel av den hemska hund han ska möta senare. Vi har också den skräck Vic Trenton känner när hans misstankar om att Donna vänsterprasslar visar sig vara sanna eller den situation han befinner sig i professionellt i sitt arbete - där han skött reklamkampanjen för en produkt som skadat barn, för att inte tala om den skräck Chastity Camber känner för sin man Joe och för att denne ska forma deras son Brett till ett liknande liv vare sig han vill det eller inte. Lite senare känner Vic ytterligare skräck när han tror att Donnas vänsterprassel-ex Steve Kemp har kidnappad henne och Tad - Cujo är helt enkelt packad med olika sorters skräck.
   Men som tidigare sagt är den huvudsakliga historien den med bilen och hunden och den fick mig faktiskt att tänka lite på Misery som King skulle skriva några år senare. Det är lite av samma situation. Cujo skiljer sig från många andra böcker av King då den slutar i en riktig tragedi, då lille Tad inte överlever de dagar han sitter fast i en varm bil utan dryck och mat. Detta slut har upprört många läsare.
   När det sen gäller filmen Cujo så har den inte riktigt överlevt tidens tand, även om jag måste säga att den tidigare nämnda huvudsakliga historien är oerhört bra gjord. Man känner precis rätt känsla för de två i bilen - pojken som spelar Tad spelar mycket övertygande och make-up teamet har lyckats få till rätt utseende på den galna hunden. Mycket bra.
   Dessvärre är resten av filmen en enkel och smått omgjord tolkning av boken och mycket av spänningarna mellan de olika figurerna (speciellt de inom familjen Camber) är som bortblåsta. Och så har vi ett dubbelt Hollywood slut - först dör hunden men lyckas ändå göra en sista attack, och så överlever Tad. Filmen får ses som en smula misslyckad så här i efterhand, men boken är bra, mycket bra - trots att jag saknar kapitelindelningar. Betyget blir bra, fyra Följeslagare av fem möjliga.


Som vanligt när det gäller de äldre Kingböckerna var det ett tag sedan jag läste Cujo. Tyvärr hinner man ju inte med att läsa alla igen heller…
   Det jag kommer ihåg av Cujo är dock positivt. Cujo är i min mening ett utmärkt exempel på Kings förmåga att finna skräck i vardagen. Här har vi en helt vanlig familjehund som inte skulle göra en fluga förnär, om det inte vore för att den får rabies. Här har King inte använt sig av något värst övernaturligt, detta är något som skulle kunna hända alla som har en hund…även om det kanske inte skulle gå lika långt som det gör in boken.
   Ovanpå detta lägger King sedan ytterligare berättelser om några amerikanska familjer, om svek, om otrohet plus att han även lyckas knyta ihop historien med en annan bok (The Dead Zone), inte illa.
   Cujo får fyra av fem följeslagare!


Följeslagarnas medelbetyg och kommentarer

Som vanligt var det inte så många som kom in med betyg på Cujo, men de flesta var dock rörande överens. Vi kan också konstatera att det var många som skickade med motiveringar - här är de:
   - Första gången jag läste den här boken så fascinerades jag av Stephens berättelseförmåga, två olika familjer och deras öden som kommer att knytas tillsammans när det gäller en gemensam fiende: Cujo.
   Men egentligen är det ingen fiende i den bemärkelsen, utan det är familjen Cambers tioårige son Bretts bäste vän, sin hund . En snäll Saint Bernhardshund som inte skulle tänka sig kröka ett hårstrå på någon, han är alldeles för snäll för det, men sen så drabbas han av ödet i form av rabies.
   Denna tragedi i boken som är så utmärkande för Stephen King gör det till en oerhört fängslande och spännande roman. Precis som Jack Torrance i The Shining, som vill göra allt för sin familj och aldrig skulle kröka ett hårstrå på deras huvuden, blir ett offer av ödet genom alkohol och hotellets mörka historia i form av spöken. Ansvaret blir för tungt att bära för honom och han grips av raseri och vill mörda sin hustru och son, fast han aldrig menade att vilja det. Hans fria vilja bröts ner, så bryts även Cujos vilja ner av rabiessjukdomen och förvandlas till ett monster fast han jämt gjort sitt bästa att vara en snäll och lydig hund.
   Just denna tragedi, som är utmärkande för Stephen Kings författarförmåga, att det är inte ett ont monster som löper amok utan en god och snäll hund som mot sin vilja blir ett monster mitt i det vardagliga och inte i någon avlägsen dröm i det övernaturligas värld, gör detta till en gastkramande och hårresande roman, som är en av de starkaste han skrivit.
   Även ens snälla och lydiga hund kan bli till ett monster i Stephen Kings värld, där går ingen säker. Jag ger den fem Följeslagare av fem möjliga.
   - Som vanligt har det hunnit gå ett bra tag sedan jag läste den bok som jag skall rösta på (den ligger nerpackad i en låda i förrådet, så det var inte riktigt läge att leta fram den igen). Det jag minns från läsningen av Cujo är att den är lite mystisk, då King egentligen skulle ha kunnat skriva en "verklig" berättelse, men ändå lägger in någon spökhistoria med monster i garderoben.
   Som liten hade jag en ofantlig rabies-skräck, mycket på grund av Cujo (som jag då varken hade läst eller sett) och någon annan tv-serie om rabies som gick på tv en sommar. Jag var övertygad om att rabiessmittade fladdermöss flög omkring och bet ouppmärksamma människor.
   Men, tillbaka till Cujo. Jag tycker att den är otroligt spännande, mycket på grund av att den ändå har en rätt klar verklighetsanknytning. Det är svårt att inte tänka på Cujo om man ser en stor Saint Bernard. Trots att det var länge sedan jag läste Cujo har jag en mycket "positiv" känsla kring boken, varför den får betyget fyra.
   (Samma Följeslagare blev inspirerad och läste om boken och skickade in en ny motivering)
   - Jag blev tvungen att läsa Cujo igen efter att jag hade lämnat mitt betyg och har kanske en liten annan motivering nu. Den var mycket intressantare än vad jag mindes. Det är lätt att komma ihåg att Cujo är en rabiessmittad hund, men romanen handlar om så mycket mer än det: otrohet, ödet, lidande med mera.
   Det är ju en otroligt stor mängd sammanträffanden som gör att Donna och Tad blir fångna av Cujo vilket gör att jag tycker att det här är en av Kings mer fatalistiska böcker. Trots alla Donnas försök att rädda Tad så lyckas hon ändå inte. Inte ens monsterorden fungerar, vilket i annat fall skulle vara en typisk Kinglösning, eftersom han gillar att låta enkla saker vara kraftfulla (jämför skuggfigurerna och leksakerna som besegrar Leland Gaunt i Needful Things). Att King låter Tad dö gör Cujo till en av de mer tragiska historierna, åtminstone tycker jag att det är väldigt oväntat.
   Boken innehåller också en hel del element som jag inte fattar riktigt. Är den rabiessmittade Cujo egentligen Frank Dodd? Jag har inte läst The Dead Zone så jag vet inte hur kopplingen är (jag antar att Frank Dodd är mördaren i The Dead Zone). Sheriff Bannerman får åtminstone den uppfattningen och även Tad. Hur kommer det sig att Tad får föraningar om sin egen död genom monstret i garderoben? Även Vic får dessa signaler i slutet.
   Som vanligt så berättar King en historia på sitt eget sätt och scenerna med Donna och Tad i bilen är ibland riktigt gastkramande.
Att den ändå inte riktigt når upp till en femma beror på att personerna inte känns riktigt lika levande som i hans bästa böcker (i mitt tycke bland annat The Stand, It, Wizard and Glass).
   Kommentar: Det var lite lustigt att du påpekade det om Frank Dodds eventuella återkomst som spöke - frågan har nått King flera gånger och så här säger han i boken "The Art of Darkness":
   "Folk frågar mig: 'Nå är det Frank Dodd som är hunden?' och ja, det är han, fast bara på det sättet att det är något ondskefullt som händer här och det är en utomstående ondska - ett besök. Det är inte något som folket i boken har frambringat själva. Jag hade aldrig för avsikt att det skulle hända i boken. Frank Dodds närvaro dök upp när jag skrev om manuset, då det var det enda sättet att avbalansera den oattraktiva tanken att besöket är ett straff från Gud för Donnas otrohet, för jag menade inte att det skulle framstå så." /ANDERS JAKOBSON
   - Jag har ett väldigt speciellt förhållande till den här boken, eftersom det var den allra första Stephen Kingbok jag läste. Då var jag nio år, och har bara fortsatt efter det. Jag tror att det är en bra bok att börja med eftersom den inte är alltför 'konstig', så man blir inte avskräckt, utan vänjs in lite långsamt. Mitt betyg på Cujo blir en stark fyra!
   - Det var över 10 år sen jag läste Cujo, och jag har inte hunnit läsa om den, så betyget kanske inte blir det samma som om jag skulle läsa om den nu. Vad jag minns främst (eller egentligen det enda) är det spännande slutet i bilen samt att King ibland skrev i "Cujo-form", där Brett Camber med familj benämndes som POJKEN, MANNEN och KVINNAN. I dessa avsnitt försökte han också på något sätt beskriva hundens psyke och hur detta påverkades av rabiessmittan. Det var rätt annorlunda tyckte jag. Detta är en OK King men inte någon av de bästa. Betyget på Cujo får bli tre Följeslagare av fem.
   - Jag ger Cujo en trea i betyg. Berättelsen som sådan är mycket bra men med tanke på hur bra King är som författare så har han definitivt gjort böcker som är bättre. Det eviga dilemmat med att vara en bra författare är att böcker som annars skulle ses som strålande blir medelmåttiga när man kommer ut med ett och annat mästerverk. Cujo är en standard-King med observation för att Kings själva standard i sig är mycket hög.
   - Denna bok var mycket bättre än jag trodde att den skulle vara. Den handlar om så mycket mer än den rabiessmittade hunden. Den handlar om två familjers öden, vilket var väldigt intressant att läsa om.
   Sammanlagt fick Cujo två 5:or, tio 4:or och två 3:a, vilket ger ett medelbetyg på exakt 4. Högt!
Först publicerad i Följeslagarna #108 - 2001-02-05
Texten kan ha redigerats en aning till denna sida.

FÖLJESLAGARNA PÅ FACEBOOK

ARTIKELARKIV

Här är ett urval av artiklar från Följeslagarnas utskick mellan 1998-2010.

980506: Apt Pupil - Historien om en förbannelse
980615: Opublicerade böcker
980824: King under pseudonym
990621: Randall Flagg
991227: Stephen King 1999
001225: Stephen King 2000
011224: Stephen King 2001
021028: Kända och udda personer i Kingfilmer
021224: Stephen King 2002
031006: Om att köpa signerade böcker
031230: Stephen King 2003
050201: Stephen King 2004
060101: Stephen King 2005
061201: Stephen King i London 7-10 november 2006
070101: Stephen King 2006
080103: Stephen King 2007

GENOMGÅNG AV KINGS BÖCKER

Här finns detaljerade genomgångar av Kings böcker enligt den originalutgivningen. Ett ambitiöst projekt som kanske fortsätter i framtiden.

1: People, Places and Things
2: Carrie
3: 'Salem's Lot
4: The Shining
5: Rage
6: Night Shift
7: The Stand
8: The Dead Zone
9: The Long Walk
10: Firestarter
11: Roadwork
12: Cujo
13: Danse Macabre
14: Creepshow
15: The Running Man
16: The Gunslinger
17: Different Seasons
18: Christine
19: Pet Sematary
20: Cycle of the Werewolf
21: The Eyes of the Dragon
22: The Talisman
23: Thinner
24: Skeleton Crew
25: It
26: The Drawing of the Three
27: Misery
28: Nightmares in the Sky
29: The Tommyknockers

RUBRIKER UR NYHETSBLOGGEN

Intervju med Lilja
Föreläsningsturné i Skåne
IT, DET och WOH...
1922-recension: Ytterligare en trogen filmatisering
Charlie The Choo Choo på svenska

STEPHEN KING-BIOGRAFI

Stephen Kings egna historia är minst lika intressant som hans böcker. Vi har sammanfattat hans uppväxt fram till debutromanen Carrie (1974) i en kort men intressant biografi.
Till biografin

STEPHEN KING-ABC

Här svarar vi på de vanligaste frågorna som "Vad är en ARC? Vad är sanningen om Richard Bachman? Finns Derry och Castle Rock?", samt listar personer, platser och saker.
Till King-ABC