GENOMGÅNG
The Long Walk
"And when the hand touched his shoulder again, he somehow found the strength to run." - Richard Bachman
Den första Richard Bachmanboken var Rage, en bok King skrev innan han fick Carrie publicerad och när bokförlaget tyckte att det var dags för "Dicky" att två år efter Rages utkomst släppa en ny bok, plockade King återigen fram en gammal bok, skriven innan Carrie.
Bokens maratonmarsch
The Long Walk skrev King redan under sitt första år på college och han hade tidigt skickat den till Random House för publicering, men när ett standardbrev kom tillbaka och romanen refuserades, beslöt King sig för att lägga den i byrålådan för gott, för att endast visa upp den för sina professorer i engelska vid Maines universitet.
En av dessa var Burton Hatlen som sa följande om boken: "Jag tog med manuset hem och lade det på matsalsbordet. Min före detta fru plockade upp det och började läsa, och hon kunde inte sluta. Det var likadant för mig. Berättelsen tog tag i dig och lyfte dig framåt. Det var det som var det mest slående med The Long Walk - King hade en fullt utvecklad känsla för berättande och tempo. Det fanns redan då. Det var ganska fascinerande att se det."
10 år efter att boken skrevs blev den publicerad av New American Library, direkt i en billig pocketupplaga.
Bisarr TV-tävling
Idén hade King kommit på en gång när han liftade till sitt college. Precis som i Rage utgörs huvudpersonerna av folk i Kings egen ålder, denna gång 100 pojkar i 18-års åldern som frivilligt anmäler sig för att delta i en bisarr TV-styrd tävling där endast en överlever, vilket gör att The Long Walk har en koppling till den senare Bachmanboken The Running Man, som också hade en bisarr tävling om liv eller död satt i en obestämd framtid.
I Rage drevs huvudpersonen Charlie Decker av raseri och var helt klart galen. I The Long Walk drivs huvudpersonen Ray Garraty av den eventuella äran av att vinna maratonmarschen, men riskerar i samma stund att bli galen på kuppen, för vad annars kan man bli när man deltar i något så pass vansinnigt. Reglerna för marschen är att deltagarna måste gå i en viss hastighet. Om de går för sakta eller för snabbt, får de en varning. Om de stannar får de en varning. Om de stör de andra deltagarna får de en varning. För varje varning de får måste de gå en timma för att den ska försvinna, och får de tre varningar skjuter någon av de soldater som bevakar marschen deltagaren i huvudet… Gå, eller dö.
Utmejslat persongalleri
Låter det som en hopplös bok? Folk som går och går i över 200 sidor - kan det verkligen vara intressant att läsa? Svaret är ett stort ja, för King har verkligen lyckats få fram intressanta karaktärer i denna bok. Huvudpersonen Garraty finner snart vänner bland deltagarna, men han finner också fiender. Den onda Barkovitch provocerar hela tiden sina medtävlare, en så pass intensivt så att den dör.
Det finns också den mystiske Stebbings som blir den första som får en varning, ganska tidigt i marschen, enbart för att kontrollera hastigheten. Sen håller han sig i skymundan utan varningar, men Stebbings har en annan uppgift i loppet än att bara gå vidare…
Upplösningen är ganska given från början, men det synnerligen öppna slutet, som kan tolkas på många olika sätt, har skapat diskussioner och tankar, och varje läsare kan i princip skapa sin egen uppfattning.
Utgivning
1979 kom The Long Walk ut i USA
1985 kom The Long Walk ut i USA som del av boken The Bachman Books
1987 kom The Long Walk ut på svenska (den svenska titeln är Maratonmarschen)
1993 kom The Long Walk ut på danska (den danska titeln är Den Lange Vandring)
1986 kom The Long Walk ut på norska (den norska titeln är Dødsspillet)
1992 kom The Long Walk ut på finska (den finska versionen finns i boken Richard Bachman Kirjat 1: Ravio & Pitkä Marssi tillsammans med Rage)
1999 kom The Long Walk ut i USA under Kings eget namn.
Udda fakta
• Den svenska boken Maratonmarschen har Garratys nummerlapp (45) med tre blodiga kulhål som omslag, men avlossas det några skott på Garraty...?
• De som läst The Long Walk på engelska vet att Garraty har nummer 47, så varför den svenska översättaren "översatt" 47 till 45 är en gåta.
Personliga reflektioner
The Long Walk är för mig den tveklöst bästa Bachmanboken, och nära på min absoluta favorit över huvud taget. Jag känner ett behov av att läsa om denna bok ofta, för så bra är den. Det är otroligt fascinerande hur King lyckats få ihop en så pass levande berättelse av grundstommen att 100 människor går och går… Jag är övertygad om att det skulle kunna gå att göra en mycket bra film av den här storyn, karaktärerna är så pass bra och jag ser hela tiden filmen framför mig när jag läser boken.
Har ni inte läst The Long Walk ännu tycker jag ni definitivt ska jaga rätt på den - Kings kanske bästa bok. Betyget blir givetvis fem stolta Följeslagare av fem möjliga.
ANDERS JAKOBSONJag kan inte annat än att hålla med Anders. Ni som varit med i Följeslagarna länge vet kanske att detta är min favorit bland Kings böcker. Visst, böcker som The Stand och It kommer inte långt efter men det är något speciellt med The Long Walk. Om man bara ska berätta för någon vad den handlar om låter det ju inte så värst bra… personer som går och om någon går för fort eller sakta så skjuts han… inte någon höjdare. När man sedan börjar läsa grips man av alla personers öden och berättelser. The Long Walk är ett strålande bevis på Kings förmåga att få läsaren att känna för personerna de läser om. Den visar på Kings storhet.
The Long Walk är ett mästerverk och betyget kan inte bli annat än en stark 5:a!
HANS-ÅKE LILJAFöljeslagarnas medelbetyg och kommentarer
Efter en liten påminnelse ramlade det in rekordmånga betyg på The Long Walk, vilket vi givetvis är mycket glada över! Imponerande 44 stycken blev det till slut och de flesta satte höga betyg. Hela 19 stycken satte högsta betyg (5) och 21 tyckte att The Long Walk var värd en 4:a. Tre nöjde sig med en 3:a och en satte en tvåa.
Det ger ett medelbetyg på ruskigt höga 4,3 Följeslagarna av fem möjliga!
Bland kommentarerna hittar vi följande tankar:
- Detta var första gången jag grät medan jag läste en bok. Hade ont i benen också.
- En av Kings bättre böcker enligt mitt tycke, trots slutet som torde kunna klassificeras som ett typiskt "Kingslut". Många obesvarade frågor hänger i luften.
- Jag tycker att den var inte speciellt spännande jag bara väntade på att den skulle ta slut.
- Att en bok som handlar om några som är ute och går kunde bli så här bra var det nog ingen som visste innan herr King kom. Att han lyckas få berättelsen så bra visar på stor skicklighet.
- Är det så omöjligt att en "mildare" variant av denna tävling dyker upp när vi tröttnat på "Big Brother", "Robinson" osv?
- Allting känns som att det skulle kunna hända om dagens underhållning/evenemang drogs ett (eller ett par) steg längre; det ultimata testet i uthållighet. Scenerna där pojkar skjuts ihjäl av soldaterna/vakterna i bandvagnarna totalt iskallt känns som ett slag i maggropen, för att ta ett exempel.
- Det som är mest slående med den här berättelsen är den känsla av total hopplöshet som infinner sig efter bara en kort stunds läsning. Man bara VET att det kommer att sluta olyckligt, och det är oerhört fängslande att följa den oundvikliga marschen mot döden för alla deltagare, utom en...
- Det mest imponerande med The Long Walk är hur King lyckats skapa en så tät och drömsk atmosfär, och dessutom lyckats göra boken utomordentligt spännande, trots den mycket enkla storyn. Från första sidan var jag som slukad av boken, det var en plåga varje gång man var tvungen att avbryta läsandet för andra göromål.
- Jag har läst den flera gånger. Det kanske är den bok jag läst flest gånger. Läste den bland annat inför mitt soldatprov. Jag tycker det är en hårdare Stand By Me. Det uppstår liknande relationer. Personerna är mycket väl skrivna och idén är lysande. Den är oslagbart originell och man fastnar från första sidan av den.
- Jag tycker om den psykologiska skräck King (Bachman) beskriver. Det är mycket lättare att relatera deras smärta och skräck som de upplever när handlingen följer ett "icke otänkbart" scenario, det vill säga utelämnandet av stora spindlar, clowner och trögmutanter gör det så pass verklighetstroget att man nästan går där själv.
- Det händer väldigt mycket i den för att vara en bok som det inte händer så mycket i. Bra beskrivningar av personerna och miljön.
- I ljuset av de dokusåpor som kryllar i tevetablåerna känns det som om Maratonmarschen (och även Den Flyende Mannen) får ny aktualitet. Ibland känns faktiskt gränsen mellan verklighet och fiktion väl tunn.
- Jag har läst boken ca 15 gånger och jag tröttnar aldrig.
Först publicerad i Följeslagarna #99 - 2000-10-02
Texten kan ha redigerats en aning till denna sida.
Texten kan ha redigerats en aning till denna sida.
Stephen Kings egna historia är minst lika intressant som hans böcker. Vi har sammanfattat hans uppväxt fram till debutromanen Carrie (1974) i en kort men intressant biografi.