GENOMGÅNG
Different Seasons
"It is the tale, not he who tells it" - Stephen King
I efterordet till Stephen Kings andra bok med fler historier än en förklarar han problemet med det han kallar "novellas", historier som är för långa för att vara noveller men för korta för att vara romaner. Förr fanns det en marknad för sådana längre noveller, eller kortare romaner om man nu så vill. Det fanns magasin och tidskrifter som publicerade dessa verk. Men det var då.
King hade samlat på sig fyra novellas, alla skrivna direkt efter att en bok blivit klar och föreslog till sitt förlag Viking att de kunde samla alla fyra i en bok. Eftersom tre av de fyra historierna inte alls hade något med vampyrer och spöken att göra tyckte King att boken kunde få namnet Different Seasons så att den tydligt förklarade för läsaren att det inte handlade om det vanliga. Förlaget gick med på det hela och boken kom ut.
Hope springs eternal
Först ut är "Rita Hayworth and The Shawshank Redemption", i Sverige kallad "Vårbedrift" och kanske mest känd som Nyckeln till Frihet eftersom det är namnet på Frank Darabonts lyckade filmatisering. Kings skrev berättelsen direkt efter The Dead Zone.
Historien handlar om bankiren Andy Dufresne som oskyldigt hamnar bakom lås och bom i fängelset Shawshank efter att inte lyckats bevisa sin oskuld när hans fru och hennes älskare hittats mördade. Väl inne i fängelset får Andy både vänner och ovänner och blir på grund av sin utbildning och sina kunskaper intvingad i olika ekonomiska fiffel som fängelsedirektören ligger bakom. Men Andy har andra planer…
"Rita Hayworth …" är en berättelse om hopp och det är även en berättelse som vänskap, denna gång mellan Andy och Red, en fånge som kan fixa det mesta åt vem som helst om priset är det rätta. Det är även Red som är historiens berättare.
"Rita Hayworth …" förvandlades 1994 till en av de mest uppskattade filmatiseringarna av Kings verk hittills. Geniet Frank Darabont vårdade Kings historia i ett underbart manuskript som till och med gavs ut som egen bok ("The Shawshank Redemption - the shooting script"). Gestaltade av Tim Robbins och Morgan Freeman, nådde historien om Andy och Red en större publik som inte alls kunde förstå att "skräckmästaren" Stephen King låg bakom en så pass varm och human historia.
Summer of corruption
Som berättelse nummer två i boken kommer "Apt Pupil" som på svenska fått namnet "Sommardåd". King skrev "Apt Pupil" på två veckor direkt efter The Shining. Efter det kände han sig helt utpumpad och tog en paus på tre månader från allt skrivande.
Berättelsen handlar om unge Todd Bowden som lyckas hitta en gammal nazist i sin närhet. Todd hotar att avslöja mannen - Kurt Dussander - och kräver att få höra "det vi inte får veta i skolan". Kurt börjar motvilligt berätta och Todd vill bara ha mer och mer. Todd blir påverkad av berättelserna och börjar utföra våldsaktioner och Kurt får tillbaka mer minnen och känslor än vad han önskat. Så mycket att han beslutar sig för att skaffa sig en hållhake på Todd. Kurt påstår att han skrivit ned allt om hur Todd tvingat honom att berätta allt och att dokumenten finns bevarade i ett bankvalv som bara han eller bankmännen kan öppna. Plötsligt blir det en maktbalans som bara kan leda till ett slut…
Många anser att "Apt Pupil" är något av det bästa King skrivit. Berättelsen behandlar riktig ondska och det är förmodligen därför så många uppskattar den.
1998 gick Apt Pupil upp på biograferna med Brad Renfro ("Klienten") som Todd och Sir Ian MacKellan ("Sagan om Ringen") som Kurt. För regin stod Bryan Singer och filmen var uppföljaren till hans succé "De misstänkta". Mycket av fokuseringen i media vilade just på detta. Även om Apt Pupil är en bra film så gjorde den inte riktigt Kings berättelse rättvisa. Från olika Kingfan kom kritik för att Singer valt att avsluta filmen en bit tidigare än förlagan, förmodligen för att slippa problem från olika håll (Kings berättelse slutar med att Todd sitter i ett träd och skjuter vilt med gevär).
Filmatiseringen var dock kantad av problem. Filmen råkade ut för en del juridiskt trassel då föräldrarna till några barn som var med i en scen från ett koncentrationsläger stämde filmbolaget TriStar. Barnen hade filmats nakna och hade enligt föräldrarna blivit hotade med att få sparken om de inte ställde upp. Efter en lång strid togs scenen bort och allt blev frid och fröjd tills samma föräldrar uppmanade till bojkott av filmen, men så mycket mer än att filmen fördröjdes ytterligare hände inte.
Detta var dock inte första gången Apt Pupil filmades. En version med helt andra skådespelare och filmteam började filmas redan 1988. Efter tio veckors filmade och endast 11 dagar kvar tog alla pengar slut och filmen lades i säcken. Det som fanns testvisades i Hollywood och skarp kritik kom från judiska delar av publiken. Filmen sades vara mycket mörk och följa Kings förlaga mycket väl.
Tre år senare fanns det pengar igen, men då hade allt för lång tid gått för att gamla och nya scener skulle kunna klippas ihop.
Fall from innocence
Även om "The Body" på svenska fått titeln "Höstgärning" så är det en berättelse som utspelar sig på sommaren. Kanske mer känd under sin titel som film - Stand By Me - handlar den om fyra pojkars sista sommar som barn och ett steg in i vuxenvärlden. Fast egentligen handlar den om att hitta ett lik.
Berättaren Gordie och hans tre vänner Vern, Teddy och Chris beger sig ut på en vandring i skogen för att hitta liket av en kamrat som blivit påkörd av tåget. Genom att hitta liket tror de att de ska bli hjältar. Problemet är bara att ett gäng med äldre pojkar också beger sig på jakt efter liket av precis samma anledning…
"The Body" är Kings kanske mest självbiografiska berättelse. Enligt Rob Reiner som gjorde den extremt lyckade filmatiseringen Stand By Me erkände King efter att ha sett filmen att historien handlade om honom och hans tre barndomskamrater som alla senare dött under tragiska omständigheter och att det var enormt omskakande för honom att se dem vid liv igen på en bioduk. King har även under åren avslöjat bakgrunden till olika delar i berättelsen, bland annat den med blodiglarna.
"The Body" är den äldsta berättelsen i boken. Han skrev den efter att 'Salem's Lot var färdigskriven. Berättelsen innehåller även två kortare noveller - "Stud City" och "The Revenge of Lardass Hogan" - som även publicerats separat.
Filmen av Rob Reiner blev en succé över hela världen och är en sådan film som då och då visas på tv, och kommer troligen att visas om och om igen. En modern klassiker. Rob Reiner lyckades hitta värmen i Kings berättelse och gjorde en underbar film med duktiga skådespelare. Den stora massan fattade inte att filmen var skriven av Stephen King, precis som de inte skulle fatta några år senare när The Shawshank Redemption dök upp.
A winter's tale
Den avslutande berättelsen i boken är "The Breathing Method", eller "Vinterverk" som vi känner den som på svenska. "The Breathing Method" är den enda i boken som har övernaturliga inslag, och det är även den enda i boken som inte blivit film, även om en filmatisering - kanske i det kortare formatet -mycket väl skulle kunna genomföras. Berättelsen skrevs efter Firestarter.
"The Breathing Method" är egentligen två berättelser i en. Som en ramberättelse berättar David Adley om en mystisk herrklubb där gentlemän samlas för att läsa, kommunicera eller berätta historier för varandra. Personerna som kommer dit är inte mystiska men David tycker att det verkar finnas dörrar och rum överallt som man lätt skulle kunna villa bort sig i och i bokhyllorna finns underbara böcker av författare och förlag som inte finns utanför klubben. Och sen är det betjänten Stevens som inte verkar åldras.
Lagom till jul är det tradition att någon berättar en historia med en lätt övernaturlig klang. Den åldrade doktorn McCarron berättar en kuslig berättelse om en patient som ville föda sitt barn till varje pris, en riktigt läskig historia.
Enligt författaren Stephen Spignesi är betjäntens namn Stevens inte alls en slump. King erkände själv i en intervju i Playboy juni 1983 att herrklubben är en metafor för själva historieberättandet. "There are as many stories in me as there are rooms in that house, and I can easily lose myself in them.".
Utgivning
1969 publiceras "Stud City" i Ubris
1975 publiceras "The Revenge of Lardass Hogan" i Cavalier
1982 kom Different Seasons på engelska
1983/84 kom Different Seasons på svenska (Sommardåd/Vinterverk)
1986 kom filmen Stand By Me
1990 kom Different Seasons på danska (Rita Hayworth i Shawshank Fængslet & Mønstereleven/Liget i Skoven & Åndedrætsmetoden)
1992 kom Different Seasons på finska (Kauhun Vuodenajat 1: Kevät, Kesä/Kauhun Vuodenajat 2: Syksy, Talvi)
1994 kom filmen The Shawshank Redemption
1998 kom filmen Apt Pupil
Different Seasons är ej utgiven på norska
Udda fakta
• Different Seasons förbjöds av Lenark County Board of Education i Smiths Falls, Ontario (Kanada). Anledningen var "Apt Pupil" som de inte tyckte skulle finnas tillgänglig i skolundervisningen. King reagerade negativt på denna censur.
• Många tror att det är tryckfel i "The Breathing Method" då några årtal skrivs som 197-. Detta är dock en imitation av ett gammalmodigt sätt att skriva. Edgar Allen Poe brukade utelämna en siffra i datum.
• I den svenska översättningen av boken har det krupit in några fel. I "Höstgärning" har de översatt ordet "ballgame" till "fotboll", vilket är felaktigt då den kända baseballspelaren Mickey Mantell nämns i samband med detta. I "Sommardåd" är det dock en större groda. Meningen "The cellar floor had never been cemented" har felaktigt översatts till "källargolvet hade nyligen cementerats" (never = nyligen?!) vilket blir knasigt eftersom de senare börjar gräva i detta "cementerade" golv… (Tack till Jonas Flising för dessa goofs!)
• Den elaka Ace Merill verkar ha fastnat i Kings minne, eftersom han fick en hyfsat stor roll i Needful Things.
• Stand By Me blev en sådan succé att Rob Reiner fick råd att starta ett eget produktionsbolag. För att visa sin tacksamhet till King fick bolaget namnet Castle Rock.
• Corey Feldman och Rob Reiner provade trettio olika skratt innan de hittade rätt skratt för Teddy, vilket visade sig var ett skratt som var precis som King beskrev det i boken.
• När killarna ska skramla pengar för att köpa mat får de ihop 2.37 dollar. 237 är även numret på Reds cell i The Shawshank Redemption och rummet med kvinnan i The Shining.
• Enligt IMDB.com ska King göra en cameo i Apt Pupil i examenscenen, fast det tror vi inte på. De hävdar också att King sålde rättigheterna för $1 när han fick veta att Bryan Singer skulle göra den, vilket alltså skulle betyda att Apt Pupil är en "dollarbaby". Men kan det verkligen vara så när rättigheterna redan var sålda till filmen som gjordes runt 1988?
Personliga reflektioner
Ingen kan väl säga att Different Seasons är en dålig samling. När tre av historierna filmats och allmänt ses som några av de bästa filmatiseringarna av Kings verk som finns så kan väl inte förlagorna vara dåliga? Nej, givetvis inte. Different Seasons är en riktigt bra bok, kanske en av Kings allra bästa. Min favorit i boken är "Apt Pupil".
När jag började läsa King för lite mer än 15 år sedan så varnade min redan då Kingläsande kompis mig för berättelsen. "Den är sååå otäck", sa han. Och visst är den det, men inte av de anledningar som vi är vana vid när det gäller King. Alla monster, vampyrer och spöken kan inte mäta sig med den ondska som förintade människor under andra världskriget. Det kan inte bli otäckare än så.
Även "Rita Hayworth…" och "The Body" är bra berättelser, men jag tror nästan att jag föredrar dem i filmad form. Det är en åsikt man inte ofta kan ha i Kingvärlden! "The Breathing Method" är bokens mest anonyma berättelse, men när jag läser om den inför denna recension inser jag att den är en riktigt läskig berättelse som inte alls ska ignoreras bara för att den inte filmats. Väldigt bra.
Different Seasons är uppe och nosar på full pott, men jag nöjer mig med en mycket stark fyra. Fyra Följeslagare av fem möjliga alltså.
ANDERS JAKOBSONJag håller med Anders om att Different Seasons är en kanonbok. Här finns några av Kings bästa berättelser samlade. Bäst är "Apt Pupil" och "The Breathing Method".
När det gäller de tre filmversioner som gjorts håller både The Shawshank Redemption och Stand By Me mycket hög klass. Tyvärr gör inte Apt Pupil det samma. Detta är enligt mig en av de sämre filmatiseringarna. Den följer inte Kings berättelse speciellt bra och det man ändrat på har gjorts slarvigt.
Boken är dock mycket bra och får därför 4 Följeslagare av 5 möjliga.
HANS-ÅKE LILJAFöljeslagarnas betyg och kommentarer
När 33 Följeslagare satte betyg blev det många höga betyg, hela 13 femmor, 12 fyror, 7 treor och en ynka tvåa. Snittet blev 4,1.
Många kommentarer blev det dock, här är några:
- 4 högklassiga noveller. "Sommardåd" är min favorit i samlingen. En mycket hemsk men minst lika bra historia som man inte slutar läsa när män väl börjat. Filmversionen kunde varit i toppen av Kingfilmatiseringarna om de inte hade ändrat hela slutet och delar av handlingen så pass. De två övriga filmatiseringarna från denna samlig överglänser originalen, även om åtminstone "Höstgärning" är en av Kings bästa noveller. "Vinterverk" skiljer sig mest från de övriga genom att innehålla övernaturliga inslag, men den passar in bra och jag gillade den skarpt när jag läste den.
- Det ovanliga med denna novellsamling är enligt mig att den innehåller två noveller där de har lyckats göra filmerna bättre än själva novellen. Jag tänker på Stand By Me och The Shawshank Redemption. Även om jag tycker att filmerna är bättre så innebär det ju inte att novellerna är dåliga. Det är bara ovanligt att de lyckas så bra.
- Jag började läsa Stephen King när jag var 12 år (första boken var Carrie). I början på sjuan, så fick vi se film i skolan, Stand By Me och jag var helt överväldigad. Åh, så bra jag tyckte att den var! Ett litet tag senare var jag på en bokhandel och tittade på böcker och höll på att svimma när jag förstod att det var Stephen King som skrivit Stand By Me. (Jag tror det var våra svensklärare som visade oss filmen och jag vet inte om de heller visste vem det var som skrivit boken, King var ju närmast en litterär paria då, på 80-talet).
Jag lånade både Sommardåd och Vinterverk så fort jag kunde och mina favoriter blev genast "The Body" och "Rita Hayworth and "Shawshank Redemption". Just utsattheten huvudpersonerna kände, fast de var i så olika situationer berörde mig så mycket! Det var bra skildrat. Den senare novellen läste jag om inför filmen (med världens fånigaste - men antagligen mer kommersiellt gångbara - svenska titel). Så de andra två har jag bara läst den enda gången. Jag funderar dock på att ta en "trip down memory lane" och läsa om dem igen, fast på engelska den här gången. Om ni undrar över varför jag tjatar om filmen så är det för att den, i mitt tycke, är en kopia av novellen. Med en sådan berättelse, vad kan gå fel?
- Bland det bästa King har skrivit, och kanske det mest litterära.
- Med tanke på att både "novellerna" och filmerna Stand By Me och The Shawshank Redemption tillhör något av det bästa King skrivit kan det inte bli annat än 5:or för dem. De är så fullkomliga att inget mer behöver sägas. "Sommardåd" är (som bok, filmen har inte alls den uppbyggnad av skrämmande stämning om jag minns det rätt) också en mycket bra bok. King har lyckats fånga Todds förvandling från en normal pojke till något slags monster på ett mycket gripande sätt. Man känner med honom från början men aversionen mot hans morbida intresse växer med varje sida. Fast hans "lärare" är å andra sidan något utöver det vanliga... Det blir en 4:a för den.
"Vinterverk" kommer jag faktiskt inte alls ihåg (det ska bli kul att läsa om den så fort jag har tid), men jag har för mig att den är lite mer åt det rena spökhistoriehållet med något av en skämtsam ton. Jag tror det är den novell jag tyckte minst om av de fyra, det får bli en 3:a. Men som sagt, helt säker kan jag inte vara förrän jag läst om den...
Jaja, betyget för hela samlingen måste ändå bli en 5:a.
- Inte skräck, inte "vanliga" King men ändå så bra.Lysande skildringar av människor känslor; lycka, hat och begär. Dessutom några av de allra bästa Kingfilmatiseringarna.
- "Vårbedrift": En femma. Historien fångar en direkt på klassiskt Kingvis. En av King främsta begåvningar är hans gripande personskildringar. "Vårbedrift" är ett lysande exempel på detta. Till och med filmen är så bra att man vill se den flera gånger.
"Sommardåd": En fyra. Det tar inte lång stund innan jag inser att jag kommer bli irriterad på präktiga amerikanska helylle-Todd. Mycket riktigt så inser man snart att det finns en rutten fisk begravd i småstadsidyllen. Naturligtvis satt jag klistrad vid boken...
"Höstgärning": En femma. Och jag vet att jag inte är ensam om detta betyg. The Dark Tower-serien i all ära men när King börjar prata barns vänskap och äventyr sitter man still och bara lyssnar. Trots att jag är kvinna och ca 25 år yngre än King känner jag igen mig ibland och ibland önskar jag att det var min barndom som beskrevs. Gordie har det svårt men vem vill inte ha sådana vänner, ha sommarlov och ett sådant äventyr?
"Vinterverk": En tvåa/trea. Svår att betygsätta. Det var längesedan jag läste den och minns i ärlighetens namn inte så noga. Vilket är ett ganska dåligt tecken då jag gärna läser Kings böcker om och om igen. Och har så gjort med de flesta. Men inte denna. Har väl aldrig blivit sugen.
Totalt antar jag att betyget blir en fyra. Vilket känns rättvist för mig.
- Varken originella eller särskilt bra skrivna.
- Different Seasons är i mitt tycke Stephen Kings starkaste "novellsamling." Här visar han verkligen att han inte bara är "skräckförfattaren Stephen King", utan att han även kan skriva om mänskliga relationer, ondskan i vardagen och hur hoppet är det sista som lämnar en som förlorat allt. "Vårbedrift", "Sommardåd" och "Höstgärning" håller alla en mycket hög klass. Tyvärr når inte "Vinterverk" riktigt upp till den nivån, men 3 av 4 som håller så bra klass är inte dåligt!
Nyckeln till Frihet ("Vårbedrift") är också den absolut bästa, inte bara Kingfilmen, utan en av de bästa filmer jag någonsin sett. Känslan i novellen har fångats otroligt bra.
En novell som "Sommardåd" är särskilt aktuell nu när högervindarna blåser över Europa, och är en mycket skrämmande berättelse, utan att innehålla vampyrer eller varulvar.
- I find this to be one of King's greatest books, since it heads in another direction than his usual stories. There is definitely horror here, but it is a more "thought-about" horror than the usual things that go bump in the night stuff, which King writes so brilliantly about.
- Det är visserligen ganska länge sedan jag läste dessa böcker men efter att ha bläddrat igenom dem så känner jag att vissa av berättelserna "sitter kvar" i minnet och att jag tyckte att de var ganska bra. Det är långt ifrån det bästa King skrivit men de är klart läsvärda.
- Jag tycker att Different Seasons är bland det bästa någonsin King skrivit eftersom det när de kom ut var en lite annan stil än på historierna han vanligtvis gav ut. Sen är det säkert så också att det är lättare att ge ett högt betyg till något som innehåller fyra olika berättelser som ändå är långa nog att ge visst djupt till berättelserna i sig. Till skillnad från exempelvis rena noveller som oftast inte har så mycket djup.
- För en gångs skull kan jag väl svara på en sådan här uppmaning och framhålla att Different Seasons väl är den enda av Kings samlingar som bör ha en femma och att den dessutom är en av hans bästa böcker över huvud taget. "The Body" är, som jag tjatat om här och där, en av de bästa vuxenritsberättelser jag läst och förtjänar att betraktas som en litterär klassiker; King är liksom Ray Bradbury enastående bra på att frammana övergången från barn till vuxen, men bättre än så här har aldrig ens han lyckats göra det. "Apt Pupil" är också en av hans bästa långnoveller, en ren och samtidshistoriskt förankrad dekonstruktion av psykets nattsida. "Rita Hayworth and the Shawshank Redemption" är ett utmärkt exempel på en av Kings andra stora styrkor -- förmågan att skildra vänskap mellan män. Samtidigt är det också en föredömligt välkonstruerad pusselhistoria för den som roas av såna. "The Breathing Method" är den svagaste av novellerna, men bara i ett sammanhang där de andra är utomordentligt starka. Det är också notervärt att den här samlingen givit upphov till tre av de sex eller sju bästa filmatiseringar som gjorts efter Kings texter. Förmodligen för att han här demonstrerar hela sitt berättarregister utan att tillgripa en enda övernaturlighet eller ett enda monstrum.
Först publicerad i Följeslagarna #147 - 2002-08-05
Texten kan ha redigerats en aning till denna sida.
Texten kan ha redigerats en aning till denna sida.
Stephen Kings egna historia är minst lika intressant som hans böcker. Vi har sammanfattat hans uppväxt fram till debutromanen Carrie (1974) i en kort men intressant biografi.