UTSKICK UR ARKIVET
FÖLJESLAGARNA #235 – 080303
Förord
Hej och varmt välkomna till ett nytt utskick. Den här gången bjuder vi på en färsk intervju med Stephen King som Lilja gjorde under februari. Det var lite av en nyhetstorka under månaden som gått, men det balanseras av den gigantiska intervjun som ni finner lite längre ned i utskicket.
Trevlig läsning - Anders & Lilja
Medlemsantal: 1050
Nyheter
* Detaljerna kring nästa Kingbok, en novellsamling, börjar arta sig. Den har fått den slutgiltiga titeln JUST PAST SUNSET och kommer att släppas 11/11 och ska vara runt 400 sidor tjock. Det sägs att den ska innehålla 13 historier, men endast 12 har listats på Kings officiella hemsida. Dessa är:
"A Very Tight Place"
"Ayana"
"Graduation Afternoon"
"The Gingerbread Girl"
"Harvey’s Dream"
"Mute"
"N."
"The New York Times at Special Bargain Rates"
"Rest Stop"
"Stationary Bike"
"The Things They Left Behind"
"Willa"
Den enda av dessa som inte kommer att ha publicerats på ett eller annat sätt till släppet är "N." då "The New York Times at Special Bargain Rates" är den novell som ska publiceras i Fantasy & Science Fiction Magazine i höst och "A Very Tight Place" är den novell som ska publiceras i magasinboken Mc Sweeney's senare i vår.
* Den amerikanska DVD-utgåvan av THE MIST släpps den 25/3. Så här ser omslaget ut:
http://www.liljas-library.com/img/other/mist2disk.jpg
Ett litet utdrag ur filmens bonusmaterial finns på Amazon:
http://www.amazon.com/exec/obidos/ASIN/B0010X73ZG/liljslibrthew-20
* DUMA KEY blev Kings 30:e bok att ta sig upp på New York Times bestsellerlista. Det har ingen annan författare lyckats med så länge listan har existerat.
* En svensk översättning av den samlade volymen av THE GUNSLINGER BORN släpps via Egmont den 1/4. Det blir årets första svenska Kingbok, om än i tecknad form.
* Den 27/2 släpptes 1408 på DVD i Sverige. Ni läser vår recension på DVDKritik.se här:
http://dvdkritik.se/recension.php?id=550
Under februari recenserades även NIGHTMARES & DREAMSCAPES-boxen, den recensionen finner ni här:
http://dvdkritik.se/recension.php?id=620
Intervju med Stephen King
Under februari fick Lilja för andra gången i sitt liv ett telefonsamtal där Stephen King var i andra luren. Samtalet blev en intervju i tre delar som ni kan läsa i sin helhet på Lilja’s Library:
http://www.liljas-library.com/showinterview.php?id=52
http://www.liljas-library.com/showinterview.php?id=53
http://www.liljas-library.com/showinterview.php?id=54
Här följer en översatt, och delvis förkortad version:
LL: Hej Steve, mår du bra?
SK: Ja då, jag mår mycket bra.
LL: Till att börja med vill jag säga att jag verkligen gillade DUMA KEY.
SK: Vad bra, det gör mig glad.
LL: Då den utspelar sig i Florida, var det annorlunda att skriva den jämfört med dina andra böcker?
SK: Det var en svår bok att skriva för från början hade jag en bild av två döda flickor som jag såg gång på gång längs en väg i skymningen. Den bilden kom aldrig med i boken, men det var där jag började och resten bara kom av sig själv. När det gäller själva skrivandet så fanns det aldrig någon klar plot, så när jag började bli klar hade jag post-it-lappar över hela datorn, kunde knappt se skärmen. Jag hade dem över hela skrivbordet, på väggarna… så att jag inte skulle glömma bort någonting, och när jag var klar så var jag bara tvungen att skratta åt allting.
LL: Så den var svårare att skriva än vanligt?
SK: Ja, jag tror det. Jag skriver två olika sorters böcker. Jag skriver sådana som har en invecklad plot och sen sådana som tar avstamp i en situation, som CELL där man funderar ”Vad skulle hända om alla blev galna på en och samma gång?” och så kör man därifrån. De böckerna är enklare.
LL: Jag noterar att huvudpersonen Edgar lider av svåra smärtor i boken. Skrev du detta utifrån egna erfarenheter?
SK: Det gjorde jag, men jag trodde aldrig att någon skulle tro att Edgar var jag, för hans skador är så mycket värre än vad mina var. Han förlorar en arm. Men jag vet tillräckligt mycket om smärta för att vilja skriva lite om det, och om att bli bättre. Den enda gången jag skrivit om mina egna skador var i ON WRITING, så det här var en chans att utveckla det lite. Ungefär tre år efter bilolyckan så fick jag lunginflammation. Detta var i samband med National Book Award och jag fick en sjukhusbacill och när jag blev bättre så var det som om mitt minne fått en smäll. Det var svårare att komma ihåg saker och det var lite läskigt och jag ville skriva om det.
LL: Du gjorde ett bra jobb för man känner verkligen för Edgar i boken.
SK: Tack. En annan sak är att jag har en kompis, Frank Muller, som jobbade som ljudboksinläsare. Han har läst in många av mina böcker, och han råkade ut för en motorcykelolycka och kommer aldrig att bli normal igen. Jag tror inte att han kommer återfå sin tankeverksamhet och när man är tillsammans med Frank får man vara försiktig för han får plötsliga raseriutbrott. Tydligen är detta ganska vanligt i samband med hjärnskador, att bli arg och ta ut det på sina närmaste, så jag ville skriva om det också.
LL: I boken så blir Edgar konstnär, och du har skrivit mycket om konstnärer i dina senaste historier. Har du själv blivit intresserad av att måla?
SK: Jag kan inte ens rita en katt! Men jag gillar bilder och har jobbat tillsammans med några konstnärer, speciellt med THE DARK TOWER-böckerna och jag är intresserad av hur de arbetar, men det var också ett sätt för mig att komma bort från att ”bara skriva om författare”, som folk säger. Jag gillar att skriva om det jag kan och känner till, det är bekvämt i sig. Det finns fler sätt att skriva om konst och kreativitet utan att bara skriva om författare. Till och med efter 35 år, större delen av mitt liv, som författare är processen i sig ett mysterium. Jag har ingen aning om hur och varför kreativiteten uppstår och vad det gör med kreatören förutom att det känns bra medan man håller på.
LL: Så du har inte börjat måla själv då?
SK: Nej, det har jag inte, men Edgars målningar är lite som mina verk och det är en grej ingen anmärkt på i recensionerna eller diskussionerna kring boken. Edgar målar solnedgångar, vilka är klichéer, men han ändrar klichéerna till något annat genom att lägga till ett objekt som inte hör hemma där. Och vad jag gör är att skriva om vanliga människor och lägga till något surrealistiskt, skrämmande eller främmande i historien som förändrar allt, så på det viset är jag och Edgar lika.
LL: På tal om målningar – jag gillar verkligen omslaget till boken, jag tycker att det är ett av det bästa till dina böcker. Har du mycket att säga till om när det gäller omslagen eller är det förlagets sak?
SK: Nej, jag har mycket att säga till om, och vi pratade om det och jag sa att jag tyckte det skulle vara bra om man kunde ha havet med en stor snäcka i förgrunden och några tennisbollar, så de fick med allt det.
LL: Har du gjort mycket promotion för DUMA KEY?
SK: Nej, jag var inte iväg så mycket. Jag håller på med en ny bok och jag ville jobba med den och jag antar att det kommer att bli en lång bok, en väldigt lång bok, som THE STAND eller IT. Så jag pratade med promotionfolket och sa ”Ni har ett val – antingen kan jag jobba med boken så att ni kan ge ut den om ett-två år, eller så kan jag åka ut och göra allt det ni vill att jag ska göra, men då blir det ingen bok på ett tag.” Så de förstod till slut. När jag gjorde den här grejen med JK Rowling på Radio City Music Hall så såg jag att hon pratade med en av sina förläggare och efteråt kom hon och pratade med mig. ”De förstår inte”, sa hon ”De tror att böckerna skriver sig själva”. Hon hade sagt att hon skulle komma till New York för att göra välgörenhetsgrejen och sedan fortsätta med den sjunde ”Harry Potter”-boken, men de tog tillfället i akt och bokade upp henne på en massa annat, och detta går tillbaka till vad som är kreativitet och vad som inte är det. De förstår inte, det tror att allt sker via magi.
LL: Men du har ju skämt bort dina förläggare med en massa böcker under åren att de tror att du skriva riktigt snabbt.
SK: Det kan jag också, men jag måste vara i fred för att kunna göra det.
LL: Du har en ny novellsamling på gång, kommer den i år?
SK: Jag tror den kommer ut i november. Vi har flaxat fram och tillbaka angående titeln. Novellsamlingar är svåra att sätta en titel på om man inte väljer titeln från någon av novellerna, men när jag hade bestämt mig för UNNATURAL ACTS OF HUMAN INTERCOURSE så tänkte jag att det var en bra titel, men förlaget blev vansinniga. ”Vi kan inte sälja den bla bla bla” och då sa jag ”Jamen titta i ordboken, ’intercourse’ har ingenting med sex att göra.
LL: Jag gillade titeln och hoppades på den men jag antar att JUST PAST SUNSET är bra också.
SK: Jo, den är som NIGHTSHIFT och FOUR PAST MIDNIGHT. Den har samma känsla, så om de gillar den så det bra.
LL: Är det lättare att sätta namn på romanerna?
SK: Ja, för titlarna liksom presenterar sig själva efter ett tag. Det enda tillfället jag någonsin haft problem var med vampyrboken (’SALEM’S LOT / Vår anmärkning) som jag ville kalla SECOND COMING och någon tyckte att det lät som en sexmanual. Så den fick heta något annat.
LL: Kommer alla hittills publicerade men osamlade noveller vara med i samlingen?
SK: Hm, det är egentligen inte meningen att jag ska berätta så mycket om den för dig… Jag tror det blir 13 noveller i samlingen, vilket är en bra siffra för en bok med läskiga historier. De flesta av dem är de som publicerats i tidningar men inte i någon samling. Det är en helt ny novell som heter ”N.”, bara bokstaven N med en punkt efteråt, och det är en lång historia, precis som ”The Gingerbread Girl” som också kommer att vara med. Ytterligare en lång historia som inte publicerats än är ”A very tight place”, så de blir pelarna i boken som håller ihop de andra. De enda som inte kommer att vara med är de som utvecklades till romaner, som ”Lisey and the Madman” och ”Memory”.
LL: Den första story arc:en av THE DARK TOWER-serien är klar. Är du nöjd över hur den blev?
SK: Jag älskade den. De ska göra THE STAND också om vi kan få till allting. Doubleday har rättigheterna till den så vi ska försöka lösa det, så förhoppningsvis händer det. Jag skulle vilja göra ett originalverk i genren någon gång. Det finns en massa grafiska romaner som jag verkligen gillar, till exempel en som heter ”Y: The Last Man” som är riktigt fin.
LL: Ja, det skulle vara riktigt intressant att se en originalserie från Stephen King. Hur känner du inför nästa story arc, ”The Long Road Home”?
SK: Låt mig börja med att säga att det första numret är riktigt bra och hur historien är upplagd över hela arc:en är mycket bra. Jag gillar det verkligen. Den börjar precis där den andra slutade, och Peter David och Robin Furth har verkligen börjat jobba bra ihop så jag tror det kommer att bli bra. Man vet ju aldrig, för likt med filmer när en massa folk börjar samarbeta så är det alltid svårt att förutse hur det ska bli, så vi får se.
LL: Hur mycket har du att säga till om nu när det inte är något du skrivit som ligger till grund?
SK: När det gäller den första arc:en så hade jag mycket att säga till om eftersom det var ungefär WIZARD AND GLASS rakt av, men mina känslor för detta är ungefär samma som för filmer. Serietidningar och grafiska noveller är väldigt lika filmer på många sätt. De har blivit allt mer filmaktiga med åren. Min ståndpunkt är att antingen så är jag med och skriver hela alltet eller så håller jag mig borta och låter folk göra sitt bästa. ”För många kockar…” som man säger.
LL: Vet du om alla story arc:s är skissade? Har du givit dem några riktlinjer att följa?
SK: Ja, jag gav dem några riktlinjer och jag kan berätta vad det var. I WIZARD AND GLASS så är Roland och hans kompisar ungar. De har fått sina vapen och skickas iväg till boskapsområdet Mejis och de har sina äventyr och sen åker de tillbaka och Roland skjuter ihjäl sin moder av misstag, vilket tekniskt sett kanske är en spoiler men om man inte känner till det så har man inte läst böckerna i alla fall. Nästa gång i kronologisk ordning som vi ser Roland så är han i öknen och jagar Mannen i Svart och en massa år har passerat, vi vet inte hur många men det är mer än hur länge en vanlig man lever. Jag sa till Marvel att ”det här är tiden ni bör fokusera på”, Rolands tid som ung man med sina vänner och den övergripande historien om The Crimson King och den här killen som försöker ta över hela civilisationen, och de nappade på det och började skapa utifrån detta. Jag tyckte det var lysande och lämnade sedan projektet, så när jag nu tittar på det är det med en utomståendes ögon och jag tycker att det är bra. Jag gav dem mitt leksakståg att leka med och nu gör de sin grej.
LL: För ett tag sedan pratades det om en THE DARK TOWER-film av J.J. Abrams…?
SK: Ja, jag tror de fortfarande är intresserade, men för mig var det – hur ska jag uttrycka mig? – ett sätt att sätta stopp för alla förfrågningar och spekulationer jag fick från folk. Producenter ringde och frågade om rättigheterna var sålda och fans gjorde egna rollbesättningar och så vidare. J.J. Abrams, Damon Lindelof och Carlton Cuse är de som gör ”Lost” och de kom till Maine och vi hade ett rundabordssamtal i Entertainment Weeklys regi. Vi pratade om THE DARK TOWER och de visade intresse för att göra den och baserat på vad jag sett i ”Lost” så är de rätt människor att göra det, men om den görs eller inte är en annan fråga för det måste bli något som kan sträcka sig över ett antal filmer som med ”Sagan om ringen” och ”Narnia”. De experimenten i vad jag vill kalla långformatsfilmer var väldigt lyckade men när folk försökte göra Philip Hollmans mörkare material så floppade det, så det är ekonomiskt riskabelt att ge sig på ett format som är lite skumt, så vi får se om det blir något men till dess har jag inte några svar att ge i ämnet.
LL: Vad är din magkänsla då, kan historien föras över till film?
SK: Absolut.
LL: Jag antar att det var i samband med det där mötet som det började gå rykten om att du skulle skriva ett avsnitt av ”Lost”…
SK: Haha, det är bara rykten. Jag menar de sköter det ganska bra själva. Den finns en kille som heter Brian K. Vaughan som är en seriekille som har jobbat lite med dem och gjort det riktigt bra.
LL: Finna det några andra tv-serier som du skulle vilja skriva ett avsnitt till som du gjorde med ”X-files”?
SK: Tja, ”X-files” var en ganska märklig upplevelse för avsnittet skrevs om rejält av Chris Carter vilket kändes riktigt konstigt. Jag tror William Gibson skrev ett avsnitt också och jag har funderat på att höra av mig till honom och fråga hur hans upplevelse var. Jag gillar tv och längre format men jag kan inte komma på något som går just nu som intresserar mig så mycket att jag vill skriva ett avsnitt.
LL: Det måste vara svårt att skriva om karaktärer som redan har sin historia och som man måste anpassa sig till vad som redan hänt…
SK: Nja, det kan vara kul också.
LL: Jaså?
SK: Absolut, men jag är mer intresserad av att skriva något eget.
LL: Apropå eget, du håller på och samarbetar med John Mellencamp på musikalen THE GHOST BROTHERS OF DARKLAND COUNTY…
SK: Det ser ut som att vi kommer att göra den utanför New York. Vi ska ha en ny workshop i New York nu i sommar och fixa till de sista detaljerna och sedan sätta upp den någonstans, förmodligen på östkusten typ nedåt söder i Miami eller Atlanta i april 2009, jag är tämligen säker på det.
LL: Kommer det att bli en DVD eller något för folk som inte bor i USA?
SK: Haha, det är svårt att säga. Alla shower som sätts upp på Broadway får ett soundtrackalbum, så det kan bli det och jag kan tänka mig ett album inbundet med manuset, men det är för tidigt att prata om.
LL: Tidigare har du skrivit filmmanus baserade på dina böcker, är det något du gillar?
SK: Ibland. Jag har skrivit ett manus till ”The Gingerbread Girl” som är i ”development hell” just nu. Det är i händerna på Craig Baxley som regisserade STORM OF THE CENTURY och ROSE RED, och Mark Carliner som producerade THE SHINING-minin, och jag skulle vilja att det blev en biofilm av det. Den skulle bli bra. En del skådespelare har kontaktats och nu när strejken är över kanske det händer någonting, eller så händer det ingenting. Man vet aldrig.
LL: Är det enklare att skriva originalmanus som STORM OF THE CENTURY eller är det enklare att adaptera en bok?
SK: Jag tycker att originalen alltid är enklare, och jag tycker att de adapterade manusen är enklare om de är baserade på kortare verk och de blir oftast bättre. THE MIST och 1408 är bra filmer och båda är baserade på kortare verk. När det gäller en lång bok så blir det som att försöka få ned allt i en resväska och det är svårt. DUMA KEY kan bli film nu, vilket förvånade mig då det finns så mycket handling i den och måste förmodligen förenklas. LISEY’S STORY, å andra sidan, skulle kunna bli en riktigt bra miniserie om den gjordes på rätt sätt.
LL: THE MIST blev en riktigt bra film och klarade sig mycket bra i överföringen från novellen. Vad känner du för Franks nya slut?
SK: Jag tycker det var mycket bra. Slutet skulle ha blivit kontroversiellt hur som helst, men han var tvunget att få till något riktigt. Novellen har egentligen inte något slut, och innan det kunde bli en film av den behövdes den knytas ihop. Han kunde inte bara lämna dem på vägen som jag gjorde. Från början var det meningen att det skulle bli en storfilm à la ”I am Legend” för Paramount, med 80-90 miljoner dollar i budget, men de gillade inte Franks nya slut och han försökte ändra det på alla möjliga vis, men ingenting fungerade bättre så han gjorde en deal med Dimension istället som sa att han kunde göra vad han ville, men för 17 miljoner dollar, så de gjorde en snabb och rå film.
LL: Jag har en fråga till: Händer det någonting med den tredje THE TALISMAN-boken?
SK: Vi har en riktigt bra idé till boken men just nu är det lite tufft eftersom vi måste avsätta tid att läsa om de tidigare böckerna och komma in i känslan igen, och det är det som bromsar upp det hela just nu. Jag är säker på att den kommer någon gång men det är mycket historia som man måste bearbeta.
LL: Ungefär som när du skulle skriva de tre sista THE DARK TOWER-böckerna.
SK: Det är precis det jag tänkte på.
LL: Jag hoppas det inte dröjer för länge dock.
SK: Det här var trevligt, vi får pratas vid igen.
LL: Ja, jag hoppas vi kan göra det igen.
SK: Ha det bra.
LL: Hej då. [Lilja, översättning av Anders]
Efterord
Då säger vi hej då för denna gång. Nästa gång tittar vi närmare på det första numret i den nya story arc:en av THE DARK TOWER: ”The Long Road Home” som släpps nu i början av mars. Vi ses då!
http://www.foljeslagarna.com
http://www.liljas-library.com
http://www.stephenking.com
http://www.dvdkritik.se
Jurtjyrkogården: Blodslinjer