GENOMGÅNG
The Talisman
"I got my own name for it, son. I just call it The Territories " - Speedy Parker
Nya vänner
När King hade blivit ett namn i skräckvärlden blev han en populär gäst på konventioner och mässor och där hade han möjlighet att träffa sina kollegor och kanske till och med bli vän med dem. En kollega han lärde känna var Peter Straub och de båda fattade tycke för varandra. Både King och Straub bodde under slutet av 70-talet i England. Straub bodde i London-delen Crouch End och en gång när King skulle ta sig dit virrade han bort sig ordentligt, vilket han senare omvandlade till novellen "Crouch End".
Kanske var det samma kväll som grunden till The Talisman lades. För det var nämligen hemma hos Straub det hela startade. I Peter Straubs egna ord:
"Ganska snart efter att vi blivit vänner kom King till mitt hus för att äta middag. På natten, efter många öl sa han att vi kanske skulle kunna ha ganska roligt om vi skrev en bok ihop. Jag höll med - det lät som något kul, och dessutom kunde ett samarbete vara ett intressant sätt att mildra den ofrånkomliga ensamheten man upplever som författare."
Fyra års väntan
Men det var lättare sagt än gjort. King och Straub kollade över sina scheman och upptäckte att de båda hade kontrakt på böcker att skriva över de närmaste fyra åren, varvid projektet fick skjutas fram lika länge. King och Straub var dock så motiverade att ta det hela vidare att de inte lade ned projektet.
När tiden var inne träffades de för att försöka klura ut vad för slags bok de ville skriva. Klurandet gjordes under långa bilresor mellan Portland och Kings sommarställe. När klurandet var över inleddes skrivandet i Peter Straubs hus i Westport. Straub hade köpt sin första ordbehandlare, en IBM, projektet till ära och på denna skrevs de första 50 sidorna.
King reste hem till Maine och fortsatte på sin nyinköpta ordbehandlare, en Wang, medan Straub skrev ned deras idéer i ett utkast som blev 75 tätskrivna sidor. Utifrån detta skrev de båda i stafett sin bok och skickade över texterna via modem.
Revidering och avslut
Efter fyra månader upptäckte de att deras originaltanke med en bok enligt formeln "gå någonstans långt bort, hitta något, och gå tillbaka igen" skulle leda till en enormt lång bok. Med 300 skrivna sidor hade de fortfarande bara betat av tre av de 75 sidorna i utkastet, vilket alltså skulle betyda att den slutgiltiga boken skulle hamna runt 5000 manussidor.
Något drastiskt behövdes göras och vid en tidpunkt som de kallade "Tacksägelseupproret" delades utkastet i två delar och den andra hälften av originalidén ströks helt och hållet.
När de sista 100 sidorna skulle skrivas åkte Straub hem till King och de stafettskrev slutet. En tid efter att boken skrivits klart åkte Straub ytterligare en gång till Maine och gick igenom boken tillsammans med King och en redaktör och justeringar gjordes till alla var glada och nöjda.
Spännande men också komplicerad historia
The Talisman berättar den spännande historien om hur den 12-årige Jack Sawyer får ett uppdrag att ta sig till det Svarta Hotellet på andra sidan landet och där hämta den magiska talismanen, som inte bara kan rädda livet på hans döende mor utan även på dennes dubbelgångare i parallellvärlden Territorierna. Under resans gång hamnar Jack i det ena äventyret efter det andra, och stöter dessutom på ett antal hinder, styrda av Jacks avlidne fars kompanjon Morgan Sloat och dennes dubbelgångare Lord Morgan av Orris i Territorierna.
Boken har blivit en favorit hos många men också en plåga för andra. Den erkända Kingexperten George Beahm (författare till "The Stephen King Companion", "Americas Best-loved Boogeyman" bland annat) har till exempel, trots flera försök, aldrig kommit igenom boken.
Vad kan detta bero på? Var det faktumet att The Talisman var en mer fantasybetonad bok än det King vanligtvis skrev (The Talisman var förmodligen en nyttig övning för King för det fortsatta skrivandet på The Dark Tower-serien, något han också övade lite på med The Eyes of the Dragon som skrevs efter The Talisman)? Var det det komplicerade upplägget med parallellvärldar, eller var för att man inte visste vem som skrivit vad i boken som gjorde det jobbigt för folk att komma in i den?
I en gemensam intervju i Publishers Weekly 1984 berättade King och Straub att de i början omedvetet försökte imitera varandras sätt att skriva, men att det funkade inte i längden: "Efter 150 sidor eller så, blev det en gemensam röst", sa King. "Jag har aldrig skrivit på det sättet förut och kommer förmodligen aldrig att göra det igen, om inte Peter och jag återvänder till Territorierna".
Omslaget till Grants limited edition.
Lustigt nog blev det dags att återvända till Territorierna 15 år senare då King plötsligt i en intervju släppte bomben om att han och Straub skulle skriva en ny bok tillsammans. Det hela blev snabbt bekräftat på Kings hemsida och strax därpå kom ett pressutskick där det framgick att Random House skulle ge ut boken.
Boken blev förstås Black House som släpptes hösten 2001. Den fortsatte inte där The Talisman slutade utan följde "verkligheten" och Jack Sawyer var 18 år äldre och en framgångsrik, men pensionerad polis. Boken kryllade av kopplingar till The Dark Tower-världen, vilket Peter Straub kommenterade i en intervju vi gjorde med honom sommaren 2001:
"Att stoppa in delar av The Tower-mytologin var min idé och Steve höll genast med. Jag ville dels veta mer om den världen, men jag vet också att nästan allt som King skriver nu för tiden hänger ihop med The Tower-världen på något vis."
Och på frågan om vi kunde räkna med en tredje bok svarade han:
"Jag skulle vilja säga att chanserna är ganska så stora för att det blir en tredje bok."
Filmatiseringen som drar ut på tiden
Redan innan The Talisman hade publicerats, när den mer eller mindre var ett rykte som det viskades om i Hollywood, var Steven Spielberg framme och köpte rättigheterna. Dessvärre är det nästan det enda som hänt under nästan 20 år. Ett manus skrivet av Richard Lagravenese har figurerat i olika sammanhang, och där handlar det om en kraftigt nedskuren historia, som ändå ska vara hyfsat trogen boken. Det har också talats om ett manus där Jack hade blivit en flicka i stället, men det känns mera som en myt än en sanning.
För några år sedan kom dock ett ljus i mörkret när det avslöjades att The Talisman skulle förvandlas till en fyratimmars miniserie för ABC. Steven Spielberg och Kathleen Kennedy skulle producera miniserien. Lite senare fick vi veta att Mick Garris skulle få förtroendet att skriva och regissera minin. Garris skrev ett manus som både han och alla andra var mycket nöjda över, men när det var dags att börja planera tidscheman och annat sa ABC att de inte hade råd att göra miniserien. Enligt Garris skulle NBC och CBS med glädje tagit över projektet på direkten, men Spielberg deppade ihop och ville inte göra det med någon annan än ABC.
Spielberg började se historien som en film igen, men som läget är just nu så är vi fortfarande lika långt borta från en film som vi var i det tidiga 80-talet när rättigheterna köptes. Och det är kanske lika bra det - The Talisman känns ganska omöjlig att föra över till film, varken som en tvåtimmars biofilm eller som en fyratimmars miniserie. Men än är det inte helt över. Det finns alltid en chans, eller en risk om man så tycker.
Utgivning
1984 kom The Talisman i USA
1986 kom The Talisman på svenska (Talismanen)
1991 kom The Talisman på finska (Talismaani)
1994 kom The Talisman på danska (Talismanen)
The Talisman finns inte översatt på norska.
Udda fakta
• King har sagt i en intervju att han önskade att boken hade publicerats med namnet Chaucey Boogerheart som författare, så att folk slapp sitta och gissa vem som skrev vad i boken.
• Kings och Straubs specialinköpta ordbehandlare kommunicerade inte helt perfekt med varandra (Mac och PC någon?) och Straub fick sitta och pilla med Kings texter innan han kunde fortsätta.
• I boken The Tommyknockers vaknar Jim Gardener upp den 4/7 1988 på Arcadia Beach nära Arcadia Funworld Amusement Park - alltså samma strand som Jack Sawyer stod på 1981. Gardener träffar bara en person på stranden och det är pojke som heter Jack… Vem kan det vara?
• Donald M. Grants limited edition av boken innehåller 11 fyrfärgsillustration av 10 konstnärer. Det är Jeffrey Jones, Rowena Morrill, Thomas Canty, Berni Wrightson, Don Maitz, Stephen Gervais, Ned Cameron, R. J. Krupowicz , Richard Berry och Phil Hale som bidragit med målningarna. De två sistnämnda samarbetade och gjorde en målning ihop.
Richard Berry fick sedan förtroendet att illustrera Black House och nu i höst kommer en ny limited edition på The Talisman till vilken han även gjort nya illustrationer.
Personliga reflektioner
Illustration ur Grants limited edition.
Den svenska boken köpte jag för en betydligt mindre summa när den kom ut 1986. Sju kronor och 25 öre fick jag betala för den när jag gick med i Bra Böckers bokklubb och fick fyra böcker för 29 kronor. Ett kap kan man konstatera. Själva boken i sig är också ett kap, eller en kapare kanske man ska säga, för när The Talisman tar tag i mig så kommer jag inte loss, hur mycket jag än försöker slita mig.
Jag tror att jag läst boken fem gånger ungefär (minst en gång på engelska) och jag längtar ständigt att få plocka ut den ur bokhyllan och åter igen sugas in i Territorierna, träffa Jack, Speedy och inte minst Varg, denna underbara gestalt! Ja, det är en underbar bok. Jag kan inte alls förstå de som inte lyckats läsa den, men alla har som sagt olika smak. Jag tycker till exempel att "Sagan om Ringen" är en otroligt bökig bok att läsa (den svenska översättningen är ju hopplös, men även originalet går segt för mig - trots att jag läst den i runt tre år har jag fortfarande sista delen kvar…).
Har ni inte redan listat ut vilket betyg det blir så vet jag inte vad jag ska göra med er! Fem SJÄLVKLARA Följeslagare av Fem möjliga!
ANDERS JAKOBSONJa, vad ska man säga? Det är bara att hålla med Anders. The Talismanär verkligen King när han är som bäst. Den innehåller allt. Äventyr, dramatik, fantasi, skräck - ja, allt man kan tänka sig.
Sedan är det ju även en typisk Kingbok. I The Talisman är det ett barn som har huvudrollen. Det är det även i The Shining, The Eyes of the Dragon, Firestarter med fler. Detta är något av ett favoritämne för King.
Tyvärr går det även rykten om att The Talisman ska filmatiseras, antingen som TV-film eller vanlig spelfilm. Jag säger tyvärr eftersom jag anser att det finns alldeles för många karaktärer och alldeles för många olika grenar av historien att det inte kommer att vara möjligt att få till det bra. The Talisman är en historia som jag personligen tror gör sig bäst som bok men vi får väl se om filmen någonsin blir verklighet.
Betyget blir dock bra. Fem Följeslagare av Fem möjliga. The Talisman är en av Kings bästa.
HANS-ÅKE LILJAFöljeslagarnas medelbetyg och kommentarer
Som vanligt har Följeslagarnas medlemmar bjudits in att sätta ett eget betyg på boken, och 43 betyg blev det sammanlagt fördelade på två 2:or, sju 3:or, sexton 4:or och arton 5:or vilket ger medelbetyget 4,16.
Här är några av de kommentarer som kom till boken:
- Fångande handling, intressant värld han (de) har byggt upp.
- En bok som verkligen inbjöd till sträckläsning. Tyckte att samarbetet mellan King och Straub fungerar väldigt bra. Var lite orolig att det skulle märkas mer påtagligt vem som skrivit vad, förstöra flytet i berättelsen - men det funkade kanonbra!
- Jag kommer ihåg att det kändes tråkigt när den tog slut. Jag är avundssjuk på de som fortfarande kan läsa den för första gången...
- En av de klart bästa böckerna King skrivit. Fantastisk story med hoppet mellan de olika världarna. Mystiken bidrar också till spänningen.
- Jag fick börja att rota i min bokhylla efter boken, och till min stora förvåning fanns den inte där.Jag trodde jag hade nästan alla hans böcker, men ack vad jag bedrog mig. Så det fick bli en cykeltur till biblioteket. Det var en av min första böcker jag läste av honom och nu på äldre dagar kunde jag inte ens erinra mig handlingen. Så det blev att få läsa om den. Den var bättre än jag trodde, men inte så spännande som jag hoppats. Han har skrivit både bättre och mer spännande böcker men denna hamnar i alla fall i det övre skiktet.
- The Talisman är en av mina absoluta favoritböcker av King. Dessutom var det en av de första Kingböcker jag läste. Jag älskar känslan i boken, förflyttningen till parallellvärlden känns magisk. Sedan är Varg nog en av, för att inte säga den främsta Kingkaraktär jag vet. Detta var en av anledningarna till ett denna bok är en av de få som fått mig att gråta, och då menar jag storgråta.
- The Talisman kom när min Kingfeber hade tagit fart ordentligt och jag slukade allt mannen kom ut med. Jag har alltid haft en fascination för fantasy typ Conan, filmerna om Talon och Robin Hood och nu kom min favoritförfattare med en fantasyhistoria. Min värld var komplett under de dagar boken varade. En väldigt bra Kingbok med mannens fantastiska förmåga att balansera den normala världen på ena sidan och skräckens "neverland" på andra sidan.
- The Talisman är en av mina verkliga favoriter. Det är en bok som lyckas fånga en från första sidan och hålla en trollbunden. Jag vet inte om den är extra fängslande för att det är två författare. Det brukar ju i vanliga fall heta; "Ju fler kockar, desto sämre soppa", men så är dock inte fallet den här gången. King och Straub kompletterar varann på ett väldigt bra sätt och lyckas få fram det magiska i sig själva och hos varandra. Jag är särskilt förtjust i pastor Gardener och solskenshemmet, den episoden har de lyckats få riktigt krypande läskig.
- The Talisman är en av Kings riktiga höjdare. En bok man sträckläser under fascination.
- The Talisman är en av mina favoriter, har en sönderläst kopia. Storslagen saga som samtidigt är ruskig.
- Känslan av att ha en tjock King-bok i händerna innan man börjar läsa den är oslagbar. Varje gång, oavsett om jag läser om boken för 2:a (3:e, 4:e, 5:e... ) gången. The Talisman har tjusat mig varje gång. Som vanligt har King fått kläm på alla karaktärerna och nyfikenheten på fortsättningen startar på rad 1.
- The Talisman är underbar. Fylld med fantasi till bredden. Man får följa med på ett mycket stimulerande äventyr enligt mig.
- Det var en av dom första böckerna jag läste av King och den var lite seg i början och svår att komma in i, men när jag gjorde det så släppte jag den knappt ifrån mig....
- Betydligt mindre King-känsla än de flesta andra böcker, fast så ska det väl vara då han skrivit den med Straub. Tyckte själv mycket bättre om Black House.
- It's been a while since I read this one, but I remember having quite a struggle finishing it. Maybe I was not ready for it, expecting something more horrific than the fantasy tale it more or less is. But after enjoying Black House I am looking forward to rereading it in the new gift edition from Grant!
- Tycker verkligen den har allt, spänning, vänskap sorg, skräck - you name it. De målande beskrivningarna i boken gör att man verkligen kan föreställa sig hur det ser ut där i Territorierna och även hur alla människor ser ut. Skulle den filmas? Den pryder iallafall sin plats i min bokhylla i väntan på att bli läst igen - för 5:e gången!
- Jag minns inte mycket detaljer av handlingen nu, men jag minns hur besviken jag var att den tog slut. Vissa karaktärer har väl också etsat sig fast, Stephen King har tecknat att antal färgstarka färgade människor, som man minns med värme. Men även skurken känner man igen från andra King-berättelser.
- Nu var det några år sedan jag läste dena mastiga roman, men jag minns att jag då inte var överförtjust i den. Den är i längsta laget och jag har själv aldrig varit särskilt förtjust i fantasygenren. Men samarbetet mellan King/Straub funkar bra, historien flyter på bra och man störs aldrig av att det är två olika författare. Men som sagt är boken inte min favorit.
- Helt enkelt är en bra bok, klart läsvärd. Jag vet dock att det finns en del som tycker mindre om den, men jag hade stor behållning när jag läste den.
- Inblandningen från Peter Straub lyser igenom alldeles för mycket, och fantasy är inte Kings grej, helt enkelt. Som inbiten King-läsare ville jag läsa försöka bredda mig och se om Peter Straub var nåt att ha. Sagt och gjort, köpte tre Straub-böcker, läste dem och la sedan skyndsamt undan dem för att aldrig mer plocka upp dem.
Straub har en oengagerande torrhet som inte tilltalar. Huvudpersonerna distanseras och man uppmuntras inte att ta del av historierna och orkar inte riktigt fundera hur det ska gå för alla inblandade.
Kanske är det avsaknad eller felanvändning av adjektiv? En negativ världskänsla? Man känner i alla fall inte för att hålla tummarna och hoppas att det ska sluta lyckligt. Det är som om världen i boken har gått vidare, för att använda en klassisk term, och vi får läsa om resterna. Drottningen blir en svag figur, ett otydligt motiv som ska tjäna som drivkraft och motivation för hela boken. Jag köper det inte. Lite som "The Never Ending Story" i bokform över det hela.
Men den är lång, och stundtals blixtrar den till. Vargpojken som kommer över till vår värld... där föds drömmarna och ens fantasi eggas. Men så kommer det tråkpartier senare igen. De kanske kapade för mycket? Eller så är det för lite koppling till vår värld. (får erkänna att Tornet-historien inte heller riktigt fångat mig än, även om jag läst de tre första åtskilliga gånger. Det är nåt med den världen som gör det.)
Kanske är det så att King inte fixar fantasy-genren? Han kan inte tillskriva sina karaktärer tillräckligt mycket "magi och krafter", vilket på något sätt är väldigt essentiellt i Fantasy. Drakens Ögon är likadan, lite småseg. Han är bättre på "skräck och mörker i vår vardagsmiljö".
- Jag har aldrig varit intresserad av fantasyböcker (utom "Sagan Om Ringen" då), men som vanligt lyckas King (och Straub denna gång, ej att förglömma) fånga mitt fulla intresse. Överhuvudtaget en av Kings mer lättlästa (i positiv bemärkelse) kreationer.
- Den är bättre än man kan tro. Det var den första fantasyromanen jag läste, och gillar man fantasy och Stephen King kan det väl inte bli fel. Nu hoppas jag innerligt att man kan kalla The Talisman för fantasy, annars har jag gjort bort mig...
- En otroligt välberättad historia.
- Det är knappt boken, som jag minns det så här en massa år senare, når upp till en trea. Det kändes inte som en typ av bok King klarar av bra. Å andra sidan kanske det bara är jag som inte gillade den sortens böcker och kanske hade jag uppskattat den mer nu?
- En av de allra bästa böckerna King skrivit. Jag kan inte överösa den med tillräckliga superlativ.
Först publicerad i Följeslagarna #170 - 2003-07-07
Texten kan ha redigerats en aning till denna sida.
Texten kan ha redigerats en aning till denna sida.
Stephen Kings egna historia är minst lika intressant som hans böcker. Vi har sammanfattat hans uppväxt fram till debutromanen Carrie (1974) i en kort men intressant biografi.