GENOMGÅNG

Creepshow

"Meteor-shit!!!" - Jordy Verrill

Skräckserier

Som ni säkert vet sedan tidigare eller minns från genomgången av Danse Macabre så var den unge King en storkonsument av skräck i alla dess former; böcker, film, radio och i serieformatet. Att King skulle pröva på även detta format var egentligen bara en tidsfråga, och när Creepshow dök upp var det ett faktum. Vad som dock är viktigt att minnas är att Creepshow var en film innan det blev en bok. Boken är en "avritad" variant av filmen.
   Med tanke på vilka Kingfilmer som då fanns på marknaden - Carrie, 'Salem's Lot, The Shining - så var Creepshow en smula annorlunda. Filmen utgjordes av fem separata episoder och de var egentligen mer roliga än hemska. Faktum är att publiken ställde sig lite tvekande till detta - upplägget liknade mer episoder i en TV-serie i stil med "Twilight Zone" än en biofilm och historiernas form var bekanta - man visste hur de skulle sluta, men inte hur de skulle komma dit.
   Fast det hela var kanske inte så konstigt när både manusförfattaren (King) och regissören George A Romero var stora fans av E.C. Comics.

E.C. Comics

E.C. Comics var under 50-talet en av de främsta producenterna av skräckserier i USA. Några av deras tidningar hade titlar som "Weird Science", "Vault of Horror", "Tales from the Crypt" och så vidare. Givetvis avfärdades dessa serier som rent skräp av dåtida psykiatrier som ansåg att barnen inte skulle läsa sådant, men det gjorde de (King och Romero bland annat) och älskade det. Många år senare återtrycktes serierna i lyxutgåvor och var plötsligt popkulturskatter och knappast något skräp.
   King och Romero älskade E.C.-serierna och tog med sig stilen och känslorna till sin film. "I de gamla E.C.-serierna blev de skyldiga alltid straffade. Det var den traditionella amerikanska synen på moral", har King sagt. Han har också sagt att skräckhistorier måste ha en skvätt moral i sig - som man bäddar får man ligga.

En grön och mossig King och fyra till


En grön och mossig Stephen King...
"Som man bäddar får man ligga"-knorren finns med i de flesta av de fem episoder som tillsammans blir Creepshow. I inledande "Father's Day" får Belinda Gratham ta konsekvenserna för att ha dödat sin arga pappa på Fars dag… Tårta någon?
   "The Lonesome Death Of Jordy Verrill" är mer tragisk i sitt utförande. Den stackars, smått osmarta, Jordy Verrill tror att meteoriten som slagit ned på hans gård ska ge honom en "massa" pengar, men han blir bara grön och mossig i stället. Berättelsen var en av två i Creepshow som faktiskt hade publicerats i skriven form tidigare. Novellen hette "Weeds" i original och i denna filmatisering gör King själv en oförglömlig insats i huvudrollen som den sega Jordy. Måste definitivt ses!
   Även "The Crate" fanns som novell tidigare. I denna historia använder den olyckliga professorn Henry Northrup sig av en mystisk trälåda för att bli av med sin jobbiga fru.
   Otrohet och hämnd är två ingredienser i "Something To Tide You Over" där Rickard Vickers gräver ned sin fru och hennes älskare i en strand, videofilmar dem så att de kan se hur tidsvattnet tar dem. Men "som man bäddar…"
   Avslutande "They're Creeping Up On You" handlar om bacillskräck. Upson Pratt hatar småkryp och lever oerhört kliniskt, på samma sätt som han hatar "små" människor och lever snålt och är en riktigt vidrig typ. Pratt får dock riktigt oväntat besök till slut…

Seriealbumet med skelettgubben

Att det sedan blev ett seriealbum utifrån filmen föll sig bara naturligt. Här kunde dessutom kopplingen till E.C.-serierna göras ännu mer tydlig. Omslaget gjordes av en av E.C.:s gamla tecknare Jack Kamen. Omslaget visar en pojke med något elakt i blicken, totalt uppslukad av ett nummer av "Creepshow". På pojkens väggar finns referenser till Carrie och The Shining samt Romeros "Dawn of the Dead" och utanför fönstret finns en läskig skelettgubbe.
   Skelettgubben återkommer sedan som en slags vinjettfigur i varje berättelses inledning och avslutning - ett typiskt E.C. trick. Själva serierna är tecknade av den klassiska serietecknaren Berni Wrightson som gjorde underverk med "Swamp Thing" på 70-talet och som senare även gjorde teckningarna i Kings Cycle of the Werewolf och The Stand.
   Berni Wrightson blixtinkallades som tecknare på grund av ett missförstånd mellan beställaren och Jack Kamen som inte alls hade för avsikt att teckna serierna. Wrightson gjorde hela albumet på fyra månader.

Creepshow 2

1987 fick Creepshow en uppföljare med tre episoder i en och samma film. Det skulle egentligen varit fyra, men den fjärde - "Pinfall" - uteslöts, förmodligen på grund av begränsad budget. Läs mer om denna bowlingskräckis i Följeslagarna #49.
Av de tre episoderna var det endast en som hade en skriven förlaga och det var "The Raft" ("Flotten") som plockades från Skeleton Crew. De övriga två - "The Hitchhiker" och "Old Chief Wood'nhead" var nya och finns än idag inte i något annat format. Creepshow 2 fick inget eget seriealbum.

Creepshow 3

Det har pratas om en tredje del där novellen "Dolan's Cadillac" skulle ingå, och det har även pratats om en hel TV-serie baserad på Creepshow, men det har inte blivit något ännu och vi tror att kapitlet Creepshow är avslutat för gott.
   Det är lite synd för det finns några noveller av King som skulle kunna passa i ett sådant här lite mindre seriöst sammanhang.

Utgivning

1976 publicerades "Weeds" i Cavalier ("The Lonesome Death Of Jordy Verrill" är baserad på denna historia)
1981 publicerades "The Crate" i Fantasy Annual III.
1982 kom filmen Creepshow ut i USA.
1982 kom Creepshow ut i USA.
1985 publicerades "The Raft" i Skeleton Crew ("The Raft" i Creepshow 2 är baserad på denna historia)
1987 kom filmen Creepshow 2 ut i USA.
1991 kom Creepshow ut i Sverige (den svenska titeln är Creepshow).

I övriga Nordiska länder har Creepshow inte översatts än.

Udda fakta


Stephen King blir skrämd av en zombie från filmen.
• Det är en hel del roliga skådespelare i Creepshow, förutom Kings smått magiska insats. Många klassiska skådespelare är med i filmen, här kommer några:
   Ed Harris (känd från filmer som "Truman Show", "The Abyss" med flera, Kingfilmen Needful Things inte att förglömma) gör en av huvudrollerna i "Father's Day" tillsammans med bland annat svenska Viveca Lindfors. I "Something To Tide You Over" gör två mer eller mindre humoristiska skådespelare - Ted Danson (TV-serien "Skål!") och Leslie Nielsen ("Den Nakna Pistolen" etc) - huvudrollerna.
   Men den kanske mest udda "skådespelaren" i filmen är Kings son Joe, som spelar pojken som gillar "Creepshow"-tidningen och Voodoodockor i filmens inledning.
• Sveriges mest internationellt säljande punkband, Millencolin från Örebro, använde sig av "The Lonesome Death Of Jordy Verrill" som story i sin video till låten "Lozin Must".
• Några udda saker från filmen: Frukostflingan "Rice Krispies" användes för att få till maskarna i zombiens ögon i den första episoden. King hade en med sig en Star Wars-leksaksgubbe ("Greedo") under hela inspelningen som en lyckoamulett. Askfatet som finns med i den första episoden är med i alla fem.

Personliga reflektioner

Ja, vad ska man säga om Creepshow egentligen? Är den ruggig? Lite. Är den rolig? Mycket! Episoderna i både filmen och seriealbumet är väldigt effektiva skräckisar som definitivt fungerar i det kortare formatet. Visserligen är de ju riktigt B, men det är ju liksom meningen. Så här var seriöst gjord skräck på 50-talet, det är därför de filmerna är kult idag.
   Mest seriös och mest skräck av de fem episoderna måste "Something To Tide You Over" vara. Den håller helt klart än idag. Fast det är ju "The Lonesome Death Of Jordy Verrill" som man verkligen minns. Den är ju bara för rolig. King är perfekt genomusel i sin skådespelarinsats i filmen så den är verkligen underbart bra.
   Serierna är okej. Berni Wrightson har ritat betydligt bättre än så här, Creepshow ger intrycket av att vara en smula stressad, men den är helt okej hur som helst. Betyget från mig blir 3 Följeslagare.


Personligen gillar jag Creepshow, även om det kanske inte är en "riktig" Kingbok. Egentligen existerar den ju mest som ett komplement till filmen. Jag gillar dock att King testar olika sätt att publicera sina historier (typ kassettböcker, Internet, serietidningar och så vidare) och Creepshow är ett verkligen lyckat exempel enligt mig. Sedan kanske historierna berättas bättre i enbart text, det är ju en smakfråga. Trots att jag gillar Creepshow vill jag inte att King ska ge ut alla böcker som serietidningar. Vanliga böcker är oftast bättre i längden.
   Serietidningen Creepshow är medvetet gjord i samma anda som de serietidningar som kom under 50-talet, vilket ger den en extra knorr. Jag ger därför Creepshow ett ganska högt betyg. 4 av 5 möjliga Följeslagare blir det.
   Vad gäller själva filmen tycker jag att Creepshow är bra. Tyvärr orkar inte uppföljaren, Creepshow 2, riktigt upp till samma nivå. "The Raft" är väl den historia som är bäst, även om den vissa stunder är rätt B. "Old Chief Wood'nhead" och "The Hitchhiker" (där King dyker upp som lastbilschaufför) känns rätt trista.

Följeslagarnas medelbetyg:

Eftersom vi misstänkte att många av er inte haft möjlighet att läsa Creepshow albumet så fick ni även sätta betyg på filmen, så Följeslagarnas medelbetyg denna gång är en blandning av albumet och filmen. 10 betyg blev det sammanlagt och medelbetyget blev 3,3. Här är de motiveringar som kom in:
   - Betyg: En 5:a Väldig roliga historier, särskilt den med "saken i lådan" - en enkel men samtidigt effektiv och rak på sak-skräck. Har aldrig blivit lika rädd när jag såg det avsnittet på videon, då var jag i ooch för sig 12 eller 13 men ändå. Serietidningen är precis lika bra.
   - Jag ger både albumet och filmen: 4 De får detta betyget eftersom de blandar skräck, nostalgi och humor på ett mycket bra sätt. De håller samma anda som den gamla svenska tidningen Mysterieserier, tror jag den hette. Det är så där lite lagom mysrysiga kryddade med en stor nypa humor. Personerna och scenarierna är inte så trovärdiga men det spelar ingen roll för det här är bara korta skräckkarameller. De är som lördagsgodis för skräckfantasten.
   - Kul med en serietidning, originellt, men jag tycker inte att det är så himla snyggt tecknat eller så kul historier. Filmerna finns det två av, ettan kom -82 med fem historier varav det trivsammaste är den med King och meteoriten, kanske just för att det är King som är med. Tvåan (1987) - som innehåller min favorit "Flotten" - verkar stört omöjlig att på tag i här i Sverige. I alla fall på dvd. Denna innehåller tre filmer; den tjatigt tröttsamma "Liftaren", där King är med men inte lyckas lyfta historien ;-), "Indianstatyn" ingen höjdare heller kanske, och så "Flotten", en kul historia med ett mycket överraskande slut (när jag såg den senast -88).
   Betyg då? Serietidningen klarar sig nätt och jämt upp på en trea, tack vare att det är den enda serietidningen med Kings historier. Filmen Creepshow får en tvåa, då jag tycker att det inte är så kul historier, och knappast skrämmande eller kul heller.
   Creepshow 2 får kommer upp i en tvåa tack vare att "Flotten" finns med. Jag tycker det är tråkigt att dom bara klämt in tre historier i denna, men fem i den förra. Det finns så många små historier av King som är värda att filma, varav två finns i samlingen Cat's Eye, men det är en annan historia.
   - Betyg på Creepshow (inte filmen): Det måste bli en 3:a. Bättre än så är det inte...
   - Jag blev lite besviken på Creepshow måste jag säga. Jag fick aldrig den "Stephen King-känsla" som brukar infinna sig när jag läser hans böcker. Historierna var roliga förstås men det var allt. Det är väl inte så konstigt eftersom det är frågan om ett skämtsamt seriealbum. Jag gillade "The Crate" och "They're Creeping Up On You" bäst. När jag nu tog fram Creepshow igen ca en månad efter att jag läst den så får jag lov att omvärdera den lite. Om jag hade gett betyg direkt efter jag läst hade det blivit en 1:a, men nu inser jag att det faktiskt är ett häftigt album (att ha). Så betyget får bli 2 delvis beroende på bilden av King på baksidan där han verkligen ser ut som en varulv!
   - Creepshow får en trea. Man får väl närmast jämföra med andra serier av denna typ. Det är historier av klassiskt Chock-snitt, varken bättre eller sämre. Tecknaren är helt OK men inte mer än så. Så betyget kan knappast bli annorlunda.
   - Tyvärr har jag aldrig lyckats hitta något exemplar av Creepshow, så jag få skriva om filmen i stället. Jag tycker att alla fem historierna håller hög klass. Min personliga favorit är den när King själv blir bevuxen av växter. De andra fyra är av ungefär samma klass, och betyget blir en stark trea. Den är mycket bra för sin genre men inte någon storfilm.
   - Jag har sett filmen Creepshow eftersom jag inte är alltför förtjust i serier, men jag måste tyvärr säga att det inte var någon direkt fullträff. Böcker gör sig sällan bra som film, och serier är ännu värre. Hur ska man kunna överföra en serie till film på ett realistiskt sätt? Här blev det mycket svårt, och faktiskt lite komiskt ibland.
   Men det finns ljusglimtar, måste nämna Stephen Kings skådespelarinsats, och en ung och hårfager Ed Harris. Det var också roligt att se Leslie Nielsen i något annat än rena komedier (som "Nakna Pistolen"-filmerna). Tyvärr lyfte aldrig någon av berättelserna, och det var mycket synd. Därför kan jag bara ge filmen Creepshow en svag 2:a.
Först publicerad i Följeslagarna #118 - 2001-06-25
Texten kan ha redigerats en aning till denna sida.

FÖLJESLAGARNA PÅ FACEBOOK

ARTIKELARKIV

Här är ett urval av artiklar från Följeslagarnas utskick mellan 1998-2010.

980506: Apt Pupil - Historien om en förbannelse
980615: Opublicerade böcker
980824: King under pseudonym
990621: Randall Flagg
991227: Stephen King 1999
001225: Stephen King 2000
011224: Stephen King 2001
021028: Kända och udda personer i Kingfilmer
021224: Stephen King 2002
031006: Om att köpa signerade böcker
031230: Stephen King 2003
050201: Stephen King 2004
060101: Stephen King 2005
061201: Stephen King i London 7-10 november 2006
070101: Stephen King 2006
080103: Stephen King 2007

GENOMGÅNG AV KINGS BÖCKER

Här finns detaljerade genomgångar av Kings böcker enligt den originalutgivningen. Ett ambitiöst projekt som kanske fortsätter i framtiden.

1: People, Places and Things
2: Carrie
3: 'Salem's Lot
4: The Shining
5: Rage
6: Night Shift
7: The Stand
8: The Dead Zone
9: The Long Walk
10: Firestarter
11: Roadwork
12: Cujo
13: Danse Macabre
14: Creepshow
15: The Running Man
16: The Gunslinger
17: Different Seasons
18: Christine
19: Pet Sematary
20: Cycle of the Werewolf
21: The Eyes of the Dragon
22: The Talisman
23: Thinner
24: Skeleton Crew
25: It
26: The Drawing of the Three
27: Misery
28: Nightmares in the Sky
29: The Tommyknockers

RUBRIKER UR NYHETSBLOGGEN

Intervju med Lilja
Föreläsningsturné i Skåne
IT, DET och WOH...
1922-recension: Ytterligare en trogen filmatisering
Charlie The Choo Choo på svenska

STEPHEN KING-BIOGRAFI

Stephen Kings egna historia är minst lika intressant som hans böcker. Vi har sammanfattat hans uppväxt fram till debutromanen Carrie (1974) i en kort men intressant biografi.
Till biografin

STEPHEN KING-ABC

Här svarar vi på de vanligaste frågorna som "Vad är en ARC? Vad är sanningen om Richard Bachman? Finns Derry och Castle Rock?", samt listar personer, platser och saker.
Till King-ABC