GENOMGÅNG
The Tommyknockers
“Late last night an the night before,
Tommyknockers, Tommyknockers,
knocking at the door.
I want to go out, don’t know if I can,
‘cause I’m so afraid
of the Tommyknocker man.” – Traditional
Lång historia
Ursprunget till The Tommyknockers är inte helt känt, men enligt en intervju med Walden Books i samband med att boken kom ut, avslöjade King att romanen påbörjades långt tidigare än vad man kunde tro.
”Den har en lång historia, för jag hade först försökt skriva den när jag gick i college. Jag var inte kapabel att hantera karaktärerna då, speciellt inte karaktären Jim Gardener. Jag förstod inte hans självdestruktiva personlighet tillräckligt mycket. Jag kände till den typen av självdestruktiva människor, men förstod mig inte på dem. Om någon vid den tiden var missanpassad berodde så vitt jag förstod på att man var homosexuell. Det var den enda anledningen jag kunde komma på. Idén att man kunde vara självdestruktiv för att man avskydde sig själv fanns inte där.”
Nu är inte Jim Gardener The Tommyknockers direkta huvudperson. Boken börjar med att författarinnan Roberta Anderson snubblar över något i skogen. Det visar sig vara en bit metall, omöjlig att flytta men som ger ifrån sig en svag, men ändå påtaglig vibration. Hon börjar gräva i marken och ju mer hon frilägger av rymdskeppet som ligger där, ju mer påverkas hon – och invånarna i staden Haven – av det. Helt plötsligt kan alla konstruera teknologiska hjälpmedel som logiskt sätt inte ska fungera – Roberta skapar till exempel en skrivmaskin som via telepati skriver böckerna som finns i hennes huvud – även när hon sover. Havenborna förändras, de ”blir” någonting.
Robertas gamla kärlek, den självmordsbenägna och alkoholiserade poeten Jim Gardener, hjälper henne att frilägga skeppet, men är samtidigt immun mot dess kraft. Gardener blir Havens enda hjälp att stå emot The Tommyknockers övertag.
Klassisk science fiction
Upplägget är klassisk science fiction. Jorden vs en utomjordisk intelligens, men boken är också en kritisk kommentar till teknologins utveckling, och hur vi förslavas av våra apparater.
”Den handlar om hur vår förmåga att skapa apparater springer ifrån vår moral”, var allt King avslöjade om The Tommyknockers när han 1986 porträtterades i TIME Magazine. Några år senare berättade han mer för Walden Books när de frågade om hotet om kärnvapenkrig – som också tas upp i boken – är något han oroar sig för:
”Visst. Jag oroar mig mycket för det, och det är vad boken försöker säga – och inte på ett predikande sätt. Jag skriver aldrig en bok för att framhäva en princip eller ett tema. Jag har aldrig gjort något annat än att skriva för att underhålla mig själv. Med vad som brukar hända är att när jag kommit halvvägs in i en bok så kommer det en tid när jag stannar upp och säger ’Vänta lite nu, det är DET HÄR jag skriver om’. När det gäller The Tommyknockers så skrev jag om apparater. Jag behövde skriva den här boken för att förstå att alla de här sakerna – Minute Man, Skyhawk, Polaris-ubåten – är inget annat än apparater. Om vi utplånar oss själva så är det med sånt vi kommer att göra det med: en massa Disneyworldapparater, sådana som ungar bygger med sina kemiset.”
Humor i eländet
Även om The Tommyknockers i grund och botten är en ganska isande historia, fanns det utrymme för Kings humoristiska sida. Han förklarar för Walden Books:
”Humorn bara kommer av sig själv. Jag antar att det är något som hjälper romanens tempo. Jag vet att man i bra skräckfilmer måste ge folk något att skratta åt, annars hittar de något som inte var tänkt att vara roligt att skratta åt. När jag skriver och visualiserar något kan jag se något som känns kul. Det finns en scen i The Tommyknockers när Jim Gardener blir full på ett party och är enormt oförskämd. Jag sjönk ihop för han var så pinsam. Men samtidigt tyckte jag att det var extremt kul när han jagar den där killen med sitt paraply och det vecklar ut sig.”
För lång historia
I intervjun med Walden Books frågar de vad King menar i sitt förord med att ”romanen snarare vräktes ut än skrevs”:
”Att den bara fortsatte och fortsatte. Det var en svår bok att skriva, bara att hålla reda på alla människor i historien och att hålla samman historien. När jag var klar med det första utkastet /…/ låste jag in mig i badrummet och skrattade hysteriskt och grät och sen skrattade jag igen. Det hade jag aldrig gjort tidigare över en bok. Till slut blev jag klar med alla omskrivningar och hela processen tog ungefär fem år innan jag var nöjd med boken.”
Resultatet blev en bok som visserligen toppade bestseller-listan, men som av både kritiker och läsare inte direkt höjdes till skyarna. The Tommyknockers upplevdes som allt för uppsvälld och som ett tydligt exempel på en bok som skulle behövt ha redigerats ordentligt. Sanningen var att King inte gått med på någon redigering, och förlaget som var rädd att förlora titeln som ändå var värld miljontals dollar, gick med på Kings krav.
I en intervju med Bangor Daily News 1990 erkänner King att han borde ha lyssnat bättre på vad folk tyckte om han roman på manusstadiet:
”Var kan en 5000 kilos gorilla sätta sig? Svaret är, vart han vill. Därför är det allt viktigare och viktigare för mig att lyssna noggrant på vad folk säger, och om det har någon relevans måste jag göra de förändringar som krävs även om jag inte vill det, eftersom det alldeles för enkelt att hänga sig själv. Om man får en massa frihet kan det leda till att man blir självgod. Den vägen har jag vandrat, framförallt allra tydligast med The Tommyknockers. Men en bok som MISERY, där jag lyssnade på folk, blev resultatet bra.”
Den mörka förklaringen
Varför blev då The Tommyknockers som den blev? King förklarar själv i On Writing att han inte var helt i balans när han skrev boken.
“Våren och sommaren 1986 skrev jag Knackarna; jag satt oftast uppe till långt efter midnatt med en puls på hundratrettio och med bomullstussar i näsan för att hindra kokainnäsblodet. Knackarna är en science fiction-berättelse i fyrtiotalsstuk där hjältinnan som är författare upptäcker en begravd rymdfarkost. Besättningen finns fortfarande ombord, de är inte döda utan ligger i dvala. Dessa aliens tog sin in i folks hjärnor och började… tja, knacka, helt enkelt; larva omkring. De som drabbades fick en energikick och en form av ytlig intelligens /…/. Men i gengäld var man tvungen att sälja sin själ. Det var den bästa metafor för droger och alkohol som mitt trötta, överstressade psyke kunde komma på.”
Kort efter det insåg Kings fru Tabitha att måttet var rågat och ordnade en konfrontation där King möttes av släkt och vänner med målet att stoppa missbruket, och det lyckades de med.
I ett större perspektiv får man döma ut The Tommyknockers som en av Kings sämre romaner, och branschtidningen Publishers Weekly skrev kanske den mest träffande recensionen:
“The Tommyknockers äts upp av sin författares rabblande prosa. Med en hel stad som duk, målar King med allt för kraftiga penseldrag och lägger in seriefigursliknande karaktörer och osannolika katastrofer som allt för många vedträn i elden, och tappar följaktligen all stilkänsla, välstrukturerad handling och poäng, vilket alltid varit hörnstenarna i hans skrivande. Det är tydligt att King själv ”blivit” en skrivande maskin…”
Tilltajtad tv-filmatisering
Tv-bolaget ABC tog ingen notis av den dåliga kritiken och producerade en miniserie i två långfilmslånga delar 1993. Bekantingen Lawrence D Cohen skrev manuset och tajtade till Kings historia till en tv-produktion som flyter på ganska bra. Första delen bygger effektivt upp historien till finalen i del två, som tyvärr blir lite av ett antiklimax i samma stil som filmatiseringen av It. Det är inte alltid lätt att få ihop säcken.
När serien kom var den stora grejen att före detta porrstjärnan Tracy Lords gjorde en av rollerna, som förföriska och diaboliska Nancy. I efterhand kan man tycka att Tracy spelar över rejält. Däremot kan man faktiskt tycka att Jimmy Smiths som fick så mycket skit när det begav sig i själva verket gör bra ifrån sig. Även Marg Helgenberger gör sin roll bra som Bobbi Anderson, kanske tack vare hennes lätt obehagliga utseende. Helgenberger är idag aktuell som en av utredarna i ”CSI”.
Stundtals är The Tommyknockers en klart godkänd filmatisering, men specialeffekterna har inte överlevt tidens gång speciellt väl.
Utgivning
1986 släpptes novellen/utdraget ”Revelations of Becka Paulson” i Scream Press limited edition av Skeleton Crew
1987 kom The Tommyknockers i USA
1989 kom The Tommyknockers på svenska (Knackarna)
1990 kom The Tommyknockers på finska (Kolkuttajat)
1993 släpptes The Tommyknockers som miniserie i två avsnitt i USA
1997 visades kortfilmen “Revelations of Becka Paulson” i serien “The Outer Limits”
The Tommyknockers har inte översatts till norska och danska.
Udda fakta
• En av Kings mest oväntade kopplingar mellan böcker sker faktiskt i The Tommyknockers. När Jim Gardener vaknar till efter sin partyfylla ligger han på Arcadia Beach och pratar med en tonårskille som presenterar sig som Jack. Detta är ganska tydligt Jack Sawyer från The Talisman, men kopplingen sträcker sig inte längre än så. Ett mysterium i ordets verkliga betydelse.
• Kapitlet om Becka Paulson som får instruktioner från sin TV hur hon ska hämnas på sin otrogne man publicerades separat som egen novell i samlingen ”I shudder at your touch”, i Sverige kallad ”I nöd och lust”. Novellen stoppades in som bonus i Skeleton Crew när Scream Press gav ut boken som limited edition. Den har också filmatiserats, som en kortfilm i serien ”The Outer Limits”.
• I förordet till boken förklarar King att ”Tommyknockers” enligt Websters Unabridged betyder antingen ”(a) tunnelgrävande odjur eller (b) spöken som håller till i nedlagda gruvor eller grottor.” Vidare förklaras att ”Tommy” var gammal brittisk slang för militärransoner och att i och med det menar Oxford Unabridged Dictionary att ordet betyder ”spökande gruvarbetare som dog av hunger men fortfarande går omkring och knackar efter mat och undsättning”.
• Versen ”Late last night… ” och så vidare är enligt King så välkänd att både han och hans fru växte upp med den trots att de kommer från olika städer, olika religioner och olika förfäder. De varianter av versen som finns i boken har King dock hittat på själv.
• I Sverige släpptes tv-serien i sin helhet på video när det begav sig, men i USA klipptes de tre timmarna ned till blott två och en del karaktärer och vissa delhistorier uteblev.
Personliga reflektioner
Vanligtvis brukar jag läsa om böckerna inför genomgångarna, men den här gången finns det inte tid till det. Om jag tittar på mitt ex av Knackarna i bokhyllan sitter det ett bokmärke mitt i från en oavslutad omläsning. Det betyder dock inte att jag tycker att The Tommyknockers är en seg bok som jag har problem att ta mig igenom, så minns jag den inte i alla fall.
När Knackarna kom ut i Sverige 1989 hade jag en bra kontakt med Legenda, Kings dåvarande svenska förlag, så bra att de faktiskt skickade mig en bok ett ganska bra tag innan den kom ut. Överlycklig för detta sögs jag direkt in i boken och minns att jag tyckte det var vansinnigt spännande hur Bobbi Anderson hittade föremålet i skogen och hur hela staden Haven förändrades på grund av detta. Så här i vuxen ålder inser jag att det finns en helt djup till karaktären Jim Gardener i romanen som mitt tonårsjag inte helt förstod.
Jag vet inte hur jag skulle uppskatta The Tommyknockers idag, men mitt minne säger att jag uppskattade boken när jag först läste den och därför hamnar mitt betyg på 3 Följeslagare av 5 möjliga. Jag fegar lite kanske, men det känns ändå rätt. Upplägget känns fortfarande ganska ruggigt och det effektiva användandet av ”Tommyknockers, Tommyknockers…”-verserna i boken ger en extra kuslig krydda. Faktum är att jag blivit rätt sugen på att läsa om boken nu när jag skrivit denna artikel, men det får vänta till ett år King inte släpper så enormt många böcker…
ANDERS JAKOBSONFöljeslagarnas medelbetyg och kommentarer
42 betyg på The Tommyknockers blev det, fördelade på tre 1:or, åtta 2:or, 16 3:or, 11 4:or och fyra 5:or. Ett snitt av allt detta landade på 3,11, vilket betyder att The Tommyknockers är klart godkänd enligt Följeslagarna.
Här är några av de kommentarer som kom med betygen:
- Med bara några minuter till deadline kommer här mitt betyg på Knackarna. Anledningen till det sena mailet är att jag kände mig tvungen att läsa om boken. Den har nämligen stått och samlat damm sen jag läste den första gången när jag köpte den. Det första som slog mig är hur mycket jag helt hade glömt bort, och det andra är översättningen. Herr Adlerberth verkar ha uppfunnit egna ord och uttryck ibland. Visserligen lättförståeliga, men ändå lite förvridna (förbättrade...?) jämfört med vanlig svenska. Hur ofta har man t ex hört ordet arshål!? Och jag som musiker tycker ju inte att jag känner igen ordet backrytm heller. Baktakt är väl mera passande. Nåja, det där är ju bara småsaker i det hela. En kul grej som jag ofta upptäcker när jag läser om gamla böcker är de hänvisningar till andra King-böcker som ofta kan finnas. I Knackarna fanns ju passningar till såväl Död Zon, Eldfödd, Det, Talismanen som till herr King själv. Också nåt som fallit ur minnet. I alla fall, betyget blir en stadig 3:a. Boken är bra, men lite småluddig ibland. Jag får inget riktigt flyt i läsningen (kanske kan bero på översättaren?). Hela bokidén är bra, avsnittet om Gards praktfylla, när han slåss med paraplyer och förolämpar en massa människor, är mycket underhållande, men tyvärr räcker det inte ända fram.
- En bra historia med intressanta karaktärer och lite skön sci-fi känsla. Porträttet av Gard är särskilt bra, vanlig hög King-klass.
- Detta är en bok som jag tycker har allt som en riktig skräckroman skall ha. Jag älskar tjocka böcker något som King är duktig på. I Knackarna så tycker jag att han får ihop en tjock bok med en bra story som håller alla 839 sidorna igenom, boken är samtidigt så där härlig kuslig, precis som jag tycker att en skräckroman skall vara.
- Läste den i början på 90-talet, så jag minns inte så mycket mer om den än att King återigen lyckades bra att skapa en hel stad med innevånare som man brydde sig om och var intresserad av vad som skedde med. Minns även att jag var lite besviken på slutet, men det skulle vara intressant att läsa den igen någon gång.
- Det är närmare tio år sen jag läste Knackarna men som jag minns boken är det en ganska typisk King-bok med bra karaktärer, en långsam uppbyggnad av historien och ett litet "fyrverkeri" på slutet när en hel del människor får vad de förtjänar på ett groteskt och underhållande sätt. Precis vad doktorn ordinerar en mulen höstkväll, börjar bli dags att läsa om den. En av de få detaljer jag minns med tanken "en sån vill jag ha" är den telepatiska skrivmaskinen. Hur ofta får man inte bra idéer man borde skriva ner när man ligger och är på väg att somna? Perfekt med tankeöverföring!
- Jag har läst boken ett antal gånger, senast förra veckan. Kommer ihåg att första gången jag läste den var jag inte så förtjust, det var väl någon gång på högstadiet tror jag. Den blir dock bättre för varje gång jag råkar på den även om den är lite lång, fast jag vet inte vad jag skulle ta bort egentligen om något nu skulle tas bort. Jag älskar personbeskrivningarna och språket, som alltid när det gäller King, jag skrattar flera gånger! Jag är inte precis så förtjust i utomjordingar annars men här går det hem, den är riktigt bra och ruggig.
- The Tommyknockers får 1 av 5 för den är så incredibly seg, den borde ha varit 200 sidor men den är typ 2000 istället, den boken är skriven av en sjuk människa i en svår period. Det är hemskt att någon ville ge ut den och att det räckte att heta Stephen King för att få ge ut den. Fast storyn är väl bra annars kanske, men det är tråkigt att allt går så himla långsamt.
- Knackarna har jag läst en enda gång för väldigt länge sedan och när jag läste den så tyckte jag den hur bra som helst. Det var under en period när Stephen King var min kung och jag kunde inte tycka att någon av hans böcker var dålig (den perioden tog slut när jag gav mig på Gerald's Game på engelska). Dessutom har jag alltid gillat sci-fi så. I efterhand har jag förstått att många tycker den är en av Kings sämsta men när jag läste den tyckte jag den var spännande, mystisk (rymdskeppet som hon snavar på) och lite läskig (tänderna, personlighetsförändringarna) så den får en stark trea. Det är mycket möjligt att jag skulle omvärdera den om jag läste den nu, men sämre än t ex Cell kan den inte vara. Eller?
- Det var ett tag sen jag läste den, men jag gillade inte den speciellt mycket. Har för mig at jag har läst att King var hög som ett höghus när han skrev den...
- Knackarna fångade mitt intresse direkt och är så där lagom skruvad och provocerande. Jag gillar huvudpersonerna i boken, den är ganska lång (utan att bli långtråkig) och har en bra story.
- Min första King-bok, som verkligen fick mig att förstå och uppskatta den mörka humorn som jag kommit att gilla så mycket. Att involvera hela staden, och på så sätt göra sagan mer episk tycker jag var underbart! Bra nybörjarbok!
- Ett tag sen jag läste men en skaplig intrig vad jag minns, en Drömfångare Light ungefär ganska lungt tempo. Inte en av Kings bästa men ändå en klar 3:a.
- Boken är bra och som vanligt är karaktärerna fantastiskt beskrivna! King är i särklass bäst - tycker jag - av alla författare jag läst, på just karaktärer. Man lär känna personerna och får på ett mycket bra sätt följa utvecklingen/förändringen. Hur staden och dess invånare förändras skildras mycket bra genom att man får följa flera olika människor.
- It's probably one on Kings most underrated books. But it's classic King, a small town and its inhabitants goes from idyllic to horrific. The mixture of sci-fi and horror is great, a little bit like "The thing"! People should stay way from the tv-series though, it really sucks! By the way, it's the only novel of Mr. King that has not been translated into Danish, I wonder why?
- En småtrög bok, delvis bra och genomtänkt, men fungerar enligt min åsikt inte rakt igenom, skulle kunnat kortats ned avsevärt, för att få ett bättre flyt i handlingen.
- Betyg: 5! Helt enkelt för att den är hans bästa.
- Knackarna en klar femma! En av de första böckerna jag läste, kunde inte lägga ifrån mig den. Kings beskrivningar av förändringarna som skedde med människorna lever kvar i minnet som om jag läste den igår!
- En trea får den, den var mycket bra i början och i mitten. Sen gjorde den som många andra King-böcker, den blir lite "för mycket" i slutet. Det största exemplet på det misstaget är Det som fortfarande är den bästa King bok som jag läst, men jag måsta säga att jag hatar slutet med monsterspindel och jättesköldpadda. Kunde inte "monstret" förbli en clown, det var tillräckligt hemskt tycker jag. En clown är något vardagligt som man kan identifiera sig med, men det kan man inte med en spindel stor som en folkvagnsbubbla, den hör hemma i "Lord Of The Rings" istället. Tror inte det är första gången ni hör detta.
- Här började enligt mig King att tappa lite av sin magi som inte hade sviktat innan denna bok.
- Jag vill minnas att den i vissa delar var väldigt långtråkig och inte alls lika spännande som King brukar bara...
- En bra början med argument för och emot kärnkraft, men slutet känns som han tog till eftersom han inte kunde kom på något annat sätt att få ihop det på.
- För lång och en aning för händelsefattig.
- Väldigt bra och rysligt spännande. Det var en av de första Kingböcker jag läste.
- Tjock bok med lite handling.
- Knackarna är för mej en av hans bästa böcker, tanken att knalla omkring i skogen och plötsligt snubbla på någonting, som visar vara något väldigt gammalt samt utomjordiskt, är nåt som man själv legat och fantiserat om innan man somnat. Jag tycker boken är kanon och ger den en femma.
- En av Kings sämsta böcker, tillsammans med Köplust och Stark. I boken anklagades rymdvarelserna för att sakna sunt förnuft. För egen del tycker jag att hela berättelsen saknar sunt förnuft. Det känns som om även King insåg det och försökte lappa ihop luckorna efter hand, men enligt min mening lyckades det inte speciellt väl.
- Den här boken är ingen favorit direkt. Kändes seg och långtråkig. Fick kämpa lite för att inte sluta läsa den halvvägs. Tycker ändå den ryckte upp sig lite mot slutet. Trots detta för den 1 Följeslagare av mig.
- The Tommyknockers måste nog få en 5:a av mig. Inte för att det är det bästa King skrivit utan för att det var den första bok av honom som JAG läste och på så sätt fick möjlighet att ta del av Kings fantastiska författarskap. Som många andra trodde jag att King skrev B-skräckisar och ville verkligen inte läsa något sånt! Av någon anledning som jag nu glömt började jag läsa The Tommyknockers och var förstås fast efter första sidorna. Jag läste ut den på en dag/natt och efter det har jag köpt och läst allt jag kommit över av King.
Först publicerad i Följeslagarna #218 - 2006-10-01
Texten kan ha redigerats en aning till denna sida.
Texten kan ha redigerats en aning till denna sida.
Stephen Kings egna historia är minst lika intressant som hans böcker. Vi har sammanfattat hans uppväxt fram till debutromanen Carrie (1974) i en kort men intressant biografi.