GENOMGÅNG
Roadwork
"It's roadwork, so what? They're building a road in a city I'll probably never be in again. What am I supposed to think?" - Olivia
King skriver något seriöst
Ett vanligt scenario på cocktailpartys efter att Kings två första böcker - Carrie och 'Salem's Lot - släppts var att King konfronterades av folk som sa ungefär. "Jaha, Steve - när ska du skriva något seriöst då?". Kings första försök att skriva "något seriöst", eller en "rak roman" som han själv kallade det, blev Roadwork, en roman som arkiverades i byrålådan tills det var dags för Richard Backman att ge ut sin tredje roman.
Det "raka och seriösa" ligger kanske främst i att det inte finns några monster och övernaturliga inslag i boken. Roadwork, är precis som de andra tidiga Bachman-böckerna, en bok där människan står i fokus. Roadwork har ganska många likheter med Rage.
Hörnpelarna rasar
Huvudperson i Roadwork är Barton George Dawes. Han är i 40-årsåldern, bor med sin fru Mary och är chef på tvätteriet Blue Ribbon (känt från andra Kinghistorier). Bart och Mary har förlorat två barn. Det första föddes dött och sonen Charlie dog i 10-årsålden av en hjärntumör.
Charlies död är något som påverkat Bart mer än vad omvärlden kan se. Han har två röster i sitt huvud, George och Fred (Bart och Charlies andranamn) som dyker upp då och då. Bart kan "slå av strömbrytaren" för att få bort dem, men det är inte alltid det lyckas. Redan när boken börjar får man ta del av denna situation, vilket gör att man direkt förstår att allt inte är helt rätt ställt med vår huvudperson.
En ny motorväg ska byggas i staden. Tvätteriet ligger mitt i vägen och måste därför rivas. Inte nog med det, Barts hem ligger också i vägen och en efter en flyttar grannarna, medan Bart fortfarande stannar kvar. Bart vägrar att ge upp sitt jobb och sitt hem för vägbyggandet. Han skriver inte under ett kontrakt som garanterar tvätteriet en ny lokal och till slut säger han upp sig innan ledningen hinner sparka honom.
Hustrun Mary är inte helt nöjd med Barts agerande, inte minst när hon inser att han inte alls letar efter ett nytt hem som han lovat, och hon lämnar honom. Baksidetexten på den svenska utgåvan av Roadwork beskriver detta som att "hörnpelarna rasar" - jobbet, hemmet och hustrun - men man skulle även kunna se det som att den första hörnpelaren rasade redan när sonen Charlie dog.
Anti-auktoritär
Bart skaffar nu ett antal vapen och sprängämnen för att stå emot de som vill ta hans hem ifrån honom. Han tänker inte flytta. Faktum är att Barts sätt att stå emot auktoriteten påminner en hel del om Charlie Dekkers situation i Rage, och även en smula om Ben Richards agerande i The Running Man. Hur det går ska vi inte riktigt avslöja…
King skrev Roadwork strax efter att hans mamma gått bort i cancer. Han har sagt att han skrev boken för att försöka bearbeta den sorg han kände och för att försöka förstå varför hon dog. Frågan är vad han menar med det, för visserligen ligger Charlies död som en mörk skugga över Barts dagliga liv, fast det är bara i några få, kortare segment som han verkligen går in på saken lite djupare.
King har även sagt att han anser att Roadwork är den sämsta av Backmanböckerna eftersom den "försöker så mycket att vara bra och hitta lösning på gåtan om mänskligt lidande". King bearbetade även mammans bortgång i novellen "The woman in the room".
Utgivning
1981 kom Roadwork ut i USA
1988 kom Roadwork ut på svenska (den svenska titeln är Vägbygge)
1988 kom Roadwork ut på norska (den norska titeln är Besettelse)
1993 kom Roadwork ut på danska (den danska titeln är Dawe's Sidste Kamp)
1994 kom Roadwork ut på finska (den finska titeln är Richard Bachman Kirjat 2: Vimma & Juokse Tai Kuole)
Personliga reflektioner
Innan jag läste om den svenska översättningen av Roadwork (Vägbygge) inför denna genomgång så hade jag inte läst boken sedan 1988 när den först kom. Faktum är att mitt exemplar är i ett sånt sjukt perfekt skick att man skulle kunna tro att jag aldrig läst boken tidigare.
Jag kom ihåg själva händelseförloppet, men inte alla enskilda detaljer, fast när jag läste den kom det mesta tillbaka. Jag minns inte riktigt vad jag tyckte om boken 1988, men så här fjorton år senare tycker jag att boken är okej. Den är minst sagt annorlunda för att vara en Kingbok och hade den kommit ut direkt efter 'Salem's Lot (eller tidigt i karriären) med Kings namn på omslaget är jag inte säker på att King hade varit samma författare som han är idag.
Som Bachman-bok är den också bara okej. Om jag vill läsa om någon av de fyra första så väljer jag Rage och The Long Walk först och främst. Roadwork får därför tre Följeslagare av fem möjliga.
ANDERS JAKOBSONNär jag läste Roadwork för en sådär 10 år sedan tyckte jag att den var rätt seg att komma igenom och jag uppskattade den inte fullt ut. Sedan dess har jag inte läst den igen men jag tror att jag skulle uppskatta den bättre nu än för 10 år sedan. Jag vet också att jag inte är ensam om att tycka att detta är den svagaste Bachman-boken, många som jag pratat med håller med mig. Jag kan dock inte svara på varför den känns seg utan bara konstatera att så är det, för mig åtminstone.
Betyget blir därför lågt. Roadwork får endast två Följeslagare av fem möjliga.
HANS-ÅKE LILJAFöljeslagarnas medelbetyg och kommentarer
Det var inte så många som satte betyg på boken, troligen eftersom vi inte han påminna i god tid, men Följeslagarnas medelbetyg landar på exakt 3.0! Några röster om boken:
- Denna bok är en gammal favorit och den får betyget 4. Det är faktiskt en ganska sorglig historia, och mestadels har man svårt att inte stå på Bartons sida trots att han inte är riktigt, ska vi säga klar i huvudet. King får en på något sätt att ryckas med i Barts vansinne och heja på honom, samtidigt som man önskar att han ändrar sig och vaknar upp. Det är som alltid en mycket spännande bok.
- En hyfsad psykologisk thriller om en man som förlorar allt, till och med förståndet. Hade väntat mig lite mer av boken. Hade trott att snubben skulle flippa ut mer = ta fler liv. Därför får boken bara en 2:a i betyg. Det var dock trevligt att det inte förekom nått övernaturligt i boken, det hade nog inte passat så bra.
- En våldsam historia som dock inte gav så djupare intryck på mig. Men det är en välskriven historia om en förlorad människa (som vanligt mycket bra skildrad). Får en stark 3:a.
Först publicerad i Följeslagarna #136 - 2002-03-04
Texten kan ha redigerats en aning till denna sida.
Texten kan ha redigerats en aning till denna sida.
Stephen Kings egna historia är minst lika intressant som hans böcker. Vi har sammanfattat hans uppväxt fram till debutromanen Carrie (1974) i en kort men intressant biografi.