GENOMGÅNG

Thinner

"’Thinner’ the old Gypsy man with the rotting nose whispers to William Halleck…" – Richard Bachman

Bantarkungen

Som så många andra av Kings historier finns det en verklig händelse bakom, något som kittlade hans fantasi och som med en smärre överdrift kunde utvecklas till en bokidé. Thinner, där huvudpersonen William ”Billy” Halleck tappar kilo efter kilo trots att han vräker i sig mat inspirerades av King egen bantning.
   Nu för tiden är King en vältränad man (som tappade en hel del extra kilon när han låg på sjukhus efter bilolyckan) men det fanns en tid då magen inte var lika platt. Hans doktor hade bett honom att gå ned och samtidigt sluta röka.
   ”När det började hända saker och jag faktiskt gick ned i vikt kunde jag inte låta bli att känna mig attraherad av hela idén. Det finns en strof i boken om hur vår version av verkligheten beror mycket på hur vi ser vår fysiska storlek. Jag började tänka på vad som skulle hända med någon som började gå ned i vikt och som inte kunde sluta.”

Skräckhistoria

Bildspecial ur filmen Thinner

"Thinner..." viskade zigenaren och sen gick det åt skogen för Billy Halleck.

Billy Halleck och maffiasnubben Richie Ginelli, filmens stora behållning.

Billy Halleck före och efter förbannelsen.

Regissören Tom Holland och Stephen King.
Thinner skiljde sig från de fyra första Bachmanböckerna genom att vara en renodlad skräckhistoria. De tidiga böckernas pessimism lyste med sin frånvaro och huvudpersonen, den välmående advokaten Billy Halleck var inte alls en utstött man eller en sökande ung man som vi träffat i de tidiga böckerna.
   Halleck kör på en gammal zigenarkvinna och med hjälp av några goda vänner i rättssalen blir han rentvådd, men zigenarledaren Taduz Lemke väljer en alternativ bestraffning – han stryker handen över Billy kind och viskar ”Thinner…” (magrare) och plötsligt kan Billy inte låta bli att gå ned i vikt. Hur ska han bli kvitt förbannelsen innan hans kropp försvinner helt och hållet?

King blir avslöjad

Thinner gavs ut under pseudonymen Richard Bachman, och trots att många redan bombarderat King med frågan om det var han som var Bachman hade han systematiskt svarat nej. Men en person lyckades komma över bevis som faktiskt bekräftade att det var King som var Bachman. Han hette Steve Brown och jobbade i en bokhandel i Washington D.C. Han fick tag på ett förhandsex av Thinner och redan efter två sidor såg han likheterna i berättarstilen.
   Han kunde inte släppa tanken på att det faktiskt kunde vara King som i själva verket var Bachman så han tog sig till Library of Congress för att titta på copyrightdokumenten. Den första ledtråden var att Kings dåvarande agent Kirby McCauley även var Bachmans agent. De allra äldsta dokumenten fanns inte i databasen utan en anställd tog fram dem manuellt. Och där stod det: Stephen King, Bangor, Maine. Brown tog kopior på dokumenten.
   Som Kingfan var inte Browns mening att utpressa King eller så, han tyckte bara att det var roligt att han lyckats få fram uppgifterna och ville använda dem som grund till en artikel. Han skrev ett brev till King där han förklarade bakgrunden till forskningen och vad han hade kommit fram till. Han bad om Kings godkännande till en artikel. Ville han inte det kunde Brown tänka sig att hålla tyst om det hela.
   Ett par veckor senare fick Brown ett telefonsamtal till bokhandeln och i andra änden av telefonlinjen satt King. Han hade ringt runt till varenda bokhandel i Washington D.C. för att få tag på Brown som inte skrivit ned något telefonnummer i sitt brev. ”OK – du vet att jag är Bachman, och jag vet att jag är Bachman. Så vad ska vi göra åt saken? Låt oss prata.” sa King. Att Bachmans identitet nu skulle komma fram var oundvikligt – sanningen fanns ju på papper.
   Under tre kvällar intervjuade Brown King angående sin pseudonym. Det var den enda genomgående intervjun han gjorde i ämnet och Brown fick sin text publicerad först i Washington Post och sen lite här och där. Den finns numera bevarad i Underwood/Millers essäsamling ”Kingdom of fear”.

Utgivning

1984 kom Thinner i USA
1986 kom Thinner på svenska (Förbannelse)
1991 kom Thinner på norska (Forbannelse)
1992 kom Thinner på danska (Manden der blev tyndere)
1996 kom Thinner som film i USA
1997 kom Thinner på finska (Kirous)

Udda fakta

• Bokens originaltitel, eller arbetstitel om ni så vill, var Gypsy pie. Ni som läst boken fattar varför.
Thinner var den första Bachmanboken som kom ut i inbunden upplaga och den sålde 28 000 ex. När det avslöjades att det var King som var Bachman och boken gavs ut med Kings namn på omslaget sålde den plötsligt 280 000.
• ”Det här är hur Stephen King skulle skriva om han nu kunde skriva” löd en recension innan avslöjandet.
• Läser man Thinner på engelska uppstår en del humoristiska inslag för oss svenskar. Det språk som zigenarna pratar (romani) är i själva verket väldigt märkliga svenska fraser. ”Ta mig inte till mormor!” utbrister någon helt plötsligt. Var kommer dessa fraser ifrån? Jo, den svenska översättningen av The Shining. King måste alltså ha bläddrat i Varsel och plockat det som han tycke såg bra ut. Översättaren Bo G A Ericsson kan alltså i princip kalla sig för medförfattare till Thinner! I den svenska boken är det dock riktig romani, men om den är helt korrekt kan vi inte svara på.
• I filmen gör King en av sina klassiska cameos som Dr Banghor, när Billy är i rätten.
• John Candy påstås varit ett namn för huvudrollen i ett tidigt skede.

Personliga reflektioner

Jag minns att jag stod i bokhandeln och bläddrade i Förbannelse när den precis kommit ut. Jag läste lite här och där och läste delen där Billy hälsar på sin kompis som Cary vars hud förändrats drastiskt... Jag höll för sjutton på att smälla av! Det var det äckligaste och otäckaste jag hade läst då, 13 år gammal. Usch! Kan än idag få en känsloflashback hur jag stod där och blev spyfärdig…
   Ja, vad ska man säga om Thinner? Det är en ganska cool bok tycker jag. Udda och spännande. Relativt lättläst och med en fin liten knorr på slutet. Den där knorren hade jag faktiskt glömt bort när jag såg filmen och blev då lite förvånad för jag mindes inte att det slutade som den gjorde. Men efter lite bläddring i boken så konstaterade jag att det var så även i originalet. Filmen, förresten, minns jag som helt OK, med maffiakillen som den stora behållningen.
   De svenska fraserna är mycket underhållande. Jag och min bror brukar droppa dem ibland bara så där. ”Enkelt, men tillrackligt!” säger brorsan och så garvar vi. En annan rolig Thinner-historia är när jag och en kompis gjorde ett mycket simpelt dataprogram i högstadiet där ordet ”Thinner” skrevs ut i allt mindre bokstäver. Den kombinerade data- och samhällskunskapläraren blev orolig och trodde att vi syftade på lösningsmedlet ”Thinner” som ungdomar vid den här tiden sniffade i sig…
   Nåja – Thinner är som sagt en klart godkänd bok. Ingen av Kings bättre men en av de starkare i mellanligan. Tre starka Följeslagare av fem möjliga.


Även jag tycker att Thinner är en klart bra bok. Tyvärr är den inte helt like de övriga Bachmanböckerna. Om man läser de tidigare Rage, The Long Walk, Roadwalk och The Running Man så är de mer samhällskritiska än Thinner. Detta tycker jag är lite trist. Visserligen är den bra, den är mer en Kingbok än en Bachmanbok men det är det som är lite trist. Som Bachman skulle King hålla sig till mer mörka beskrivningar av samhället och inte skriva typiska Kingböcker. Det var ju liksom det som var skillnaden.
   Boken är dock bra och jag ger den tre starka Följeslagare av fem möjliga.


Följeslagarnas medelbetyg och kommentarer

Det blev 33 betyg på Thinner fördelade på en 2:a, tjugo 3:or, elva 4:or och en 5:a, vilket hopslaget bliv ett medelbetyg på 3,36.
   Här är några av de kommentarer som kom till boken:
   - Den är grym, målande, detaljerad och har en krypande, isande nerv som fick mig att fastna för King första gången. Förbannelse var min andra Stephen King-bok, köpt i februari 1988. Skulle åka på semester till fjällen och Förbannelse var boken jag tog med mig. Otroligt läskig, blodig och nervig. Jag kommer ihåg att jag läste sent på kvällen efter det att mina föräldrar lagt sig, vinternatt med en meter snö utanför dörren. Det enda ljusa, trygga stället i vårt hus var bastun, som var avslagen. Där, bland doften av kåda och björkträ, läste jag Förbannelse på två dagar. Och läste om den! Sedan dess har jag läst den två gånger, plus den amerikanska utgåvan en gång. Rätt roligt med svenskan som Taduz Lemke pratar. Stark roman.
   - Ganska spännande Bachman-historia med oväntat slut. Den gav kanske inte ett helt oförglömligt intryck.
   - Det var ett bra tag sen sedan jag läste Thinner men jag minns hur otroligt medryckande boken var och slutet var verkligen oväntat. Första sidan i boken tycker jag är ett konstverk, som en bisarr dikt.
   - När Bachman-böckerna dök upp tyckte jag att de kändes väldigt fräscha, lite annorlunda jämfört med Kings tidigare verk. På något vis så känns de mer "dagliga livet" än många av de tidigare där det övernaturliga inslaget upplevdes som starkare, mer påtagligt. När det gäller Thinner är det väl inte den av Kings/Bachmans böcker jag rankar högst.
   - Boken är en väldigt underhållande läsning (som vanligt med Kings böcker), det är dock inte en av de bättre böckerna han skrivit.
   - Det var väldigt länge sedan jag läste den, men vad jag minns så hade den inte så mycket av det som gör att jag älskar King, det vill säga intressant personteckning och tät intrig. För att vara en King så var den rätt tråkig faktiskt.
   - När jag hade läst den första gången någon gång i högstadiet tyckte jag det var en av Kings bästa. Utan tvekan en femma. Dock har betyget sjunkit i och med att man blivit äldre. Förr kanske man ansåg det vara spännande med zigenarhäxor och trollkarlar. Numera tycker jag handlingen var rätt krystad. Men jag minns att jag älskade denna bok så innerligt, så jag måste ge med mig och ge den en 3a. Kanske idén om mirakelbantning än idag är en fascinerande idé, i och med att alla hälsotidningar räfsar in pengar som sista dagen tack vare sina nya anoreximetoder. Kanske detta är en bok för dietister också eftersom den går djupt in på varför det inte är speciellt kul att vara anorektiskt spinkig.
   - Jag gillar de böcker King skrev som Richard Bachman även om just Thinner inte är min favorit. Då gillar jag The Running Man och framför allt The Long Walk mer. Men Thinner är en bra historia och framför allt gillar jag slutet, när allt ser ut att ordna sig, men så...
   - Thinner gjorde inget stort intryck på mig första gången jag läste den och inte heller andra gången. Ett av Kings sämre verk.
   - Underbar blandning av otäckheter och svart humor. Stackars Billy får en att uppskatta sitt hull.
   - Hederlig rysarskräck att läsa på bussen. Det rör sig bara om ett fåtal personer och är inte så lång. Lagom, som omväxling till mastodontböckerna.
   - Är vad jag minns en ganska långsamt berättad historia som är tämligen otäck/äcklig. En positiv sak är att den inte slutar lyckligt.
Först publicerad i Följeslagarna #174 - 2003-09-22
Texten kan ha redigerats en aning till denna sida.

FÖLJESLAGARNA PÅ FACEBOOK

ARTIKELARKIV

Här är ett urval av artiklar från Följeslagarnas utskick mellan 1998-2010.

980506: Apt Pupil - Historien om en förbannelse
980615: Opublicerade böcker
980824: King under pseudonym
990621: Randall Flagg
991227: Stephen King 1999
001225: Stephen King 2000
011224: Stephen King 2001
021028: Kända och udda personer i Kingfilmer
021224: Stephen King 2002
031006: Om att köpa signerade böcker
031230: Stephen King 2003
050201: Stephen King 2004
060101: Stephen King 2005
061201: Stephen King i London 7-10 november 2006
070101: Stephen King 2006
080103: Stephen King 2007

GENOMGÅNG AV KINGS BÖCKER

Här finns detaljerade genomgångar av Kings böcker enligt den originalutgivningen. Ett ambitiöst projekt som kanske fortsätter i framtiden.

1: People, Places and Things
2: Carrie
3: 'Salem's Lot
4: The Shining
5: Rage
6: Night Shift
7: The Stand
8: The Dead Zone
9: The Long Walk
10: Firestarter
11: Roadwork
12: Cujo
13: Danse Macabre
14: Creepshow
15: The Running Man
16: The Gunslinger
17: Different Seasons
18: Christine
19: Pet Sematary
20: Cycle of the Werewolf
21: The Eyes of the Dragon
22: The Talisman
23: Thinner
24: Skeleton Crew
25: It
26: The Drawing of the Three
27: Misery
28: Nightmares in the Sky
29: The Tommyknockers

RUBRIKER UR NYHETSBLOGGEN

1922-recension: Ytterligare en trogen filmatisering
Charlie The Choo Choo på svenska
Recension av Mr. Mercedes första säsong
Josh Boone tar sig an The Talisman
Nu kommer säsong 2 av Mr Mercedes

STEPHEN KING-BIOGRAFI

Stephen Kings egna historia är minst lika intressant som hans böcker. Vi har sammanfattat hans uppväxt fram till debutromanen Carrie (1974) i en kort men intressant biografi.
Till biografin

STEPHEN KING-ABC

Här svarar vi på de vanligaste frågorna som "Vad är en ARC? Vad är sanningen om Richard Bachman? Finns Derry och Castle Rock?", samt listar personer, platser och saker.
Till King-ABC