GENOMGÅNG
Skeleton Crew
”This is what happened.” – Stephen King
Dimmig öppning
Trots att sju år hade gått sedan Night Shift 1978 så fanns det 1985 gott om noveller av King att samla i en ny, liknande bok. Precis som i sin föregångare var det en salig blandning. Några noveller härstammade från slutet av 60-talet, andra hade nyligen publicerats i antologier och tidningar. Två var utdrag ur en roman som aldrig skevs klart (Milkman). Här fanns två dikter och här fanns också en novell längre än några av Kings kortaste romaner.
Vi pratar givetvis om ”The Mist”, novellen som vid tre tillfällen tagit hem förstaplatsen i Följeslagarnas omröstning om den bästa novellen av King. King berättar i sitt efterord att han verkligen fick värpa fram novellen. Han hade blivit ombedd av sin agent Kirby McCauley att medverka i antologin ”Dark Forces” som Kirby skulle sätta ihop. Men det gick segt för King. Han kunde inte komma på något att skriva om och misstänkte att förmågan att skriva noveller var borta.
Men sedan kom stormen och resan till affären – precis som i berättelsen - och väl där började King få ihop bitarna till vad som skulle bli en typisk Kingnovell. Kingexperten George Beahm skriver i sin bok ”Stephen King A-Z”: ”Om du aldrig läst något av King och tvingar mig att välja ut något åt dig så skulle jag nog ta ’The Mist’ för det är prima King”. ”The Mist blev så bra att den fick inleda både Kirbys antologi 1980 och Skeleton Crew fem år senare.
Kopplingar
Lite lustigt kan man dra kopplingar från ”The Mist” till några sentida verk av King. Beahm noterar i sin bok att stämningen i ”The Mist”, med en klunga människor instängda efter en storm, på sätt och vis upprepades i Storm of the Century och vidare kan man fundera på om varelserna i dimman har någon koppling till varelserna i From a Buick 8…
En annan novell i Skeleton Crew som också gått igen på senare år är ”The Monkey”, vars ondskefulla leksaker kan jämföras med dockan ”Chinga” i Kings ”Arkiv X”-avsnitt med samma namn. ”The Monkey” är en av de där berättelserna som har sitt ursprung i en verklighändelse. King gick i New York och fick syn på en massa vilt klappande mekaniska apor, och så hade han en ny novell. Det finns många fler exempel.
Boken som knäckte förlaget
Skeleton Crew är hittills den enda av Kings fyra novellsamlingar som kommit ut i en så kallad limited edition. Boken, som gavs ut på det lilla förlaget Scream Press är en av de läckraste specialutgåvorna. Den är bunden i läder och har ett snyggt och färgstarkt slipcase. Upplagan var 1000 ex, men det finns även en specialutgåva i 52 ex där någon slags dragkedja är inblandad…
Scream Press bok innehöll en extra novell, nämligen The Tommyknockers-utdraget ”The revelations of Becka Paulson”. Dessvärre ledde boken till Scream Press fall. Förläggaren Jeff Conner berättar i George Beahms bok ”Stephen King A-Z”:
- Min avsikt var att helt enkelt göra den bästa boken jag kunde, och verkligen visa samlarna att de inte hade fått tillräckligt med valuta för pengarna tidigare. Det första tycker jag att jag lyckades fint med och det andra lyckades jag så bra med att jag näst intill blev bankrutt. Min omsättning gick ned över 45% året den kom ut, tack vare mitt alltför låga pris på boken, och skapade ett stor ekonomisk fallgrop som jag nu håller på att klättra upp ur.
Connor säger också en del intressanta saker om limited editions i allmänhet:
- Jag tycker att King kan och borde göra fler specialprojekt med sina romaner och samlingar, och att de inte nödvändigtvis behöver vara signerade för kallas limited editions. Det som är bra med att kunna sälja en dyr upplaga är att den ger en annorlunda design- och förpackningsmöjligheter, som vanliga utgåvors budget inte räcker till. Förlag som bara kopierar den vanliga utgåvan och lägger till en sida med Kings signatur lurar Kings fans och King själv – för att ha en sådan hög status har blivit väldigt dåligt behandlad av specialförlagen. Han skulle lätt kunna ha riktigt fräcka upplagor till resonabla priser och tillräckligt med kopior till alla som är intresserade, utan att tävla med sina vanliga förlag. Detta skulle styrka de mindre förlagen och samtidigt visa hans vanliga läsare vad exklusiv publicering går ut på. Nu när mängder av små förlag poppar upp så ser jag inte en ökad kvalité utan bara högra priser, tveksamma ”specialutgåvor” som varken hjälper marknaden, fansen eller författarna.
Fina ord, men dessvärre gick Scream Press åt skogen under ganska olyckliga förhållanden. Connor planerade att ge ut en specialutgåva av Anne Rice ”Interview with a Vampire”. Beställningar togs in à $125 men det kom ingen bok, och de som beställt den fick inga pengar tillbaka.
Få filmer
Till skillnad från Night Shift där nästan allt utom Kings förord blivit filmat så är det bara ytterst få av novellerna i Skeleton Crew som blivit filmade. Endast sex filmer har gjorts baserade på noveller i boken och det handlar uteslutande om kortare filmer. Tre av dem (”Cain Rose Up”, ”Here There Be Tigers” och ”Paranoid”) är så kallade dollar babies, två har gått på TV (”Word Processor of the Gods” i ”Tales from the Darkside” och ”Gramma” i ”Twillight Zone”) och den sista av dem (”The Raft”) var med i Creepshow 2.
Men sedan säkert 10 år sedan har det varit snack om filmatiseringen av ”The Mist”. Frank Darabont äger rättigheterna och projektet har funnit med på hans ”att-göra-lista” länge nu. Ett tag ryktades det om att Michael J Fox var intresserad av att göra huvudrollen i filmen, något som numera är närmast omöjligt, och ett annat rykte säger att det som hållit tillbaka filmen under en så lång period är historiens alltför öppna slut som tydligen inte går hem i filmvärlden.
Senaste rapporten kom i mars i år där Darabont i en intervju redogjorde för sin framtid som innefattade manus till Indiana Jones 4, manus och regi av Ray Bradburys ”Farhenheit 451” och slutligen ”The Mist” som han hoppades skriva klart innan 2003 var över.
Dramatisering
Att ”The Mist” dröjer som film är förstås tråkigt, men det har figurerat en dramatisering och ett dataspel baserat på novellen.
Dramatiseringen av "The Mist" är något utöver det vanliga. Det är inte bara en vanlig kassettbok utan alltså en dramatisering med en person som läser varje karaktär. Som om det inte vore nog är den även inspelad i 3D ljud. Det betyder alltså att man får en effekt som gör att det verkar som om man befinner sig mitt ibland personerna. Detta är den mest påkostade ljudboken som är baserad på Kings böcker. Dock inte den enda. Det finns andra men de är inte i 3D. "The Mist" är klart värd att lyssna på och då gärna i hörlurar. Ett smakprov finns här.
Dataspelet som bygger på "The Mist" har vi inte spelat och det finns inte så mycket information om det att tillgå. Det gavs ut av ett företag med namnet Mindscape 1985 och spelas på plattformen DOS (!). På spelsajten MobyGames.com finns spelbeskrivningen: ”A sinister, thick mist rolls into town, swallowing up everything in its path. Can you escape the supermarket you're trapped in alive, and make it out of town?”
Är det någon av er medlemmar som vet mer, eller som till och med spelat det så får ni gärna berätta mer om det för oss.
Utgivning
1985 kom Skeleton Crew i USA
1985 visades "Word Processor of the Gods" (TV)
1986 kom Skeleton Crew på svenska (Den Förskräckliga Apan och Andra Berättelser)
1986 visades "Gramma" (TV)
1987 kom "The Raft" (var med i Creepshow 2)
1995 kom Skeleton Crew på danska (Tågen og Andre Noveller)
1991 kom Skeleton Crew på finska (Jälkeen Keskiyön & Ennen Aamunkoittoa)
1999 kom "Cain Rose Up" (dollarbaby)
2001 kom "Paranoid" (dollarbaby)
Skeleton Crew är ej utgiven på norska
"Here There Be Tigers" (dollarbaby) har ej släppts än.
Udda fakta
• Till att börja med kommer en förteckning av de engelska och svenska titlarna på novellerna så att ni vet vad de heter:
“The Mist” (“Dimman”)
“Here There Be Tygers” (“Tigrar finns här”)
“The Monkey” (“Den förskräckliga apan”)
“Cain Rose Up” (Skall jag taga vara på min broder?”)
“Mrs. Todd's Shortcut” (“Mrs Todds genväg”)
“The Jaunt“ (“Den långa resan”)
“The Wedding Gig” (“Spela på bröllop”)
“Paranoid: A Chant” (“Paranoia: En besvärjelse”)
“The Raft” (“Flotten”)
“Word Processor of the Gods” (“Gudarnas ordbehandlare”)
“The Man Who Would Not Shake Hands” (“Mannen som inte ville skaka hand”)
“Beachworld” (“Strandvärld”)
“The Reaper's Image” (“Liemannens bild”)
“Nona” (“Nona”)
“For Owen” (”Till Owen”)
“Survivor Type” (“Den typ som överlever”)
“Uncle Otto's Truck” (“Farbror Ottos lastbil”)
“Morning Deliveries (Milkman #1)” (“Morgonleveranser (Mjölkbudet 1)”)
“Big Wheels: A Tale of the Laundry Game (Milkman #2)” (“Hjul som rullar: En berättelse om tvättköret (“Mjölkbudet 2)”)
“Gramma” (“Mommo”)
“The Ballad of the Flexible Bullet” (Balladen om den flexibla kulan”)
”The Reach” (”Sundet”)
• Det sägs att Skeleton Crew från början skulle heta Night Moves. Förmodligen kändes namnet lite för likt Night Shift och ändrades av den anledningen. Möjligen kan detta fakta vara en missuppfattning då även Night Shift gick under namnet Night Moves ett tag, döpt efter Bog Seger-låten med samma namn, och senare omdöpt för att undvika kopplingar.
• Novellen ”The Reach” fick, under sitt ursprungsnamn ”Do the dead sing?” utmärkelsen World Fantasy Award för ”best short fiction”.
Fundering kring titeln inskickad av David
Jag förstår för övrigt inte varför en så opassande titel valts till den svenska översättningen. Den där förskräckliga apan är knappast representativ för boken som helhet. Ett liknande öde har även drabbat de andra novellsamlingarna, när jag tänker efter. Jag menar: Different Seasons = Sommardåd/Vinterverk, Night Shift = Dödsbädden, Four Past Midnight = Mardrömmar. Jisses, som Tom Cullen skulle ha sagt. =)
Kommentar: Personligen tycker jag att titeln Den Förskräckliga Apan är otroligt tilltalande. Jag ville direkt veta vad som var så förskräckligt med den där apan. En mer direkt översättning skulle vara ”Skelettgänget” vilket kanske inte låter speciellt mycket bättre. De andra exempel du tar upp tycker jag är helt okej, men smaken är delad.
Men varför blev det då Den Förskräckliga Apan som titeln på den översatta boken? Svaret är ganska enkelt: den amerikanska originalutgåvan på Putnam valde att illustrera omslaget med en vilt cymbalklappande apa och sen hängde det på till både senare amerikanska utgåvor så väl som utländska. / ANDERS JAKOBSON
Personliga reflektioner
När jag tittar på novellförteckningen här ovan så slår det mig att Skeleton Crew innehåller några noveller som absolut är topp-10 på min lista över noveller av King. Där finns min absoluta favorit ”Survivor type”, den om en doktor som hamnar på en öde ö med en dagbok, tändsticker och en jävla massa heroin, fast ingen mat, där finns också favoriter som ”The Ballad of the Flexible Bullet”, ”The Raft” och ”Mrs. Todd’s Shortcut”. Men det finns också en rad noveller som jag inte alls kan säga att läst mer än en gång. Jag minns vagt ”The Wedding Gig”, men inte alls ”Milkman #1-2” eller ”The Man Who Would Not Shake Hands” och ”Uncle Otto’s Truck”.
Det finns några noveller som jag tycker är rent ut sagt tråkiga och andra som är lite för knepiga och vissa som är mer än bra. Resultatet av allt detta är att i mitt tycke är Skeleton Crew som de andra samlingarna lite smått ojämn. Varierad, visserligen, men också ojämn. Dock finns det alltför många minnesluckor hos mig när det gäller vissa noveller och om jag skulle läsa om hela boken i ett svep skulle kanske betyget ändras åt något håll. Till dess får Skeleton Crew tre Följeslagare av fem möjliga.
ANDERS JAKOBSONSkeleton Crew var den första samlingen jag läste. Jag vill minas att jag gillade de flesta av novellerna då. Nu har man dock blivit lite mer kräsen. Skeleton Crew innehåller några av de bästa King skrivit i form av ”The Mist” och ”Survivor Type” men samtidigt finns det en hel del mediokert material med. Det känns som om det är lite för stor blandning av noveller, att de skrivits över en ganska så lång tid. Jag vet inte om det är så men det känns lite så.
Personligen tycker jag nog att detta är Kings svagaste samling. Betyget blir därför inte mer än tre Följeslagare av fem möjliga.
HANS-ÅKE LILJAFöljeslagarnas medelbetyg och kommentarer
Denna gång blev det sammanlagt 26 betyg på Skeleton Crew, fördelade på tre 2:or, tio 3:or, sju 4:or och sex 5:or. Medelbetyget blev därefter 3,62.
Här är några av de kommentarer som kom till boken:
- En av Kings förnämliga novellsamlingar där hela det fantastiska författarskapet som mannen besitter verkligen kommer fram. Jag personligen tycker bäst om ”Dimman” men den finstämda ”Sundet” visar på ovan nämnda vidd, och en ”Gudarnas ordbehandlare” är en skrämmande tanke. En läsvärd samling berättelser finstämda och hemska.
- Den Förskräckliga Apan var en av de första böckerna jag inhandlade av King, och känslan jag får när jag tänker på den är härligt ryslig. Den ligger mig varmt om hjärtat. Här finns många kusliga historier även om alla kanske inte håller högsta klass. För att nämna några av favoriterna kan jag ta den rysliga ”Dimman”, ”Mrs Todds (fantastiskt kusliga) genväg”, den sorgliga ”Mannen som inte ville skaka hand” och inte minst mycket hemska ”Den typ som överlever”.
- Efter att läst om några av novellerna i Den Förskräckliga Apan, så är min direkta reaktion inte genomgående positiv. Det känns nämligen som om Kings språk är långt ifrån bra. Rent stilistiskt är flera av novellerna (Berättelserna om mjölkbudet bl a) långt ifrån den klass han har visat med senare böcker. Men om man bortser från det, så finns här ändå en stomme till bra berättande och flera av berättelserna har ändå ett klart godkänt underhållningsvärde.
- Jag har för mig att det var en av de första Kingböckerna jag läste. Minns att jag blev totalt fängslad i ”Dimman”, ”Flotten” och "Den typ som överlever". Mycket underhållande bok!
- Jag hittade boken på en marknad i somras - kul, jag visste inte ens att det fanns någon sådan Kingbok på svenska och så blev den alltså aktuell i höst hos Följeslagarna! En annan rolig detalj är att just en sådan apa fick min lillebror i present på 60-talet så jag vet precis hur den skramlar och har sig. Tycker att just den novellen är rysligt spännande. För övrigt lite blandat, flera av novellerna är inte några höjdare precis.
- Jag tycker att det är en väldigt ojämn novellsamling men inte utan en hel del guldkorn, t ex ”Mrs Todds genväg”, ”Den långa resan”, ”Gudarnas ordbehandlare” och ”Den typ som överlever” är väldigt bra. Men jag måste nog ändå säga att jag blev lite besviken när jag köpte boken.
- Jag gillar novellsamlingar, eftersom de (relativt) korta berättelserna kan konsumeras på en kort läsestund och man får veta slutet innan man somnar... Jag läste Skeleton Crew på originalspråk, i likhet med de flesta Kingböcker jag samlat på mig. Eftersom jag inte läst den på många år, plockade jag just fram den och läste genom novelltitlarna för att försöka påminna mig om vad jag tyckte om den. Helt klart innehåller den två av mina favoriter bland Kingnoveller: "The mist" och "The raft". För övrigt tror jag inte att någon av de övriga berättelserna lämnade något outplånligt intryck, men jag känner att det nog är dags att läsa om hela boken igen.
- År har gått sedan jag läste boken sist men vill minnas att jag tyckte att många av novellerna var rätt usla. Känns som om de kom från en tidig och oerfaren King.
- Jag tycker att Skeleton Crew är en riktigt bra novellsamling, några riktiga guldkorn blandas med ett par mer ordinära noveller.
- Skeleton Crew är nog min favorit bland samlingarna med korta historier och noveller av King, i konkurrens med Night Shift. Jag minns att det var en otroligt skön känsla att avverka historia efter historia. På något sätt hängde dem ihop ("Do you love?"). Gillar ”The Jaunt”, ”Word Processor of the Gods”, ”The Ballad of the Flexible Bullet” och ”Mrs. Todd's Shortcut” bland annat.
- Vissa av novellerna - som t.ex. ”Dimman” och ”Mommo” - är riktigt bra, medan andra - som t.ex.”Mrs Todds genväg” och ”Sundet” - är bland det sämsta jag har läst av honom. Men i sin helhet är den klart godkänd.
- En underbar novellsamling av allas vår mästare. Att ”Survivor type”, den novell King enligt vad jag läst haft svårast att placera, ingår försämrar inte bokens helhet - tvärtom!
- Jag anser att det är hans bästa novellsamling. Just ”Den förskräckliga apan” är jättebra, och har fått mig att ogilla såna där mekaniska apor. ”Dimman” är också bra, även om jag tycker att den har fått ta upp lite för mycket plats i boken. ”Gudarnas ordbehandlare” och ”Paranoia” är också några av favoriterna. Det var ett bra tag sedan jag läste boken, så jag minns inte alla noveller, men jag minns att jag av någon anledning inte gillade ”Mrs. Todds genväg”. Kanske skulle gilla den om jag läste om den, vem vet?
- Den bästa samlingen i min mening! Att inte ”The Mist” har blivit filmad än är ett mysterium.
- Det var ett tag sedan jag läste den, men kommer ihåg att jag tyckte att novellerna i Dödsbädden var bättre. Nu har jag skaffat de båda igen för att så småningom kunna läsa dem igen och göra en ny jämförelse.
- Detta var den första novellsamlingen jag läste av King och det var då jag fastna för honom på allvar. Boken är skriven i gammal Kingstil då han inte hade spelat ut större delen av sina kort!
- In my humble opinion the best shortstory collection from King. Kicking of with the b-movie shocker "The Mist" and continuing with some of the scaries stories ever told! If King will ever be remembered for anything, it will definitely be his shortstories, and a couple of these will most likely be from this collection!
- Jag har ganska svårt för Kings novellsamlingar. Fast "Dimman" är ju riktigt bra.
- Den Förskräckliga Apan är en hyfsat stark novellsamling, mycket förstås tack vare den fantastiska inledande långnovellen, "Dimman", som hör till det bästa King har skrivit! Lysande! Boken är värd att köpas bara för den historien. Av de andra novellerna är det relativt få som bitit sig fast. Några jag minns är bland annat ”Gudarnas ordbehandlare” och ”Flotten”, båda mycket bra.
- En novellsamling med så många noveller har på många sätt lättare att komma undan med ett bra betyg. Som i detta fallet där det finns några berättelser som håller sämre klass så försvinner det och glöms bort när flertalet håller, enligt mitt tycke, högsta Kingklass. Några av höjdarna är ”Dimman”, ”Mrs Todds genväg” och ”Gudarnas ordbehandlare”. Själv är jag som Mrs Todd, och Tabitha King, en jävel på genvägar och har ofta Fru Todds genvägar i huvudet när jag själv försöker mig på en kortare restur. Än så länge har inte mitt genande tagit mig så långt som Todds, på gott och ont...
- Det är nu ganska länge sedan jag läste den men jag minns den som lite ojämn, dock innehåller den en av mina favoritnoveller av King, ”Den typ som överlever”, den är så härligt skruvad.
- Den Förskräckliga Apan var en av de första Kingböckerna jag läste, och den som gjorde att jag fastnade definitivt! "Dimman" och "Den typ som överlever" står sig fortfarande som mina favoritnoveller. Det var så roligt att läsa de små historierna vid olika tillfällen, noveller är praktiska på det viset att man kan ta en lagom lång historia beroende på vad man ska göra. Jag älskar Den Förskräckliga Apan och har läst mitt exemplar alldeles sönder och samman.
Först publicerad i Följeslagarna #176 - 2003-10-21
Texten kan ha redigerats en aning till denna sida.
Texten kan ha redigerats en aning till denna sida.
Stephen Kings egna historia är minst lika intressant som hans böcker. Vi har sammanfattat hans uppväxt fram till debutromanen Carrie (1974) i en kort men intressant biografi.