ARTIKEL
Stephen King 2004
BÖCKERDel 1: Ett mästerverk avslutas.
Att påstå att 2004 inte var The Dark Tower-seriens år är att ljuga hejdlöst. Det var 2004 allting skulle avslutas. Det som inletts över 30 år tidigare skulle äntligen få ett slut. Eller ”äntligen”… många blev nog lite ledsna över att ta farväl av Roland, Eddie, Susannah, Jake, Oy och alla andra karaktärer ur serien, medan andra kanske jublade över att det äntligen var slut på tjatet, de som inte kallar sig The Dark Tower-junkies.
Den 8/6 släpptes den sjätte delen Song of Susannah medan hela kalaset avslutades på Kings 57:e födelsedag den 21/9 då The Dark Tower kom ut i butik. Det var från början tänkt att böckerna skulle komma ut i augusti respektive november, men till allas glädje flyttades böckerna fram ett par månader.
I kölvattnet kom en The Dark Tower-relaterad bok ut i handeln. Det var inte den andra delen av ”Stephen King’s The Dark Tower: A Concordance”, som av någon anledning flyttades fram hela tiden så att den till och med inte släpptes under 2004 som tänkt. Nej, det var Bev Vincents ”The Road To The Dark Tower”, en kritisk koll på Kings mästerverk. När omslaget under året blev offentligt kunde man läsa en så kallad ”blurb” av King: ”Wonderful... opens doors to Roland´s world that not even I knew existed. If you like the Dark Tower books, you´ll like this one. Enthusiastically recommended.”
Ytterligare en bok släpptes, “Towerpent: A Fan’s Guide to Stephen King’s The Dark Tower”, skriven av Tyler Hall, grundare av thedarktower.net. Boken består till stor del av olika läsares teorier om Tornet.
Del 2: Tre märkliga böcker.
De två avslutande böckerna i The Dark Tower-serien var inte de enda böckerna med Kings namn som släpptes under 2004. Ytterligare tre, ganska märkliga böcker kom ut. I märklighetsordning, från normalast till knäppa:
Buildning Bridges är en ljudbok, blott 30 minuter lång med Kings tal från november 2003 då han fick National Book Foundations ”lifetime achievement award”. Det var ganska kontroversiellt att King fick priset, i alla fall tyckte den amerikanska finkulturella eliten det, och King attackerade delvis definitionerna av kultur i sitt tal. Tillräckligt övertygande för att de skulle släppas som en kort liten ljudbok.
Faithful skrev King tillsammans med Stewart O’Nan. Det är ingen roman utan en bok där de båda författarna följer baseballlaget Red Sox under World Series, som de faktiskt lyckades vinna för första gången någonsin. Boken hade sitt ursprung i en e-mailkonversation. Så kan böcker också inledas.
Märkligast och mäktigast i år vad utan tvekan pop-upversionen av The Girl who Loved Tom Gordon. Kings korta roman har några år på nacken men presenterades nu i en helt ny tappning för yngre läsare. Boken kortades ned av Peter Abrahams och illustrerades sedan av Alan Dingman på ett helt fantastiskt sätt. Boken är alltså en klassisk pop-upbok där varje uppslag vecklar ut sig på alla tänkbara och otänkbara vis. En mycket udda Kingbok.
Det finns dock en liten sur eftersmak av The Girl who Loved Tom Gordon, och det är allt obegripligt tjafs kring bokens begränsade upplaga. 125 ex signerades av King, fick en extra ”pop” i omslaget och lades i ett slipcase. Denna bok ville Little Simon först ha 500 dollar för, vilket senare ändrades till 1000 dollar. Det var mycket hysteri kring detta, men hur som helst såldes de 125 böckerna slut kvickt.
Del 3: Den största Kingboken.
Bland limited edition-böckerna i Kings katalog finns några av de största böckerna, och då syftar vi förstås på själva storleken på boken. Värt att nämna är givetvis ”familjebibelutgåvan” av The Stand och den jättelika My Pretty Pony med inbyggd digitalklocka i omslaget.
2004 fick dessa konkurrens av en nyutgåva av 'Salem's Lot i regi av Centipede Press. Till skillnad mot andra limited editions fanns här – i sann DVD-anda – en hel del bonusmaterial som motiverade ett inköp. Två relaterade noveller plockade från Night Shift (”Jerusalem’s Lot” och ”One for the road”) klämdes in i boken tillsammans med Kings relativt färska förord från Pocketbooks upplaga. Vidare, och klart mest spännande, 50 sidor med borttagna sekvenser från Kings originalmanus.
Boken illustrerades med fotografier av Jerry Uelsemann och den extremt begränsade upplagan om 300 ex fördelades på 15 deluxe i läderpärmar och 285 i tygpärmar. Samtliga böcker var signerade av King och Uelsemann. $900 fick man punga ut för deluxevarianten och $425 för den andra boken.
Måtten då? Ja, ca 23 x 33 cm. Vanliga böcker är ungefär 15 x 22 cm…
Del 4: Stephen King i Sverige 2004.
Bra Böcker slog på stora Kingtrumman 2004 och släppte både nya lågprisupplagor och två nya inbundna böcker. Eller, ja, en var ju gammal – Talismanen – men Svarta Huset var i alla fall det och i och med att det är en uppföljare till Talismanen passade Bra Böcker på att trycka upp den gamla boken på nytt.
Två saker uppmärksammades snabbt. Det ena var att Kings namn var tryckt betydligt större än Peter Straubs, nästan löjligt stort. Det andra var att böckerna försvann från marknaden lika snabbt som de kom ut. Bokhandlarna sa att de var på ”omtryck”.
Genom ett litet missförstånd lyckades vi konstruera en helt felaktig nyhet i ett utskick som gjorde gällande att det var just skillnaden i namnstorleken som var anledningen till att boken dragits tillbaka för omtryckning. Det fanns inget belägg som helst för det, men hittar man böckerna i bokhandeln idag så är namnen skrivna i samma storlek…
Del 5: Trion slår till igen.
För några år sedan kom en helt oumbärlig ”bok” för alla vi som söker efter specifik information i Kings böcker. Vi skriver bok inom citattecken eftersom själva produkten var en CD-Rom med en diger mängd ihoplänkade PDF-sidor. Boken ifråga var ”The Complete Guide to the Works of Stephen King” av Rocky Wood, David Rawsthorne och Norma Blackburn.
2004 annonserade de sin nya bok, för den här gången gällde det en tryckt bok, ”Stephen King: Unpublished, uncollected” som riktade in sig helt och hållet på Kings mest svåråtkomliga texter, det som inte givits ut eller publicerats i någon typ av samling.
Som vanligt när den här trion slår till handlar det om ett högintressant innehåll. Kings allra tidigaste opublicerade romaner har alltid kittlat fansen med sin mystik, och det har trion tagit vara på genom att ägna större delen av boken om dessa böcker, även de som aldrig avslutades. För att ge oss en smak av den förbjudna frukten kommer ett längre utdrag ur den tidiga Sword in the Darkness publiceras i boken.
Vidare kommer boken att innehålla en titt på Kings collegeproduktion inklusive en publicering i helhet av ett fram till nu helt okänt poem – ”Dino”, och en minst lika stor titt på King oanvända filmmanus inklusive ”Molly”, originalmanuset till Kings ”X-files”-avsnitt ”Chinga” i sin helhet.
Cemetery Dance ska ge ut boken. Det var meningen att den skulle komma till jul men än så länge är den bara tillänglig som förhandsorder. Boken signeras av samtliga författare och kommer ut i 2000 limited och 52 lettered (redan slutsålda).
Del 6: En ny bok blir klar. Och en till lurar i bakgrunden.
Med The Dark Tower-serien avslutad har man som Kingläsare ändå låtit ”hotet” om pensionering sjunka in. Man har fogat sig vid tanken om att inte få den där nya Kingboken (eller två om man har tur) varje år.
Lite lustigt nog kom det i juni en bekräftelse från Kings närmaste att han höll på en ny bok, men att det förstås var oklart om den skulle ges ut eller inte. Två månader senare kunde Betts Bookstore, från Bangor, säga att boken i fråga var ”baserad på en händelse King var med om i sitt hus i Bangor förra hösten”.
Kings folk bekräftade att ett första utkast till en bok var klar, men sa samtidigt att händelsen Betts nämnde inte hade någon större betydelse i det de hade sett.
Ytterligare två månader senare blev det ännu mer tydligt att King hade en bok klar. Den hade till och med en titel: Lisey's Story. Det hela tog fart efter att Kings officiella meddelade att King skulle ha med en novell kallad ”Lisey and the madman” i antologin ”McSweeney’s Enchanted Chamber of Astonishing Stories”. Men novellen var i själva verket ett utdrag ur romanen King jobbat med, och enligt tidigare uppgifter haft klar i sitt första utkast redan i juni.
King intervjuades i Guardian och Entertainment Weekly och förklarade ”pensioneringens avbrott” med ”alla författare ljuger, ibland till andra och nästan jämt för sig själv”. Han sa också att han efter att ha skrivit klart The Dark Tower blivit ledsen och hamnat i en kreativ depression och inte kunde stå till svars för det han sa under den perioden.
Betts tidigare uppgift om att en avgörande incident i Kings egna liv stod till grund för boken, visade sig vara sann, i alla fall utifrån den beskrivning av historien vi fick veta. Boken handlar om änkan till en författare. King berättade att han fick en idé när han kom hem från att ha vårdats på sjukhus för lunginflammation. Hans fru hade tagit tillfället i akt för att inreda om hans kontor och sa att han inte borde gå in där eftersom röran bara skulle uppröra honom. En natt när han inte kunde sova gick han in i kontoret i alla fall och blev just upprörd av att se alla nedplockade böcker och saknaden av möbler. ”Det var precis som när ett rum plockats ut efter att en äldre människa har dött. Det fick mig att tänka på min egen död och vad som skulle hända efteråt”.
När Lisey's Story ska komma ut är fortfarande okänt, men det verkar luta åt att det är 2006 som gäller för nästa Kingroman. Vi kan knappt bärga oss…
Ännu längre fram i tiden ligger ytterligare en känd ny bok, nämligen The Talisman 3 om man nu får kalla den det. Moderatorn på Kings messageboard har vid flera tillfällen bekräftat att en tredje The Talisman-bok ska skrivas. ”Det handlar snarare om när”, säger hon. Peter Straub säger att det ligger mycket långt fram i tiden, men den som väntar på något gott…
FILMER
Del 1: Mycket snack och lite resultat.
Filmåret 2004 kan sammanfattas med mycket snack och lite resultat. Mycket arbete på nya produktioner gjordes men det var bara två filmer som släpptes och det var först och främst biofilmen Secret Window. Filmen baserades på Kings långnovell ”Secret window, secret garden” och hade Johnny Depp i huvudrollen. USA-premiären var den 12/3 och en dryg månad senare gick den upp i Sverige. En godkänd rulle som också hann släppas på DVD under året.
Annars var det som sagt mycket produktion. Mick Garris, tidigare känd för större tv-produktioner som The Stand och The Shining, jobbade dubbelskift. Först med Riding the Bullet som var den andra filmen som gick på bio, om än enbart i USA och en kort period, och sedan med Desperation. Den senare ska bli en tvådelad film för amerikansk TV och efter mycket om och men inleddes filmandet i slutet av oktober. I de viktigaste rollerna hittade vi Ron Perlman (Collie Entragian), Tom Skerritt (Johnny Marinville) och Henry ”Elliot i ’E.T.’” Thomas som Peter Jackson.
Redan under våren avslöjade Garris i en intervju att de utgått från det filmmanus till Desperation King skrivit för ett antal år sedan men att de fått arbeta om det till TV-filmsformatet. ”Väldigt lite ändras” lovade Garris och utifrån de bilder från inspelningarna som dykt upp har de i alla fall lyckats sminka Perlman till en polis med ett uppsprickande ansikte…
Riding the Bullet är ett kapitel för sig. Den är baserad på Kings novell med samma namn, eller ska man kanske säga eBok? När King släppte Riding the Bullet som eBok 2000 blev det kaos på nätet och två saker hände: eBok blev ett begrepp och King blev rik. Novellens 65 sidor har av Garris utökats till en spelfilm med bland annat David Arquette i rollistan. Trots en del gnäll på förhand gillade King vad han fick se och gav Garris tillåtelse att kalla filmen Stephen King's Riding the Bullet. Filmen har ännu inte kommit till våra breddgrader i något format.
Del 2: På gång eller inte på gång, det är frågan.
Några filmer som tidigare känt till, åtminstone på planeringsstadiet, har det hänt en del saker med, även om det fortfarande inte direkt hänt någonting. Låt oss redovisa, och samtidigt kolla av status i The Internet Movie DataBase:
The Mist är Kings kanske populäraste novell. Det är en otroligt lång novell, en bra bit över 100 sidor, och med andra författares mått mätt en roman. Den finns i boken SKELETON CREW och det är sedan länge känt att Frank Darabont (The Shawshank Redemption, The Green Mile) ägt rättigheterna men arbetet med filmen (i första hand manuskriptet) har alltid skjutits fram på grund av olika anledningar.
Under 2004 kom det allt fler uttalanden från Darabont som indikerade att nu var han verkligen på gång. Hans ambition är att göra en gammal hederlig skräckfilm, en skitig monsterfilm, även om han enligt Steven Spielbergs modell kommer att ”visa hajen så lite som möjligt”. Darabont sa vid ett tillfälle att han gärna skulle göra filmen i svartvitt, även om han trodde att den idén skulle bli svår att sälja in hos filmbolagen. Manusförfattandet är i gång och det ska bli intressant att se hur han överkommer ett av de stora problemen, nämligen slutet som enligt tidigare uttalanden funkar i skrift men inte på film.
IMDB-status: Finns inte med. The Mist-diskussioner finns dock på Franks sida.
The Girl who Loved Tom Gordon var riktigt på gång att bli film för ett par år sedan då gamle Kingbekanten George Romero tog på sig regissörsrollen. Projektet dog dock när det uppstod problem att hitta en ung skådespelare som kunde bära upp filmen i rollen som Trisha McFarland. Romero har då och då fått frågor om filmen och hävdat att den fortfarande på gång.
I maj kom nyheten att två skådespelare var knutna till filmen – Laura Dern som Trishas mamma och Dakota Fanning (från Spielbergs ”Taken”) som Trisha. Två månader senare bytte Dakota manager och denne tackade nej till rollen.
IMDB-status: Laura Dern är den enda skådespelaren som är listad. Mycket fattigt med information.
Dolan's Cadillac är en annan novellfavorit bland Kings läsare. Novellen publicerades först i episoder i The Castle Rock Newsletter innan den senare gavs ut som en limited edition innan den slutligen trycktes i Nightmares & Dreamscapes. Det har under åren pratats om att historien skulle ingå i en planerad tredje Creepshow-film och för ett antal år sedan var det på gång en film med Kevin Bacon och Sylvester Stallone i huvudrollerna. Ett amatörmanus figurerade på nätet, som en entusiast skrivit för skojs skull.
I april kunde vi rapportera nyheten om att filmen äntligen skulle bli av med filmstart i juni. I huvudrollerna skulle vi se Freddie Prinze Jr och Gabriel Byrne i huvudrollerna.
IMBD-status: Finns inte med. Ingenting på respektive skådespelares sidor.
Varje år dyker det upp nyheter om remakes och uppföljare som sägs vara på gång, och ofta händer det inte så mycket mer. 2004 var inget undantag. Vi börjar med remakes.
Paramount ville göra en ny filmatisering av Pet Sematary och enligt rykten hade de anlitat Mike Werb och Michael Colleary för att skriva manuset. Den första rapporten sa även att de helst ville se George Clooney i huvudrollen. Det var vad som sades i mars. Ett drygt halvår senare rapporterade Variety att manus istället skulle skrivas av Dave Kajganich.
IMDB-status: Finns inte med.
I Stephen Kings fall har de flesta remakes gjorts för TV – ja, alla hittills faktiskt – och i samband med att pressmaterialet för 'Salem's Lot-remaken (läs mer under rubriken TV/DVD) kom det fram uppgifter om att manusförfattaren Peter Filardi jobbade med en ny version av IT för Warners räkning. Creature Corner rapporterade vidare att Filardi redan gjort ett synopsis på remaken som ska utspelas från Beverly Marsch synvinkel.
IMDB-status: Finns inte med.
The Night Flier var en film gjord för amerikanska kabelkanalen HBO 1997. Den byggde på Kings vampyrnovell och togs emot väl. I februari sades det att New Amsterdam Entertainment tillsammans med originalregissören Mark Pavia jobbade med uppföljaren The Night Flier II: Fear of Flying.
IMDB-status: Finns inte med.
The Mangler var ingen vidare film när den kom 1995, och uppföljaren The Mangler 2 var ingen höjdare den heller när den kom 2001. Vågar man tro att The Mangler Reborn blir riktigt kass när den kommer i slutet av 2005?
IMDB-status: Finns inte med.
Del 3: En handfull Dollarbabies.
En ”dollarbaby” är Kings uttryck för studentfilmer baserade på hans verk. King har nämligen under många år sålt filmrättigheter till studenter för endast en dollar mot kravet att han ska få en kopia av filmen och att den aldrig ska visas offentligt.
På senare år verkar reglera justerats för flera filmer har visats på nätet och på filmfestivaler och mängden dollarbabies har växt dels för att det hela tiden gjorts nya och dels för att gamla upptäckts. Hemsidan stephenkingshortmovies.com är en bra sida för de som är extra intresserade av dessa filmer, speciellt som de flesta faktiskt finns att se på sidan.
2004 var ett alldeles enormt fruktfullt dollarbaby år. Inte enbart för att den första årliga dollarbabyfestivalen hölls i Bangor den 25/9 - nej, hela året kom det ständigt information om nya filmer. Här följer en sammanfattning.
I know what you need har varit på gång länge, och lite längre får vi vänta på att den ska bli klar. Regissören Shawn S Lealos beslöt sig för att klippa om filmen, skriva om vissa delar och förbättra ljudet. ”Det var för mycket tekniska missar” sade han.
Robert David Cochrane vann tävlingen där folk fick filma sina favoritpartier i Kings The Dark Tower-serie. Roberts kortfilm Roland meets brown visades på ovannämnda filmfestival. Han gjorde under året en ny kortfilm baserad på novellen ”Luckey Quarter”.
James Renner gav sig på novellen ”All that you love will be carried away” och passade på att göra en passning till alla The Dark Tower-junkies genom att ha med en vägskylt till platsen ”Gilead”. En annan som också gav sig på samma film var Scott Albanese. Brian Berkowitz hade vid det här laget redan filmat novellen under namnet The Secret Transit Codes of America's Highways.
Dave Brock å sin tur jobbade med att få till en kortfilm av ”The road virus heads north”. En betydligt obskyrare förlaga valde Kamran Syd som grävde fram Kings tidiga tonårsverk ”I’ve got to get away!” från People, Places and Things.
En dollarbaby som fick lite oväntad tyngd var Gotham Café (baserad på novellen ”Lunch at the Gotham Café” där Kingexperten Bev Vincent återfanns bland manusförfattarna. Efter att ha sett en råkopia av filmen gav King produktionsbolaget tillåtelse att kalla filmen Stephen King's Gotham Café.
Fans av ”Twin Peaks” ska hålla ögon öppna efter Andy Cumbrias Harvey's Dream när den dyker upp för i rollerna finns Ray Wise och Grace Zebriskie som gjort sig odödliga som Laura Palmers föräldrar i den omtyckta TV-serien.
Del 4: Den eviga förbannelsen fortsätter.
Egentligen skulle det här stått under del 2, men under 2004 har turerna kring den evigt förbannade filmatiseringen av The Talisman varit knäppare än någonsin. Vi bryter ned händelseförloppet månad för månad:
Januari: En kort artikel på comingsoon.net säger att Ehren Kruger ska jobba med manuset och att tanken är att The Talisman ska filmas med start sommaren 2004.
Februari: Regissören Vadim Perelman säger att han inte läst manuset än men att sekvensen runt Sunshine Home inte kommer att vara med för att dels hålla längden nere och dels för att få en lägre åldersgräns.
April: The Talisman ska börja filmas i augusti enligt källor.
Maj: Vadim Perelman lämnar projektet ”i samråd med filmbolaget”. Någon vecka senare rapporteras att Ed Zwick nu ska regissera filmen. Filmsajten Ain’t It Cool News recenserar Ehren Krugers manus daterat 13/7 2003 och konstaterar att INGET är kvar av Kings och Straubs historia.
Juni: Vi rapporterar att Ed Zwick ska skriva om manuset. Inspelningsstarten skjuts fram till september.
Juli: Ed Zwick hoppar av projektet. Omskrivningarna av manuset har dragit ut på tiden och försenat projektet.
Oktober: Ehren Kruger berättare i en intervju Dread Central om sitt manus och problemen med att förkorta en 800 sidor lång bok till två timmar film.
IMDB-status: Finns med, men sidan är spöklikt tom…
TV/DVD
Del 1: Ett sjukhus öppnar, och slår igen.
Backar man en tioårsperiod så inser man allt mer att TV blivit ett allt starkare forum för King att berätta sina historier. Några av Kings tyngre verk har fått sträcka ut sig över flera timmar (med varierande resultat) och i vissa fall har King till och med skrivit originalhistorier direkt för TV. 2004 blommade detta ut ordentligt i och med Kingdom Hospital, en TV-serie i 14 delar baserad på Lars Von Triers ”Riget” adapterad av King.
Det var visserligen inte första gången King försökt sig på en lång TV-serie. 1990 visades Golden Years, men dog efter 7 avsnitt. Satsningen på Kingdom Hospital var tyngre och mycket mer seriös. Redan i början av året lanserades specialgjorda hemsidor, bland annat kingdomhospitalofmaine.com som skulle föreställa själva sjukhusets officiella hemsida, och tie-inboken ”The Journals of Eleanor Druse”, båda ett sätt att marknadsföra serien på ett lite annorlunda sätt, genom att hävda att allt var sant. Om man nu trodde det, det gick ju rätt bra i samband med Rose Red några år tidigare.
Den 3/3 sändes premiär avsnittet på ABC i USA. Trots att recensionerna var blandande var King nöjd och skickade ut ett meddelande via sin mailinglista. King var noga med att påpeka att Kingdom Hospital var en ”novelization for television” som kommer att utveckla sig mer och mer ju längre man ser serien.
Tyvärr var det lite av seriens problem, eller snarare tittarnas problem som ledsnade på tempot och dramaturgin. Intresset avtog och ABC valde att tacka nej till en andra säsong som King redan hade skissat på. King slog tillbaka mot ABC i en intervju i cleveland.com:
"Jag anser att vi skadades av att visa en serie mer anpassad för kabelkanalerna i en av de vanliga kanalerna. När serien ursprungligen såldes var HBO en intressent, men jag sa nej eftersom jag haft ett lyckat förhållande med ABC under en lång tid."
King menade att Kingdom Hospital hade passat bättre på en kabelkanal där det finns mer tolerans för komplicerade historier som sträcker sig över flera avsnitt.
"Kingdom Hospital ska vara lite som en spökhistoria man berättar för alla i mörkret när man är ute och campar, men det funkar inte på en vanlig tv-kanal eftersom de tänder ljuset var tionde minut. Det är svårt att bibehålla känslan i en skräckhistoria när det blir fem reklamavbrott i timmen".
Relativt snabbt kom Kingdom Hospital i en DVD-box. I England, där serien gått betydligt bättre än i USA, släpptes den redan i augusti medan USA-fansen fick vänta till oktober. Mitt emellan släppen började serien gå på svensk TV. TV3 köpte rättigheterna för de nordiska länderna, men det var i Canal+ serien började gå med start den 7/9.
Som ett litet plåster på såret nominerades Kingdom Hospital för två Emmys i kategorierna ”Outstanding main title design” och ”Outstanding special visual effects for a series”, men något mer än nomineringar blev det inte.
Del 2: En remake, en succé fortsätter och spännande planer bubblar upp.
Redan tidigt 2004 kom de första recensionerna på TNT:s remake av 'Salem's Lot med Rob Lowe i huvudrollen, trots att serien visades först 20-21/6. Den 12/10 släpptes återfilmningen på DVD i USA. Den har fortfarande inte nått våra breddgrader.
The Dead Zone är väldigt tydligt det Kingrelaterade TV-projekt som rönt störst framgångar. Under 2004 släpptes den andra säsongen i en DVD-box, den tredje visades och på höstkanten spikades det att en fjärde säsong också skulle göras. The Dead Zone verkar kunna tuffa vidare hur länge som helst!
I Kings officiella forum ställdes i augusti en fråga från en läsare som hört på radion om ett samarbete mellan King och HBO. Kunde det vara så att de diskuterade en flytt av Kingdom Hospital dit? Nej, sa moderatorn, det gällde ett annat projekt. Vad framgick inte, men det figurerade rykten om att HBO är intresserade av The Dark Tower. Månaden innan hade George Romero i en intervju nämnt att han gärna ville vara med i en TV-serie baserad på Nightmares & Dreamscapes som tydligen ska vara på gång. Kan det vara Kings och HBO:s gemensamma projekt?
Del 3: DVD:er som dök upp.
Varje år kommer det först en massa nyheter om DVD:er som ska släppas under året, men sen händer det i många fall inte mer än så. Spännande DVD-utgåvor dyker aldrig upp. Lyckligtvis gör vissa det.
Även om The Running Man inte är världens bästa Kingrulle, speciellt som den avviker avsevärt från Kings originalhistoria, så är den ändå rätt rolig på sitt eget sätt. I mars släpptes en special edition med lite dokumentärer bland annat som bonusmaterial. Betydligt bättre är The Stand som i april släpptes i en engelsk nyutgåva med en hel del smaskigt bonusmaterial – kommentarer av King till exempel.
1/6 gjordes ett nytt försök med att få fler ex av Firestarter 2: Rekindled sålda då den bakades ihop med original-Firestarter i dubbelpaketet Firestarter: Two movie collection. Den 17/8 släpptes ett lika ospännande dubbelpaket med filmerna Sometimes they come back och Sometimes they come back again.
Den 28/9 släpptes tre äldre Kingtitlar i nyutgåvor med diverse bonusmaterial. Det var Christine, 20 årsjubilerande Children of the Corn och Creepshow 2. En vecka senare var det dags för ytterligare två nysläpp då Cat's Eye och 10 årsjubilerande The Shawshank Redemption kom ut. Den senare i en 3-DVD-box med mängder av godis.
Utöver detta släpptes som vi tidigare nämnt några av TV-projekten och biofilmen Secret Window på DVD.
ÖVRIGT
Det händer förstås mycket annat i Kingvärlden än det som kan sorteras in under ovanstående kategorier. En del märkliga saker, som i augusti när King blev en uppblåsbar plastfigur. 1500 plast-King tillverkades och gavs bort vid en baseballmatch med Lowell. Bara en sådan sak!
King har fått ett par priser under året. Redan i februari tilldelade The International Horror Guild priset ”Living legend award” till King. Wolves of the Calla var nominerad för bästa bok (förlorade mot Peter Straubs ”lostboy lostgirl”) och The Dead Zone var nominerad till bästa tv-serie, men vann inte heller.
I november fick King ta emot ett annat prestigefyllt och uppskattande pris, ett ”Life achievement award” vid World Fantasy Awards.
Kings samarbete med John Mellancamp fick äntligen en titel – Mississippi Ghose Brothers. Det är alltså en musikal som varit under produktion ända sedan 2001. Mellancamp står förstås för musiken och King har skrivit storyn som beskrivs som ”En grälande familj från södern åker på semester till en hemsökt stuga där två farbröder i familjen mördade varandra.”. Dramat utspelar sig både i nutid och på 40-talet.
Och när vi ändå pratar om King på scenen så kan vi avsluta sammanfattningen av 2004 med att Thomas Olofsson satte upp Lida på Playhouse teater i Stockholm under december. Huvudrollerna spelades precis som 2001 av Thomas och Inger Nilsson.
Först publicerad i Följeslagarna #198 - 2005-02-01
Texten kan ha redigerats en aning till denna sida.
Texten kan ha redigerats en aning till denna sida.