GENOMGÅNG
'Salem's Lot
Carries uppföljareNär Stephen King skulle följa upp debuten Carrie lade han fram två manuskript till Bill Thompson på Doubleday. Det ena var en kortare roman kallad Blaze som handlade om en efterbliven jättefigur (inte helt olikt beskrivningen på John Coffey i The Green Mile) som blev lurad till att kidnappa ett barn. I sinom tid blir han förtjust i barnet och i slutet av berättelsen flyr han för sitt liv och blir ihjälskjuten.
Det andra var en längre roman kallad Second Coming, en vampyrhistoria. Bill valde det andra alternativet och Blaze är än i dag opublicerad och finns bevarad i specialarkivet i biblioteket på Maines universitet. King arbetade om Second Coming och den fick till slut namnet 'Salem's Lot.
Bill var dock lite orolig över att publicera 'Salem's Lot. Han sa till King att om vi publicerar en vampyrbok som uppföljare kommer King att bli stämplad som en skräckförfattare, varpå King svarade: "Låt dom kalla mig vad de vill. Jag menar, namn är namn, och det är lugnt. Det besvärar inte mig".
Att det blev 'Salem's Lot som fick följa upp Carrie är ganska intressant. Då debuten var en kort roman är 'Salem's Lot en förhållandevis tjock bok, dock inte att jämföra med de tegelstenar som komma skulle. 'Salem's Lot är också intressant av den anledningen att det var den första boken där King skapade ett helt samhälle med ett stort utbud av karaktärer och figurer, något som han senare gjort i historier som Needful Things och Storm of the Century.
Inspiration och historia
Inspirationen till 'Salem's Lot kom tveklöst från Bram Stokers "Dracula". Det finns oerhört många referenser till "Dracula" i historien. Vid flera tillfällen frågar sig huvudpersonerna "vad hade de gjort i ’Dracula’ i denna situation?". Men "Dracula" var inte den enda inspirationen. Boken "I am Legend" av Richard Matheson har haft en stor betydelse för Salem's Lot, och inte bara för den boken utan för Kings skrivande överhuvudtaget.
"I am Legend" är en bok om en man som jagar vampyrer på nätterna (han är en av de få som finns kvar i världen som inte är vampyr). Poängen är att boken utspelar sig i Los Angeles, och inte i något mystiskt östland under 1800-talet. "I am Legend", med sin övernaturliga skräck i en naturlig värld, fick King att inse att skräcken drabbar vanliga människor, i vanliga situationer.
Hur idén till 'Salem's Lot kom upp vet vi inte, men redan 1969 lär King ha funderat på idén då han skrev en liten notis i en av sina "Garbage Truck"-krönikor:
"I det tidiga 1800-talet försvann en hel sekt – Shakers, en ganska underlig religiös samling – från deras stad (Jeremiah’s Lot) i Vermont. Staden är obefolkad än i dag."
Och även i Kings fiktiva stad – Jerusalem’s Lot – hände det underligheter under 1800-talet. Läs bara korthistorien med samma namn i samlingen Night Shift… Passa även på att läsa "One For the Road" ("Snöstormen") som också handlar om 'Salem's Lot…
Finns "Jerusalem’s Lot" i verkligheten då? Nja, små spökstäder finns det väl överallt och det är ju mycket troligt att King hämtade inspiration till själva samhället från de småstäder han bodde i under sin uppväxt. Kanske kom mest inspiration från Durham där kyrkan Shiloh finns – en stor mäktig byggnad som sägs vara inspirationen till Marstens hus i 'Salem's Lot, där allt det hemska har sin start…
När 'Salem's Lot kom ut 1975 var King fortfarande okänd, det var ju först 1976 som filmen Carrie gjorde King till skräckens mästare, och följaktligen publicerades 'Salem's Lotmed "By the author of Carrie" på omslaget.
Uppföljaren som aldrig kom
King har alltid sagt att 'Salem's Lot är en av hans bästa skräckböcker, och även fansen gillar den skarpt, så att det hittills varit 'Salem's Lot som legat bäst till för att få en uppföljare är väl ingen direkt överraskning. Men, det blev aldrig någon uppföljare, men nog har King haft idéer.
I Följeslagarna #57 skrev vi lite om en idé King hade:
"Jag tänker mycket på en uppföljare. Jag vet till och med vilka som skulle vara med och vem som skulle ha huvudrollen… det är Fader Callahan. Jag vet var han är. Folk frågar mig, ’Man ser honom lämna staden i en Greyhoundbuss; vad hände med honom?’ Nå, jag vet vad som hände med honom. Han åkte till New York City och från New York drev han genom landet tills han hamnade i Detroit. Han är i staden och han driver ett soppkök för alkoholister, mest svarta, och han har blivit attackerad ett par gånger, och han har varit intagen på sjukhus, och folk tror att han är knäpp. Han bär inte prästkragen längre men han gör detta ändå och han försöker att göra rätt med Gud. Så en dag kommer den här killen in, han är döende och säger ’Jag måste prata med dig Fader Callahan.’ Och Callahan säger ’Jag är inte en präst längre och hur visste du att jag varit en?’. Till slut dör killen. Han hostar upp blod och det sista han säger, när han tar Callahan i tröjan och drar ner honom i dimman av öl och whiskey och spyor och allt annat är, ’Det är inte över i Lot än’, sedan faller han död ner".
En annan idé King har nämnt är att huvudpersonen Ben Mears, som flyttat till London, får ett läskigt telefonsamtal från sin mor som säger: "Dom gör mig illa", och då förstår han att det fortfarande inte är över.
Men som sagt, det blev ingen uppföljare, men däremot dök Father Callahan upp i de tre sista The Dark Tower-böckerna.
Filmen, Kings första miniserie
'Salem's Lot var Kings första miniserie, dock inte den sista. Som vanligt är censuren hårdare när det gäller filmer för TV än när det gäller filmer för bio, så även i detta fall. Ni som sett miniserien vet att de löst det så att när det ska till att hända något hemskt, som t.ex. när en vampyr ska bita någon i halsen, så fryses bilden sekunden innan han hinner sätta tänderna i offrets hals. Detta är visserligen ett ganska så effektivt sätt men det är tyvärr också ganska föråldrat nu. När den hade premiär var det säkert helt OK.
Den hemskaste av alla vampyrer, Mr Barlow, är en kopia av Nosferatu. En mystisk figur som inte säger något. Detta gillade dock inte King som för övrigt verkar rätt nöjd med 'Salem's Lot. Så här kommenterade han det:
"Jag godkände inte direkt att de förvandlade Barlow till en sorts Nosferatu, som inte säger något… Det är ett helt annat koncept än mitt, och jag tycker att det är ett koncept som saknar något."
Ett guldkort i filmen är James Mason som spelar Mr Straker. Han gör här sitt livs roll. I en annan roll ser vi David Soul, han som fick sitt genombrott i den stentuffa deckarserien "Starsky And Hutch".
För att miniserien skulle kunna nå en bredare publik så beslutades det även att den skulle släppas på video i USA och på bio i Europa, vilket den också gjorde. Det finns dock vissa skillnader mellan miniserien och filmen. Den kanske självklara förändringen var att de klippte ner den. På den här tiden var ju filmerna otroligt långa om de var över 1:45. Därför minskade man ner den 3,5 timmar långa miniserien till dels en TV-film som var på 2,5 timmar och en bioversion ('Salem's Lot - The Movie) som var strax under 2 timmar. Detta gjorde tyvärr att en hel del viktig handling gick förlorad och att handlingen nu känns ganska så tunn.
Den andra skillnaden var att när det gällde bioversionen var det helt plötsligt andra censurregler som gällde. När de spelat in vissa scener till miniserien, t.ex. när en av vampyrerna får en påle i hjärtat fick de inte filma direkt på pålen. Det kunde man göra när det gällde bioversionen. Man spelade med andra ord in olika versioner av vissa scener. Detta ledde till att bioversionen är blodigare men kortare än miniserien.
Uppföljaren som tyvärr kom
Som så många andra av de filmer som är baserade på Kings böcker fick även 'Salem's Lot en uppföljare. Även om uppföljare är fel namn på denna skitfilm. Det enda den har gemensamt med originalet är att den handlar om vampyrer och utspelar sig i samma stad. A Return to 'Salem's Lot är endast ett billigt sätt att tjäna pengar på Kings namn.
Filmen handlar om Joe Webber och hans son som luras till 'Salem's Lot av ett gäng vampyrer för att skriva deras släktes historia. De lyckas dock döda vampyrerna med hjälp an en vampyrdödare som lämpligt dyker upp…
A Return to 'Salem's Lot kom endast till för att rättigheterna till en uppföljare ingick i försäljningen av rättigheterna till originalfilmen. Manuset är skrivet av Larry Cohen, som för övrigt skrev ett manus till originalfilmen som dock förkastades (ute efter revansch?), och filmen gick direkt till videohyllorna.
Utgivning
1975 kom 'Salem's Lot ut som bok i USA första gången.
1979 kom miniserien som baserats på 'Salem's Lot. Den visades på CBS den 17:e och 24:e november.
1979 kom 'Salem's Lot - The Movie.
1985 kom 'Salem's Lot ut på svenska (den svenska titeln är Staden som Försvann).
1987 kom 'Salem's Lot ut på norska (den norska titeln är Nattens Hus).
1987 kom filmen A Return to 'Salem's Lot som skulle föreställa en alternativ filmatisering.
1990 kom 'Salem's Lotut på finska (den finska titeln är Painjainen).
1991 kom 'Salem's Lot ut på danska (den danska titeln är De Dødes By).
Udda fakta
• Även om det skulle dröja flera år till innan den första limited edition-boken kom, så är ändå den första upplagan av 'Salem's Lot lite extra värdefull. Den har nämligen en lite pinsamt fel på innerfliken till omslaget. Det står att prästen heter "Father Cody", då han egentligen har efternamnet "Callahan". "Cody" är en annan karaktär i boken.
• Den kände regissören George Romero (Creepshow med mycket mera) var från början tänkt att förvandla historien till film, men då det kom ut två andra vampyrfilmer samma år (1979) bestämde sig Warner Bros för att göra en TV-serie istället. Romero hoppade då av projektet då han inte trodde att han skulle kunna göra filmen som han ville på grund av TV:s censurregler.
• 'Salem's Lot blev censurerad av Doubleday! King säger följande i den suveräna Playboy intervjun:
• "I det första utkastet till 'Salem's Lot hade jag en scen där Jimmy Cody, ortens doktor, blir uppäten i en källare av en hord råttor från stadens soptipp, ditkallade av vampyrernas ledare. De svärmar över honom likt en levande lurvig matta, bitande och klösande, och när han försöker skrika fram en varning till sina vänner, hoppar en råtta in i munnen på honom och biter av tungan. Jag älskade scenen, men min redaktör klargjorde för mig att det fanns inte en möjlighet att Doubleday skulle publicera något sådant. Jag insåg väl det till slut och lät stackars Jimmy bli spetsad på knivar istället. Men fan, det var inte samma grej."
Personliga reflektioner
Första gången jag läste 'Salem's Lot var runt 1987 eller så, så nu i somras tyckte jag det var lämpligt att läsa om boken, speciellt som denna artikel var på ingång. Det är ganska lättläst bok, i ett bra tempo, och visst har den sina poänger, men i mitt tycke är den alldeles för ooriginell för att jag ska gå igång på allvar.
Jag gillar dock prologen och epilogen som ringar in själva huvudhistorien, på det viset får man liksom på redan inledningsvis att det är en berättelse som heter duga som man har framför sig att läsa. Och för övrigt så tycker jag att den svenska titeln på boken – Staden som Försvann – är en riktig fullpoängare – det är ju precis vad som händer.
Betyget får, från min sida, bli tre Följeslagare av fem möjliga.
Första och enda gången jag läste 'Salem's Lot var för c:a 10 år sedan. Jag minns att jag då tyckte att det var en ganska så bra bok. Inte något mästerverk kanske men en riktigt bra bok. Jag ger den tre Följeslagare av fem möjliga.
Sedan jag började läsa King, för c:a 15 år sedan, har jag läst om de flesta av Kings böcker minst två gånger, dock inte 'Salem's Lot. Varför vet jag inte. Jag har alltid tänkt att nu är det dags men sedan har något annat dykt upp. Kanske man skulle gå och läsa den nu, direkt efter att jag är klar med detta…
Följeslagarnas medelbetyg
30 röstande blev det denna gång och det var ju lite mindre än sist, men vi förstår att alla kanske inte läst dessa tidiga böcker än, så antalet röstande lär väl öka i sin som tid. Dock, var ni lite mer positivt lagda till 'Salem's Lot än Carrie, för medelbetyget stannade på prick 3,5 Följeslagare av fem möjliga. Fördelningen var en 1:a, två 2:or, tolv 3:or, elva 4:or och fyra 5:or.
Först publicerad i Följeslagarna #63 - 1999-09-13
Texten kan ha redigerats en aning till denna sida.
Texten kan ha redigerats en aning till denna sida.