GENOMGÅNG
The Shining
"REDRUM"
Om man frågar en vanlig människa om de kan nämna en enda Stephen King-roman, så vågar vi sätta vår sista potatis på att det är The Shining som de nämner. Mycket av The Shinings popularitet beror på Stanley Kubricks film med samma namn, som anses vara en riktig skräckklassiker.
Som så många andra av Kings historier är The Shining baserad på verkliga händelser – i detta fall en enslig vistelse på ett tomt hotell i Colorado. Men vi återkommer till det alldeles strax.
Nya miljöer, nya inspirationer
1974, då Carrie hade publicerats och Second Coming ('Salem's Lot) hade lämnats till förläggaren kände King att han behövde ett miljöbyte. Både Carrie och 'Salem's Lot utspelade sig i Maine och King tyckte att det var lämpligt att flytta och suga upp nya intryck från nya omgivningar. King satte slumpmässigt fingret på USA-kartan och pekade på Boulder, Colorado och familjen flyttade dit. King började arbeta på en ny bok kallad The House on Maple Street, vilken var baserad på en verklig händelse om en dotter till en kändis som hade blivit kidnappad. Men hur väl King än försökte, så stod storyn stilla vecka efter vecka, så han sköt den tillfälligt åt sidan.
Inspirerad av Ray Bradburys "The Veldt" började King arbeta med Darkshine – en berättelse om en pojke som fungerade som psykisk mottagare och förstärkare – en berättelse om när drömmarna blir verklighet. "Jag ville ta pojken och hans familj och placera dem på någon avskärmad plats där läskiga saker händer", förklarade King.
Den avskärmda platsen var ursprungligen en nöjespark, men det blev lite fel. En nöjespark är inte speciellt avskärmad och händer det något knasigt är det bara att gå ut ur den och be om hjälp. Återigen fick King skjuta en startad roman åt sidan, men Darkshine låg kvar i Kings minne för att plockas fram vid ett senare, mer lämpligt tillfälle.
Resa till The Stanley Hotel
Paret King beslöt sig för att fira Halloween för sig själva på ett hotell, men när de flesta hotellen redan hade stängt för vintern (trots att det var oktober, snön faller tidigt i Colorado) blev de rekommenderade att resa till The Stanley Hotel – ett stort hotell med en imponerande historia. Problemet var att även The Stanley var på väg att stänga ned för vintern, men paret King fick ändå stanna där och fick rum nummer 217.
På väg till rummet gick de genom långa korridorer med upprullade brandslangar på väggarna och detta satte genast igång Kings fantasi och inspiration – "Då satte det igång, vad det nu är som gör att man vill hitta på saker. Jag var rädd, men jag älskade det!". Kvällens middag intog paret i en stor ödslig matsal, där de flesta stolarna stod på borden och inspelad musik strömmade ur högtalarna. Bandet hade ju redan rest därifrån.
Efter middagen drog sig Tabitha tillbaka till rummet, medan King, som bearbetade sina fantasier, uppsökte hotellets bar där han serverades drinkar av bartendern Grady. När han senare kom tillbaka till rum 217 och gick in i badrummet blev han fascinerad av duschdraperiet och badkaret. "Tänk om någon dött här?" tänkte King och visste då att han hade en bok på gång.
Boken fick titeln The Shine och King hyrde ett rum nere i Boulder för att skriva i då huset de bodde i var för litet. Darkshine skrotades, men King tog de bästa delarna – pojken med oanade förmågor och en geografiskt isolerad plats där otäcka saker hände. Men King fick även med några av sina personliga spöken som hemsökt honom under åren – rädslan att misslyckas och rädslan av att vara en dålig förälder. "Jag hade möjligheten att få utspel för mina mindre glada aggressiva impulser i Jack Torrence", har King sagt.
Boken uppbyggd som pjäs
The Shine, som bytte namn till The Shining på grund av sin nedsättande betydelse, var ursprungligen strukturerad som en fem-akters pjäs, med en prolog – "Before the Play" – och en epilog – "After the Play", men på den här tiden fick inte King göra hur långa böcker som helst, så både prologen och epilogen fick strykas för att korta ned boken. Prologen, som tog upp Overlook Hotels historia publicerades i sin helhet i Whispers och i förkortad version i TV Guide i samband med TV-serien 1997. Epilogen är sedan länge försvunnen, även om en kort epilog finns sist i The Shining.
Trots att Kings redaktör Bill Thompson inte var överdrivet förtjust i idén om ett spökhotell ("Först boken om flickan med telekinesiska krafter, sedan vampyrerna och nu ett spökhotell – du kommer att bli klassad som skräckförfattare!"), så blev ju The Shining Stephen Kings första riktiga succé. Den blev hans första inbundna bästsäljare med 50 000 sålda ex det första året, och sedan 2,3 miljoner pocketexemplar. Man kan ju ana att det vara filmatiseringen av Carrie året innan som hjälpte till på sitt sätt.
Älskad och hatad film
Den amerikanska filmaffischen.
Är det då så stor skillnad på versionerna? De bygger väl på samma bok? Ja, visserligen bygger de på samma bok med det är ändå två helt skilda filmer. Filmversionen är verkligen Kubricks version och det är antagligen därför som Kingfans inte gillar den. Kubrick gjorde alldeles för stora förändringar jämfört med Kings bok. Det blev "Stanley Kubricks The Shining" istället för "Stephen Kings The Shining". Frågar man däremot filmrecensenter kan de inte berömma Kubricks film nog mycket… men vad vet de? De är ju bara film- recensenter…
I Kubricks version spelar Jack Nicholson rollen som Jack, Shelley Duvall rollen som Wendy och Danny Lloyd spelar Danny. King själv gillade inte Nicholson i huvudrollen, han menade att han såg galen ut redan från början vilket man får hålla med om. King menade även att Kubrick missade att få fram att det faktiskt är hotellet som gör Jack galen… och inte tvärt om.
King kan själv
I Playboyintervjun från 1983 sa King följande: "I’d like to remake The Shining someday, maybe even direct it myself if somebody will give me enough rope to hang myself with".
Man brukar ju säga att man ska akta sig för vad man önskar och det verkar stämma. 14 år senare,1997, fick King nämligen chansen. Det var då dags för honom själv att försöka göra film av The Shining. Det blev en miniserie i tre avsnitt som är mycket nära Kings bok. Serien blev en succé och vann två Emmys och blev nominerad till ytterligare en. King hade med andra ord undvikit att hänga sig själv. King skrev själv skrev manuset till miniserien, något han även gjorde till Kubricks version. Den gången ratades det dock av regissören. Miniserien filmades för övrigt på det hotell där King fått idén till boken, The Stanley Hotel.
I miniserien är det Steven Weber som spelar Jack, Rebecca De Mornay är Wendy och Courtland Mead är Danny. Även King är förstås med på ett hörn, han spelar kapellmästaren för spökbandet "The Gage Creed Band".
En sak som var lite problematisk när de skapade miniserien var vad de skulle göra med scenen där Jack hugger sig in genom badrumsdörren och skriker "Here’s Johnny!". Detta finns inte med i boken, men eftersom scenen fått så stor genomslagskraft via filmen kände de att de ville ha med den. Till slut bestämde man sig för byta ut Nicholsons berömda fras mot att Steven Weber stoppar huvudet genom dörren och säger "Boo".
Detta, att göra sig smått rolig på Kubricks bekostnad, kan ses som Kings sätt att ge igen. Kubrick krävde nämligen att King skulle gå med på att inte kommentera hans version offentligt igen om han ville ha rätten att filma The Shining igen.
Utgivning
1977 kom The Shining ut som bok i USA första gången.
1980 kom filmen The Shining.
1980 kom The Shining ut på svenska (den svenska titeln är Varsel).
1980 kom The Shining ut på danska (den danska titeln är Drengen Det Skinnede, i pocket heter den Ondskabens Hotel).
1981 kom The Shining ut på norska (den norska titeln är Ondskapens Hotell).
1985 kom The Shining ut på finska (den finska titeln är Hohto).
1997 kom miniserien som baserats på The Shining. Den visades på ABC den 27:e, 28:e april och den 1:a maj.
Udda fakta
• Hur kommer det sig att Stanley Kubrick filmade The Shining? Jo, Kubrick hade en hel hög med böcker som han ögnade igenom på jakt efter ett nytt projekt att filma. Hans sekreterare kunde höra hur han plockade upp en bok, bläddrade i den ett par minuter för att sedan kasta den i väggen. Plötsligt blev det tyst en längre period och när sekreteraren tittade in till Kubrick satt han och läste Kings bok. King själv tycker att det hela är lite konstigt, då boken startar väldigt långsamt.
• Kubrick filmade exteriörerna utanför Timberline Lodge på Mt Hood i Oregon, men interiörerna var uppbyggda i England. På Timberland Lodges önskan ändrade Kubrick det klassiska rumsnumret 217 till 237 (som inte fanns i hotellet) med motiveringen att de inte trodde att någon ville bo i rummet. På The Stanley Hotel är 217 det populäraste rummet och personalen får ständigt sätta upp nya siffror på dörren…
• Jack Nicholson improviserade den super-klassiska "Here’s Johnny!"-frasen, givetvis direkt kopplad till Johnny Carsons entré i sin "Late Show".
• Frasen "All the work and no play, makes Jack a dull boy" (inte med i boken) som Jack skrivit om och om igen i sitt manus, figurerade på olika språk beroende på vilket land filmen visades i. Kubrick lät någon eller några stackare maskinskriva frasen om och om igen på alla de otaliga pappren. Jobbigt!
• En scen med Shelley Duvall togs om 127 (!) gånger på Kubriks önskemål.
• Det finns otaligt med misstag i Kubricks The Shining. Bland annat stolar som flyttar på sig från scen till scen, Jack dras in i kylrummet två gånger, dörrar öppnas och stängs åt olika håll, och så vidare. Se The Shining på Internet Movie DataBase för mer information.
• Originalversionen av filmen innehöll en slutscen där Wendy Torrence liggande i en sjukhusbädd pratar med hotellets ägare Stuart Ullman som berättar att sökandet efter Jack har upphört. Denna version fanns ute i en vecka tills Kubrick drog in filmen och klippte bort slutet.
• Fulllängdsversionen av The Shining är 145 minuter lång och finns endast i USA. I övriga världen är filmen 114 minuter – det vill säga en halvtimme film saknas! Den långa versionen har dock visats på brittisk TV någon gång i slutet av 80-talet.
• Jämför man teckningen på familjen Torrance på originalomslaget av boken med skådespelarna i Stephen King's The Shining så märker man oerhörda likheter. Undrar om det var planerat?
• The Shining har figurerat i många olika komiska sammanhang, bland annat finns det en kort Simpsons episod i ett Halloweenavsnitt där Homer anställs av Mr Burns för att se över ett hotell över vintern. Mycket kul! Även i sit-com:en "Vänner" har The Shining varit med. Det gällde då boken som Joey tyckte var så otäck att han var tvungen att lägga den i frysen!
• Även om King aldrig sagt det själv så är det ganska självklart att han använde sig av den svenska översättningen av boken – Varsel – när han skrev romanen Thinner under namnet Richard Bachman. I Thinner finns det flertalet fraser på zigenarspråket romani som i själva verket är svenska fraser från Varsel. Det känns ganska lustigt när arga zigenare skriker "Ta mig inte till mormor!", eller när zigenarledaren Lemke kallar den allt tunnare Billy för "skummade igenom". Oväntad humor!
• "The Gage Creed Band" är döpt efter Gage Creed från Pet Sematary.
• I TV-serien The Shining filmades från början en scen med King där hans ansikte smälter och rinner ner över hans bröst. Denna scen blev dock för mycket för TV-cheferna och klipptes ner ordentligt.
• TV-serien finns för övrigt inte på video i USA (ytterligare en av Kubricks krav), så amerikanerna får snällt vänta tills den sänds i repris för att då eventuellt banda den.
Personliga reflektioner
Jag har läst The Shining, eller Varsel då (jag har bara läst den på svenska hittills), två eller tre gånger. Första gången var jag nog för ung, för jag minns att den kändes lite jobbig och komplicerad, men senaste gången gick det mycket bättre. Det var då jag först läste boken, och sen direkt efteråt såg Stanley Kubricks film och mer eller mindre hatade den! Filmen rusar fram och Jack är galen redan från första sekunden (kan bero på att Jack Nicholsons senaste roll innan The Shining var "One flew over the cookoo's nest" ("Gökboet") där han definitivt var galen).
Om man fick se den där halvtimmen som tydligen saknas kanske filmen skulle få ett bättre flöde. Hur som helst: boken The Shining är en riktigt bra skräckbok som likt värmepannan i boken kokar med spänning. En given klassiker som av mig får fyra Följeslagare.
ANDERS JAKOBSONÄven jag var ganska så ung när jag läste The Shining första gången. Innan dess hade jag då sett Kubricks film och tyckte, konstigt nog, att den var snäppet bättre. Jag var alltså så ung att jag tyckte att det var lättare att se en film än läsa en bok ordentligt...
I samband med att miniserien släptes såg jag till att först läsa boken, sedan prologen "Before the Play". Efter detta såg jag Kubricks version och sist Kings version. Efter detta kan jag bara säga att jag gillar INTE Kubricks version. Den är helt fel! Jag har även sett den versionen som är 145 minuter men inte ens det räddade filmen, även om den blev lite bättre. Boken och miniserien får båda 4:or i betyg, Kubricks får dock endast en svag 2:a.
HANS-ÅKE LILJAFöljeslagarnas medelbetyg
Denna gång röstade 31 stycken och man måste säga att ni var rörande överens. Hela 24 stycken tyckte att The Shining var värd en 4:a, fem tyckte att en 5:a var det enda rätta betygen, medan minoriteten två tyckte att en 3:a fick räcka. Detta gav ett medelvärde på 4,1 (att jämföra med Carrie: 3,35 - 46 röstande och 'Salem's Lot: 3,5 – 30 röstande. Det går uppåt för betygen!).
Först publicerad i Följeslagarna #70 - 1999-11-01
Texten kan ha redigerats en aning till denna sida.
Texten kan ha redigerats en aning till denna sida.
Stephen Kings egna historia är minst lika intressant som hans böcker. Vi har sammanfattat hans uppväxt fram till debutromanen Carrie (1974) i en kort men intressant biografi.