GENOMGÅNG
The Running Man
"…Minus 100 och nedräkningen har BÖRJAT…"
Snabbt skriven story
I förordet till The Bachman Books - den samlade volym som innehöll de fyra första Bachmanböckerna (Rage, The Long Walk, Roadwork och The Running Man) - "Why I was Bachman" (1985), skriver King att The Running Man var den av Bachmanböckerna som han skrev absolut snabbast. Den skrevs under en 72 timmars period och väldigt få ändringar gjordes från det första utkastet till den färdiga boken.
King nämner även The Running Man som sin favorit av de fyra: "The Running Man kan vara den bästa av dem för den innehåller ingenting annat än story. Den rör sig framåt med den lustiga hastigheten från gamla stumfilmer och det som inte är story är glatt kastat åt sidan."
Story eller inte, The Running Man var den fjärde romanen som King skrev under pseudonymen Richard Bachman och liksom Bachmanboken The Long Walk är den satt i en framtid där bisarra tävlingar hägrar. I The Running Mans värld är dessa tävlingar olika slags tevesända evenemang där utkomsten oftast är döden. Klassamhället i detta år 2025 är extremt där de rika verkligen är rika och de fattiga verkligen är fattiga. Inflationen har sänkt värdet på valutan något extremt och de fattiga lever på pizzabitar och näringssurrugat.
Den värsta tävlingen
The Running Mans huvudperson Ben Richards är en av de fattiga. Han är dock stark och smart, men antiauktoritär vilket har fått honom sparkad från ett antal jobb. Han är gift och har en liten dotter som är svårt sjuk i lunginflammation. Richards måste snabbt få ihop pengar för att kunna rädda sin dotter och står inte ut med att hans fru horar ihop snabba pengar som endast räcker till dålig medicin. Han beslutar sig därför, till sin frus stora besvikelse, att delta i en av dessa tävlingar. Efter ett flertal prov och tester blir han uttagen till att medverka i den allra värsta tävlingen – "Den Flyende Mannen".
Reglerna är enkla: Richards ska under en månads tid vara på flykt. För varje timme han klarar sig får han 100 dollar och klarar han sig tiden ut får han en miljard dollar. Problemet är bara att han inte bara har olika jägare och poliser efter sig, utan även en hel nation emot sig. Det utgår nämligen en belöning till de som hjälper till att få fast "Den Flyende Mannen". Varje dag ska Richards även skicka in två 10-minuters videokassetter för att han ska få några pengar överhuvudtaget.
Saken är den att ingen har någonsin klarat av att vara på flykt. Rekordet är blott en vecka eller så och att bli fasttagen är samma sak som att bli mördad. Under tävlingens gång uppenbarar sig olika sanningar om samhället i stort som gör att Richards ser sig som David mot Goliat och till slut blir det Richards som styr tävlingen mot det oundvikliga slutet.
Okänd inspirationskälla
Vi har letat och letat men inte lyckats ta reda på vad som inspirerade King till att skriva denna dystra framtidsvision. Boken skrevs redan 1971 när King arbetade som lärare och när den refuserades ett antal gånger hamnade den i byrålådan tills 1982 då den publicerades med Richard Bachman som författare, givetvis direkt i pocket som de tre föregående böckerna.
Det vore dock väldigt intressant att få reda på vad som låg bakom idén, eftersom King verkligen prickat in framtiden rätt. Vi har tv-styrda dokusåpor och tävlingsprogram som ännu inte blivit riktigt lika bisarra och vridna som de som beskrivs i boken, men nog är det åt rätt håll. Och sen har vi då slutet...
Spöklikt slut
Nu finns det en risk att vi avslöjar lite väl mycket om slutet för de som ännu inte har läst boken, men det känns befogat med tanke på vad som hände i USA den 11 september 2001. Boken slutar nämligen med att Ben Richards kapar en jumbojet och styr planet in i den skyskrapa där tävlingsproducenten Killian styr tävlingen… Boken slutar med:
"Lockheedplanet flög rakt in i tävlingsbyggnaden, ungefär mitt på. Dess bränsletankar var fortfarande fyllda till en fjärdedel. Det höll en hastighet av cirka åttahundra kilometer i timmen. Explosionen blev oerhörd. Den lyste upp natten som om Gud själv hade utlöst sin vrede, och det regnade eld tjugo kvarter därifrån."
Detta är ju faktiskt läskigt likt det som visades hundra gånger om på tv i samband med terrorattackerna i New York. Richard Bachman har beskrivits som "Stephen King utan ett samvete" och det kan troligen betyda att Stephen King (med samvete) drar in boken från marknaden, så som han gjorde med Bachmanboken RAGE. Detta lär även betyda att den nyfilmatisering som många av Följeslagarna så gärna efterlyser (se kommentarerna sist i artikeln) kan vi nog glömma helt och hållet.
Filmfiasko
Precis som en del andra filmatiseringar har The Running Man väldigt lite att göra med Kings bok. I princip är det bara titeln, karaktärsnamnen, framtiden och tävlingen som är plockade från själva grundhistorien.
Ben Richards är här en polis som slängs i fängelse då han vägrar utplåna en folksamling som är inblandade i kravaller för mat. Utplåningen utförs ändå och Richards får skulden. Ett teveinslag redigeras ihop så att det framstår som att Richards driver fram den brutala akten och att han handlar mot sina överordnades vilja.
Några månader senare rymmer han ur fängelset tillsammans med några andra fångar. Det dröjer dock inte lång tid innan Richards blir tillfångatagen och "erbjuds" chansen att sona sina brott genom att delta i "världens populäraste tv-show - 'The Running Man'". Tävlingen här går ut på att Richards under tre timmar ska ta sig igenom 40 kvarter och under vägen möta ett antal jägare. Vad folk inte räknat med är att Richards är starkare än jägarna och en efter en får de duka under. När tittarna plötsligt börjar heja på Richards blir tv-folket tvungna att fejka ett slut där han dör. Under tiden tar Richards hjälp av en underjordisk motståndsrörelse och tar till slut över tv-stationen och låter den vidrige programledaren Killian få smaka på sig egen medicin.
Med Arnold Schwartzenegger i huvudrollen som Ben Richards blev The Running Man-filmen ännu en hjärndöd actionfilm där Arnold får slänga ur sig diverse roliga oneliners - vem minns till exempel inte favoritrepliken "Hey, Christmas tree!"?
Utgivning
1982 kom The Running Man ut i USA
1986 kom The Running Man ut på norska (den norska titeln är Flykt For Livet)
1987 kom The Running Man som film
1988 kom The Running Man ut på svenska (den svenska titeln är Den Flyende Mannen)
1992 kom The Running Man ut på danska (den danska titeln är Den Løbende Mand)
1994 kom The Running Man ut på finska (den finska titeln är Richard Bachman Kirjat 2: Vimma & Juokse Tai Kuole)
Udda fakta
• Något som är lite kul med filmen är att det i inledningen står att den bygger på en bok av Richard Bachman och inte på en bok av King, och detta var alltså efter att det avslöjats att King var Bachman.
• Även om filmen anses vara en riktig kalkon så hade den lite roligt folk bakom och framför kameran. Bland skådespelarna hittar vi bland annat brottaren Jesse Ventura och musikerna Mick Fleetwood (från Fleetwood Mac) och Dweezil Zappa (son till Frank Zappa). För regin stod Paul Michael Glaser som spelade antingen Starsky eller Hutch i den väldigt klassiska amerikanska deckarserien "Starsky & Hutch".
• Kings kommentar till filmen: "Jag gillade inte hur de gjorde The Running Man speciellt mycket. Det var inte alls likt min bok, och jag gillade min bok väldigt mycket. Jag kopplar samman den med en tid i mitt liv som jag gillade, och jag minns att jag skrev boken med stort engagemang. Jag gillade inte filmen, men jag håller min mun stängd. Nu är filmen borta men boken är kanon." (Ur "Writer's Journal", januari 2001)
• I Sverige har vi haft tävlingsprogrammet "På Rymmen" som är en slags snäll familjevariant av The Running Man. I Tyskland har de gått snäppet längre. Följande går att läsa i Stephen Spignesis "The Essential Stephen King":
"I augusti 2000 startade ett Berlinbaserat företag en tävling kallad RealityRun, som skaparna berättade var baserad på Stephen Kings The Running Man. Den stora skillnaden var givetvis att de tävlande endast förlorade tävlingen och inte sitt liv, om han eller hon inte klarade av att vara på rymmen under 24 dygn. Den första deltagaren tillfångatogs efter sju dagar av en tysk kvinna. Hon vann de $10 000 som den tävlande skulle ha vunnit ifall han eller hon klarat av att hålla sig undan alla 24 dygn. Den andra skillnaden mellan tävlingen och boken är att tittarna bevakade rymligen via hemsidan realityrun.com istället för på tv."
• The Running Man (skriven ca 1971) var den första bok där Kings fiktiva stad Derry nämns för första gången.
• The Running Man var den tredje boken på raken som Bill Thompson på DoubleDay refuserade (efter Getting It On (Rage) och Blaze). King skickade den då till Donald A. Wolheim på Ace Books som tre veckor senare returnerade manuset med meddelandet: "Vi är inte intresserade av Science Fiction som tar upp negativa utopier".
Personliga reflektioner
När jag skriver detta är det mindre än 12 timmar sedan jag läste ut boken och jag har sedan dess även sett filmen på nytt. Trots att jag läst boken flera gånger så kom jag inte ihåg att den slutade så "aktuellt" som den gjorde. Detta satte helt klart boken i en annan synvinkel för mig. Om jag bortser från det är The Running Man en snabb och intensiv bok. Jag gillar karaktären Ben Richards - han är liksom hård som sten i en tid då den lille mannen inte har mycket att säga till om. Jag gillar även tanken på att King skrev boken på 72 timmar. Jag kan nästan se framför mig hur han sitter där och bara matar fram sida efter sida vid sin gamla skrivmaskin…
Filmen, som de flesta verkligen hatar, är jag faktiskt lite smått förtjust i. Den har ju inte mycket att göra med boken, men å andra sidan så marknadsfördes inte filmen som en "Stephen King-film" - det står ju till och med Richard Bachman i förtexterna. Den är lite fånig, men ändå charmig på sitt lilla konstiga sätt.
The Running Man (boken alltså) ligger för mig och väger mellan en trea och en fyra. Just idag får den en mycket stark trea för jag tyckte inte riktigt den höll ända fram den här omläsningen. Så tre Följeslagare av fem möjliga från mig.
ANDERS JAKOBSONJag gillar denna bok. Det känns som om King här är lite före sin tid, med tanke på att den skrevs 1971. Skulle den ha skrivits idag skulle det alldeles säkert heta att King inspirerats av alla dokusåpor.
Jag önskar dock att jag hade läst The Running Man innan det avslöjades att King var Bachman. Det hade varit intressant att se hur det hade påverkat min inställning till boken.
Filmversionen av The Running Man gillar jag inte så värst mycket. Kanske lite för att den har några år på nacken. Den känns som en typisk Arnoldfilm från mitten av 1980-talet. Då var den rätt OK men nu känns den lite fånig.
I betyg får The Running Man fyra Följeslagare av fem möjliga.
HANS-ÅKE LILJAFöljeslagarnas medelbetyg
Även om det som vanligt är få som är med och tycker till om böckerna, så har de 16 som varit med denna gång varit väldigt duktiga på att skriva saker om boken, vilket vi gillar. Efter en snabb sammanräkning fick The Running Man ett medelbetyg på ändå rätt så höga 3,8 efter en 2:a, tre 3:or, tio 4:or och två 5:or.
Här har vi några av de kommentarer till boken (och i vissa fall filmen) som kom in i samband med betygen
- Gällande boken Den Flyende Mannen så har jag läst den en sådär 5-6 gånger och som ni kanske förstår av det ger jag den en 5:a i betyg. Jag anser att denna bok faktiskt är EN av de bästa King har skrivit. En fruktansvärt spännande och underhållande bok som jag rekommenderar till alla. Men VEM var det som skrev manuset till filmen och hur kunde King egentligen tillåta ett sånt fiasko. Jag tror att om man smällde upp en stor Hollywood-produktion av boken idag, som då självklart måste efterlikna boken lite lite mer, kommer den filmen att bli större än till exempel "Jagad" (Harrison Ford).
Svar: Stephen E. DeSouza heter mannen som knåpade ihop manuset till filmen. / ANDERS JAKOBSON
- Jag tycker att Den Flyende Mannen känns mycket "Bachman" i den mån att den är mörk och sadistisk och visar en djupt segregerad framtid präglad av likgiltighet inför människoliv på ett liknande sätt som i Maratonmarschen. När jag läste Den Flyende Mannen och hur King beskriver samhällets allt mer moralistiska förfall går tankarna via tillfället när Ben i det Rorsachliknande testet ser en bil av märket Jaguar vilket beskrivs som ett "miljöförstörande fordon" till filmen "Bladerunner" med Harrison Ford och även i viss mån till den Cyberpunkmiljö som Gibson initialt beskriver i sin "Neuromancer".
Gemensamma drag är långt gången miljöförstöring, djupare fattigdom och en allt mer uttråkad och blodtörstig befolkning. Den läsare som gillar Kings mörkare sidor kan väl inte annat än lägga märke till tv-programmet som jag tror hette "Klättra för dollar" där en stackars sate plockar pengar längs ett hängande rep för att till slut bli söndersliten av utsvultna hundar. Visserligen bara en parentes i boken men torde ge ett exempel på ökad hur ökad sensationshunger avtrubbar människors (publikens) emotionella och empatiska förmåga för att kulminera i det populäraste programmet Den Flyende Mannen, där en människa bokstavligt talat jagas som ett djur.
Om Pestens Tid var Kings version av temat "Efter katastrofen" så ser jag Den Flyende Mannen mer som en bok som utspelar sig före katastrofen. Skillnaden torde dock vara att i Pestens Tid består katastrofen av en global sjukdom medan den i Den Flyende Mannen snarare består av miljöförstöring och ett depraverat samhälle med en utpräglad humanitär demoralisering. Världen i Den Flyende Mannen är hur jag tänker mig världen innan den "går vidare" som Roland beskriver situationen i The Dark Tower-serien.
- Den Flyende Mannen är en spännande, relativt kort, lättläst och realistisk thriller. Jag gillar Kings Bachman-böcker. Det är något oförlåtande över dem. Även om Kings vanliga böcker oftast inte har det vanliga lyckliga slutet så har Bachmanböckerna, däribland Den Flyende Mannen, alla annorlunda slut.
- Jag tycker den var ännu intressantare att läsa nu än vad den var första gången jag läste den. Den har blivit mycket mer trolig nu efter alla dokusåpor och andra tävlingar man ser på tv. Man kan nästan tänka sig att hitta Den Flyende Mannen bland tablåerna inom en inte allt för avlägsen framtid.
Det enda jag kommer på att anmärka på är att den är så kort och att King kanske ger vår hjälte en allt för lättpåkommen utväg ur det. Jag menar att slutet kanske känns lite ihophafsat som om King fick bråttom att avsluta boken.
Jag tycker att denna och Maratonmarschen är de bästa Bachmanböckerna. Filmen är tyvärr en katastrof som närmar sig Gräsklipparmannen-incidenten. Den har dock lite förlåtande ultravåld med Arnold. Jag tror att filmen är en av de filmer som har hjälpt till att ge King så låg status bland författare.
- Jag tycker detta är en alldeles lysande bok som bara känns mer och mer aktuell i och med alla förnedrande dokusåpor som produceras. Det är även en stor portion skarp samhällskritik.
- Det är inte Kings största verk, men ändå en mycket underhållande bok. Vi kan ju också se att denna sortens tv-underhållning blivit allt populärare på senare år, om inte riktigt så extrema program. Om filmen kan jag bara säga, som jag tidigare har sagt, att den nog är den sämsta film jag någonsin sett. Jag hittar inte många likheter med boken. Jag tycket själv att bokens handling borde göra sig riktigt bra som film.
- Jag tycker om tanken bakom den här boken, som har lite samma grundidé som min absoluta favoritbok Maratonmarschen. Det är skrämmande att föreställa sig ett framtida samhälle där den grymma (?) mänskligheten kräver allt mer för att bli underhållen.
Personligen tycker jag nog att vi redan har sett trenden börja. Kommer ni ihåg det otroliga mediapådraget när "Expedition: Robinson" körde sin första säsong? Det handlade enligt media om förnedrings-tv och psykisk misshandel, vilket också "bevisades" av att den först utröstade deltagaren tog livet av sig. Nu när vi går in på 5:e (?) säsongen så är "Expedition: Robinson" ett av Sveriges populäraste program och inte ett ord nämns om örådet, som fortfarande ser ut på samma sätt. I höst ska vi också bänka oss framför våra tv-apparater och se stadgade par bli frestade av vackra människor, som vinner saker på att få folk att vara otrogna. King kunde nästan inte ha kommit på det bättre själv ;)
Nåja tillbaka till boken. Som jag sa så tycker jag väldigt mycket om idén bakom. Dock tycker jag inte att King lyckas engagera läsaren riktigt. Det är inte riktigt lika lätt att identifiera sig med, och därmed tycka synd om, tävlingsdeltagaren här. Förmodligen beror detta på att boken koncentrerar sig mer på spännande händelser och jakt än på karaktärerna. Och filmen ska vi väl inte ens tala om. Jag har väntat på en nyinspelning av boken ända sen jag såg den första... Blä..
Kommentar: Som "Expedition: Robinson"-fan av rang måste jag gripa in här lite eftersom man inte kan säga att deltagaren som röstades ut först ur "Robinson" tog sitt liv av just den anledningen. Det var allvarligare än så. Sen kan man snabbt konstatera att "Robinson" trots allt är en ganska lindrig dokusåpa jämfört med vad som finns i övrigt. / ANDERS JAKOBSON
- Boken - en bra bok, enligt mig. King är skicklig på att gestalta de som slår underifrån. Han skildrar en skrämmande framtid som faktiskt börjar kännas mindre och mindre avlägsen med alla tävlingsprogram på tv idag, typ "Expedition: Robinson", där deltagarna i stort sett svälter och blir magsjuka med mera. De börjar närma sig hans visioner om program där hjärtsjuka trampar dig till infarkter på motionscyklar eftersom det är deras enda chans att skaffa mat på bordet. Självklart har vi i boken en smart och stark hjälte som sätter skräck i de styrande i det sjuka samhälle de lever i. Han följer inte normen och när han anmäler sig till fri-TVs tävlingar och efter uttagningarna står det klart att han hamnar i det farligaste tävlingsprogrammet av alla -"The Running Man".
Han har 12 timmar på sig att försöka undkomma tränade förföljare och ett samhälle fullt av angivare. Det är inte meningen att han ska överleva. Räkna med spännande läsning och några oväntade händelseförlopp. Hela boken är också genomsyrad av samhällskritik och är en ganska mörk och ruggig skildring av vad riktig segregering innebär.
Filmen - Vad har den med boken att göra? Arnold spänner sig och figthas i en meningslös film. Läs boken i stället!!
- The Running Man är en mycket speciell bok för mig. Det var nämligen den första Kingboken jag läste... Det var när vi hade engelska som vi skulle läsa en bok på engelska...jag valde The Running Man, för den hade jag ju sett på film och om man inte pallade läsa hela boken kunde man ju skriva om filmen sen.
Men när tävlingen väl hade börjat gick det ju inte att sluta läsa, boken var så jävla spännande och inte alls lik filmen. Filmen har ju nästan inget med boken att göra, varför inte göra en film efter boken... shit, vad bra det hade kunnat bli...
Kommentar: Med tanke på hur rejält filmen skiljer sig från boken var det en himla tur att du inte fuskade och skrev av filmen, för då hade du gjort bort dig för gott! / ANDERS JAKOBSON
- Boken får läsaren att själv känna sig jagad av hela sin omgivning, både socialt som kommersiellt. Man kan verkligen känna paniken som huvudpersonen måste uppleva.
- När jag läste The Running Man för flera år sedan minns jag att jag blev ganska besviken. Jag hade precis läst THE LONG WALK och förväntade mig väl något liknande. Jag fick dock aldrig någon känsla för huvudpersonen, jag tyckte inte (vad jag kan minnas) att han agerade logiskt, och jag måste säga att det är den svagaste karaktär King har "skapat".
Bottennappet bland Bachmanböckerna, som jag i övrigt tycker är klart över medel (med The Long Walk som stjärnskottet), alla Kingböcker inräknade.
- Det var många år sedan jag läste den men jag har ett starkt minne som givit mig många drömmar och det är när han fastnar med tarmarna i flygplansstolarna.
En fråga
Här är en fråga från Jonas Flising som kom in i samband med betygsättningen:
Hej och hallå! Ni har redan fått mitt betyg så ni får det inte igen. Det här är bara en liten ointressant iakttagelse jag gjorde när jag nu läste om den inför omröstningen. Det förekommer mycket kort en vakt eller polis som heter Charlie Grady (sidan 31 i den svenska inbundna utgåvan). Om jag nu inte kommer ihåg fel så heter den före detta vaktmästaren på Overlook Hotel (The Shining) Grady. Är detta ett sammanträffande? Har King bara av farten återanvänt namnet utan någon mening alls? Lite nyfiken om ni vet något. Själv tror jag inte det har någon annan betydelse än att vi som läsare numera letar efter kopplingar överallt i hans böcker.
- Om det hade varit så att den före detta vaktmästaren på Overlook Hotel hade hetat Charlie i förnamn så hade man kanske reagerat lite extra, men nu hette han inte så. Efternamnet är det samma - Grady - men den gamla vaktmästaren hette Delbert och då är det inget annat än ett sammanträffande. Att karaktärer har samma efternamn är väl inte så konstigt, men i fall de har exakt samma namn (som exempel nämner jag Patrick Hockstetter som är en karaktär i både It och Firestarter) så är det en helt annan sak… eller? / ANDERS JAKOBSON
Först publicerad i Följeslagarna #124 - 2001-09-07
Texten kan ha redigerats en aning till denna sida.
Texten kan ha redigerats en aning till denna sida.
Stephen Kings egna historia är minst lika intressant som hans böcker. Vi har sammanfattat hans uppväxt fram till debutromanen Carrie (1974) i en kort men intressant biografi.