GENOMGÅNG

Cycle of the Werewolf

"This - whatever it is - is nothing I asked for. I wasn't bitten by a wolf or cursed by a gypsy. I just… happened" - Reverend Lowe

Mytomspunnen bok

I Sverige har Varulvens År blivit lite av en myt. Få äger den och alla vill ha den. B. Wahlströms förlag påstår att den ska finnas i en lika omfattande upplaga som vilken annan Kingbok som helst, men med tanke på att man aldrig ser den i antikvariat eller på loppmarknader så är det svårt att tro på deras påstående. Eller så är boken omåttligt populär.
   När Cycle of the Werewolf kom ut i USA 1983 var det lite av samma situation. Precis som The Dark Tower: The Gunslinger släpptes Cycle of the Werewolf i en begränsad upplaga på förlaget Land of Enchantment och den sålde snabbt slut. King hade vid den här punkten i sin karriär sålt 25 miljoner böcker och när en ny titel kom ut i blott 7500 (osignerade) och 250 (signerade) exemplar blev hans fans som galna. Först The Dark Tower och nu Cycle of the Werewolf!

Kalender

Idén till boken hade uppstått 1979 då förläggaren Chris Zavisa från Land of Enchantment träffade King under World Fantasy Convention. Zavisa hade en idé om en "novellkalender" med illustrationer och King gillade idén, men det stod snabbt klart att en begränsning på femhundra ord per kapitel var omöjlig. I slutändan innehöll boken runt 40 000 tecken istället för de 6000 som var tänkta från början.
   Kalendern blev en kort bok i stället. Bernie Wrightson, som då redan samarbetat med King i Creepshow och som senare skulle göra The Stand, Night Shift och The Dark Tower V: Wolves of the Calla, illustrerade boken med 12 fyrfärgsmålningar och ett antal svartvita bilder.

Skräckens år i Tarker's Mills

Boken berättar historien om hur en varulv härjar i Mainehålan Tarker's Mills. Boken tar fart i januari och avslutas på självaste nyårsafton. Då har flera av årets fullmånar hamnat på "kända" dagar som alla hjärtans dag och fjärde juli. En frihet som författaren King tog: "Till alla läsare som tror att jag inte visste bättre vill jag försäkra, att det gjorde jag visst - men frestelsen var helt enkelt för stark för att motstå." (ur efterordet).
   I ett förord till boken i en senare upplaga skrev King: "My wife, Tabby, reminded me that a year where all the full moons fell on holidays would be a mad year indeed. I agreed, but invoked creative licence. 'I think your license should be revoked for speeding, dear.' she said and wandered off to make us something to eat."

Skrattretande film

Som de flesta andra berättelser av King blev även Cycle of the Werewolf en film. King arbetade om sin långa novell till ett filmmanus. Filmen skiljer sig ytterst lite från sin förlaga och får väl anses vara en ganska okej film med Kingmått.
   Dessvärre lyckades inte debuterande regissören Daniel Attilas riktigt få till filmen på ett trovärdigt sätt. Kritiker och publik skrattade åt filmen. Så här skrev den kända amerikanska filmkritikern Roger Ebert den 15/10 1985 i sin recension i Chicago Sun-Times:
   "Stephen King's "Silver Bullet" is either the worst movie ever made from a Stephen King story, or the funniest. It is either simply bad, or it is an inspired parody of his whole formula, in which quiet American towns are invaded by unspeakable horrors. It's a close call, but I think the movie is intentionally funny. And because I laughed longer and louder during this film than during any other comedy I've seen since "Broadway Danny Rose," I am going way out on a shaky limb and actually giving the movie a three-star rating, which means I even think you might enjoy it, too."

Boken når den stora läsekretsen

I samma veva kom Cycle of the Werewolf ut i en upplaga för de vanliga läsarna som missat Land of Enchantments upplagor. Det kom till och med ut två versioner samtidigt. I den ena hade de även klämt in Stephen Kings manus till Silver Bullet med några bilder och ett nyskrivet förord. Boken fick till och med namnet Silver Bullet.


Slipcaset till den första utgåvan.
Utgivning

1983 kom Cycle of the Werewolf i USA
1985 kom Cycle of the Werewolf som film under namnet Silver Bullet
1985 kom Silver Bullet, boken och filmmanuset tillsammans
1986 kom Cycle of the Werewolf på svenska (Varulvens År)
1986 kom Cycle of the Werewolf på norska (Varulvens År)
1988 kom Cycle of the Werewolf på danska (Varulvens År)
1990 kom Cycle of the Werewolf på finska (Ihmissuden Vuosi)

Personliga reflektioner

Först en liten parantes angående min relation till boken. När den svenska boken skulle komma 1986 hade jag förhandsbeställt boken i en bokhandel. En dag ringde en tant och sa att boken fanns ute. Det visste jag redan eftersom jag hade sett den i butiken. Men av någon anledning köpte jag aldrig boken - jag antar att det var 1986 års två andra Kingböcker Talismanen och Förbannelse som jag la pengarna på.
   Hur som helst så närmade sig julen och jag önskade mig boken i julklapp. Och jag fick den - på engelska. En smula konfunderad och en aning besviken (eftersom den engelska boken var i pocket!) läste jag boken.
   Många år senare när jag började fylla på den svenska samlingen med böcker som jag inte ägde var det helt omöjligt att hitta Varulvens År (jag antar att många känner igen den situationen!) men tillslut kunde jag köpa den och några andra svenska böcker av Lilja när han sålde ut sina svenska böcker. Skönt!
   Men trots att det faktiskt var den första bok som jag läste på engelska och trots att jag slitit hårt för att få tag på den på svenska så betyder det inte att den har varit värd allt slit. Cycle of the Werewolf är en av de tråkigare Kingböckerna. Historien är väl okej, men berättas egentligen betydligt bättre i Kings filmmanus. Den stora behållningen med boken är faktiskt Bernie Wrightsons illustrationer.
   Ingen större läsupplevelse alltså, men om man är samlare ska man fortfarande fortsätta leta efter boken, för den är definitivt roligare att äga än att läsa. Betyget blir 2 Följeslagare av 5 möjliga.


Jag håller med Anders om att Cycle of the Werewolf inte är en av Kings bästa. Vad som dock är kul med den är att den visar lite av Kings vilja att publicera sina verk på lite udda sätt. Som ni kunde läsa tidigare skulle det från början bli en kalender och inte en bok. Även detta känns rätt typiskt för King. Det verkar ofta vara så att han planerar att en historia inte ska bli så lång men när han väl börjat skriva så sväller den ut och blir ofta mycket längre än han tänkt sig…
   Jag ökar på Anders betyg och ger Cycle of the Werewolf 3 Följeslagare av 5 möjliga.


Följeslagarnas medelbetyg och kommentarer

Med tanke på att Cycle of the Werewolf är lite lurig att få tag på, inte minst på svenska, så blev det endast 25 betyg på boken och efter fyra 2:or, elva 3:or, åtta 4:or och två 5:or blev medlet 3,36. Helt okej.
   Här följer ett urval av de kommentarer som kom med betygen:
   - En lättläst och vackert illustrerad kortroman som lyckas fängsla en så pass mycket att en sträckläsning från pärm till pärm inte är omöjligt. King ska även lovordas för att han med sin berättelse upprätthåller spridningen av den gamla varulvsmyten med alla dess inslag i en modern tappning.
   - Min första Kingbok var just Varulvens År efter den var jag fast. Jag var ca 10år när jag läste den, så då var det tacksamt med bilder som lättade upp handlingen och höll min koncentration på boken. Nu när jag på senare tid har läst den är den fortfarande en favorit, hela boken är uppbyggd på ett speciellt sätt som slutar i ett klimax.
   - Jag tog mig tid att läsa om boken igår. Det är tveksamt om det är en bok. Jag tycker väl att det knappt är en långnovell. Däremot tyckte jag att den var MYCKET bra när jag läste om den nu. Jag tycker den har ett så poetiskt språk och anslag som gör den olik något annat King skrivit. I viss mån tycker jag att stämningen liknar Bradburys böcker. Även illustrationerna bidrar till stämningen. Det är även en liten trevlig knorr på slutet som får mig att tänka på gamla skräcktv-serier och seriemagasin. Det som är dåligt med den är att den är så kort och att det inte ges någon riktig förklaring till varför varulven har blivit varulv.
   - Var mycket längesedan jag läste den, men bilderna är ju fantastiska och drar upp betyget. Berättelsen är bra om än inte en som stannar kvar i minnet. Som jag minns det, en relativt traditionell varulvhistoria. Men jag kanske minns fel....
   - Cycle of the Werewolf är inte något mästerverk. Bara lite underhållning för stunden, men jag tror det var rätt att hålla den kort och det var rätt ballt att varje kapitel är en månad. Ganska svag för att vara av King.
   - Boken är intressant och fantasifullt utformad. En blandning av sagobok och almanacka. De enkla men ändå rikliga bilderna gör att boken blir något extra. Sen är det alltid kul med böcker som bygger på koncept. Bara konceptet i sig gör att jag vill ge boken ett högt betyg. Men berättelsen är inte dum den heller. Med vackra penseldrag målar King upp de olika karaktärerna i den lilla staden Tarker's Mills. Några blir brutalt utsuddade efter en sida i rampljuset, medan andra lever vidare genom de tolv månadernas gång.
   - Varulvens År är sannolikt den sista King boken jag skulle rädda om det brann. Jag betvivlar att jag någonsin kommer att läsa den igen. Inte för att den är så katastrofalt dålig, utan snarare för att den inte känns som en bok utan att halvdåligt försök att försöka ge ut ett manuskript i bokform. Ska man vara snäll kan man säga att den är annorlunda skriven, trots att innehållet i sig känns väldigt "Kingskt", samt att bilderna (i synnerhet de svartvita även om färgbilderna är bra också) är av mycket hög kvalitet.
   - Det var en av de otäckaste böcker jag visste om när jag var mindre. Min kompis bror hade den och när man tittade på bilderna i den så gick det kalla kårar längs ryggen. Dröjde rätt länge innan jag vågade läsa den, men tyckte då att den var väldigt bra.
   - Jag tycker att Varulvens År är en av Kings sämre böcker. Jag får ingen känsla när jag läser den.
   - Det här var Kingboken jag väntade med. Jag läste den när jag och en polare sov i tält en varm sommar i slutet av 80-talet och kommer ihåg hur jag frös av njutning när jag läste den inte bara en gång utan två och tre. Jag tycker det är en mycket bra bok av King. Bernie Wrightsons bilder är inte fy skam heller! Speciellt gillar jag Kings teknik att som vanligt blanda övernaturliga väsen bland ytterst vanliga människor. Det blir så väldigt starkt. Min favoritscen är fortfarande när kaféinnehavaren ser "den kända kunden" komma in och förvandlas till varulv och man försöker lista ut vem det är som ligger bakom alla skräckinjagande mord i Tarker Mills.
   - Vad jag kommer ihåg bäst om boken är att jag läste den i en kompis källare. Han hade fått den i present och jag slukade den på några timmar. Det är en bok med en väldigt enkel story utan några (som jag minns förstås) parallellhistorier och med en hårig röd tråd som drar igenom boken med klor och tänder. Karaktärerna snarare än historian är vad som bär upp boken och vi vet ju alla vad King kan göra med figurerna i sina böcker; nu menar jag då inte enbart ta livet av dem (vilket han gör här också, inte helt oväntat) på diverse kladdiga sätt utan motsatsen. Varulvens År är inget undantag; här porträtteras alla som kommer i kontakt med varulven på det sedvanligt skickliga sättet. Bokens hjälte är (inte helt oväntat det heller) en pojke. Att han är rullstolsbunden ger ytterligare känsla till att han är försvarslös; vad kan han göra mot en varulv som dödat flera vuxna män? På samma sätt som Alan Pangborn lyckas skada Leland Gaunt med sin döde sons trolleriblomma lyckas Marty Coslaw skada och märka varulven med en smällare (eller ett paket?) på ett sätt som gör det elementärt att ta reda på vilken medborgare som gör köttfärs av de resterande. Även om boken är enkel gillar jag den skarpt, den är kort och enkel vilket gör att man kan sluka den snabbt. Det är trevligt att då och då mumsa i sig en novell/kort roman; ett litet snack! Persongalleriet och det Kingska flytet i språket för fram historien som ett accelererande lok mot den oundvikliga kraschen. Det är få böcker av King jag inte gillar och detta är inte en av dom. Så minns jag det om inte annat!
Först publicerad i Följeslagarna #159 - 2003-01-20
Texten kan ha redigerats en aning till denna sida.

FÖLJESLAGARNA PÅ FACEBOOK

ARTIKELARKIV

Här är ett urval av artiklar från Följeslagarnas utskick mellan 1998-2010.

980506: Apt Pupil - Historien om en förbannelse
980615: Opublicerade böcker
980824: King under pseudonym
990621: Randall Flagg
991227: Stephen King 1999
001225: Stephen King 2000
011224: Stephen King 2001
021028: Kända och udda personer i Kingfilmer
021224: Stephen King 2002
031006: Om att köpa signerade böcker
031230: Stephen King 2003
050201: Stephen King 2004
060101: Stephen King 2005
061201: Stephen King i London 7-10 november 2006
070101: Stephen King 2006
080103: Stephen King 2007

GENOMGÅNG AV KINGS BÖCKER

Här finns detaljerade genomgångar av Kings böcker enligt den originalutgivningen. Ett ambitiöst projekt som kanske fortsätter i framtiden.

1: People, Places and Things
2: Carrie
3: 'Salem's Lot
4: The Shining
5: Rage
6: Night Shift
7: The Stand
8: The Dead Zone
9: The Long Walk
10: Firestarter
11: Roadwork
12: Cujo
13: Danse Macabre
14: Creepshow
15: The Running Man
16: The Gunslinger
17: Different Seasons
18: Christine
19: Pet Sematary
20: Cycle of the Werewolf
21: The Eyes of the Dragon
22: The Talisman
23: Thinner
24: Skeleton Crew
25: It
26: The Drawing of the Three
27: Misery
28: Nightmares in the Sky
29: The Tommyknockers

RUBRIKER UR NYHETSBLOGGEN

Intervju med Lilja
Föreläsningsturné i Skåne
IT, DET och WOH...
1922-recension: Ytterligare en trogen filmatisering
Charlie The Choo Choo på svenska

STEPHEN KING-BIOGRAFI

Stephen Kings egna historia är minst lika intressant som hans böcker. Vi har sammanfattat hans uppväxt fram till debutromanen Carrie (1974) i en kort men intressant biografi.
Till biografin

STEPHEN KING-ABC

Här svarar vi på de vanligaste frågorna som "Vad är en ARC? Vad är sanningen om Richard Bachman? Finns Derry och Castle Rock?", samt listar personer, platser och saker.
Till King-ABC